Och om ni har vägarna åt Avesta-hållet

De stora rostugnarna och den gamla hyttan i Avesta är sevärdheter i sig. Nu används de dessutom som konsthall och ambitiösa Avesta Art ordnar utställningar där på sommaren.

Rostugn. Här utan kanelbullar.

Det kan vara något med anknytning till järnhanteringen, som det år någon samlat plastburkar i alla de blå, blågrå, grönblå, turkos och blågröna färger som finns i slagg. Hela golvet fullt med slaggfärger. Mycket effektivt.

Eller den gången någon placerade kanelbullar runt rostugnen och kallade konstverket ”Rostugnens hemlighet”. Hela sitt långa liv hade rostugnen drömt om att baka bullar i stället för att rosta malm!

Men det finns också konst utan egentlig anknytning till järnhanteringen, alltid suggestiv och intressant. Här är en av rostugnarna utan kanelbullar. Tyvärr minns jag inte vad konstnärerna hette, den gången.

I år blev jag stående en lång stund framför Matti Kalkamos figurer, som sitter i hyttan, längst ner, och väntar på att man ska berätta för dem om livets mening. Eller kanske vad de ska göra? De sitter där, lite försjunkna i sig själva, men samtidigt lite avvaktande. Kanske kommer det någon som har något viktigt att säga dem?

Och så den här pojken, av Topi Routsalainen, som försöker komma på vad det var han skulle göra. Äsch, vad var det? Och så punktar han upp fem sju punkter. Det måste väl ändå finnas fem sju saker han måste göra. Men vad?

Som sagt, skulle ni ha vägarna åt Avesta-hållet är det bara att skriva upp Avesta Art på att-göra-listan!

Det här inlägget postades i Att tolka, konst och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

13 svar på Och om ni har vägarna åt Avesta-hållet

    • Karin skriver:

      Marknadsföring!

      • Skogsgurra skriver:

        Undrade bara om du kollade uppmärksamhet eller så. För en tekniker är det lite skillnad på fem och sju. Men jag inser att det kanske inte är så stor skillnad egentligen. Och, som alla vet, så är fem storpotäter mer än sju småjopp.
        Den där bilden är otäckt klarsynt. Inget av det fina man tänkte sig blev gjort. Och när man tittar tillbaka så minns man inte ens vad man tänkte sig.

        • Karin skriver:

          Hoppsan! Nu såg jag punkt sex och sju! När jag skrev inlägget låg bilden med nedersta delen dold och jag kollade inte så noga. Såg fem punkter och skrev fem punkter. Inget uppmärksamhetstest utan rent slarv, som jag rättat. Tack för uppmärksam korrläsning!

  1. Musikanta skriver:

    Synd att jag inte visste om det när vi var på utflykt till Avesta för några år sedan. Jag gillar stövlarna som killen har på sig…
    Färsamlingen sitter väl närmast i kyrkbänkarna och lyssnar till domedagspredikan, ser det ut som.
    Ingrid som har haft friluftsgudtjänst i kyrkan idag.

  2. Skogsgurra skriver:

    Kyrkbänkarna ser ut att vara speglande. Självbespegling?
    I Pyttans AB och CD-lära finns en vers under ”R”:

    Röntgenstrålen satt i sätet.
    Visa doktorn innanmätet.

    Kan det vara något sådant som avses? Konceptkonst när den är som konceptigast.

    • Karin skriver:

      Det var troligen inte konstnärens avsikt. Jag är lite missnöjd med bilden som blev så stel och omystisk, jämfört med figurerna i dunklet i hyttan. Men vem vet, det kanske var deras inre liv som skulle speglas. Från olika vinklar:-)

      • Skogsgurra skriver:

        Går att få ut mycket ur detta. Fötter ser ut att saknas. Så det är inte bara fotfäste som själarna tappat.

        Jag har en alldeles otroligt bra kamera vid lågt ljus. Tittar in på tisdag och tar några bra bilder. Med stativ.

        Plan: Tvåbo tisdag kväll/natt. 1 pers. Korsnäs i Gävle onsdag. Sedan är det osäkert. Ingen vet hur långt stoppet blir. Troligen start natten mot fredag. Då måste jag vara där.

  3. Eva/Granne med potatisodlaren skriver:

    Jag var där när den första utställningen var. Det är något som jag aldrig glömmer. Nu när du berättar om årets med dina bilder får jag en känsla av att vara där. Dit vill jag åka, Karin. Det verkar vara en av de där fantastiska konstupplevelserna som finns utanför storstäderna och som riksmedia har svårt att skildra. Jag har hört att Avestas är bäst. Vi har ju vårt Havremagasin i Boden som i år är fyllt med konst från mellanöstern och nordafrika. Konst som annars bara finns i London och New York, (Paris).

Kommentarer är stängda.