Varför gjorde du så där!

Mina barn har ibland funderat över om deras sinne för humor eventuellt kunde varit mer sofistikerat, om inte jag läst högt ur Vår Bostad för dem. Det var Hyresgästernas riksförbunds och HSB:s gemensamma tidning, en utmärkt publikation som lades ner för några år sedan, efter drygt 80 år.

Den hade reportage, bostadspolitiska artiklar och en årlig novelltävling med bra tävlingsbidrag och fina priser. Och så hade den en sida med roliga historier. De var kanske inte alltid de mest förfinade, men jag tyckte de var kul och det tyckte barnen också. I alla fall upp till tolv, tretton år.

I kväll blev jag påmind om en av de där historierna. Så här går den:

Det var en snigel som knackade på en dörr. Mannen som bodde där öppnade, fick syn på snigeln och slängde den så långt bort i trädgården som kan kunde.

Efter ett par veckor knackade det på dörren igen. Mannen öppnade och där var snigeln som frågade: ”Varför gjorde du så där?”

Ja, det var hela historien och ni får ha överseende med mig om jag tycker den är rätt kul. Och när jag gick uppför trappen för en stund sedan, satt den där. På väg upp mot dörren. Men än har den inte knackat på…

 

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

17 svar på Varför gjorde du så där!

  1. Karin skriver:

    Jag tror att den knackade! Du har bara blivit litet lomhörd med åren:)…
    Härlig liten historia, som får mig att le

    Karin

    • Karin skriver:

      Den kommer nog. Men det kan ta några dagar till…

      • Skogsgurra skriver:

        Du kan väl tala om för den varför du inte vill att den ska vara på trappen. Kasta verkar så hjärtlöst.

        • Karin skriver:

          Ja, jag ska försöka förklara. Det där kastandet verkar ju dessutom lite meningslöst om den bara kommer tillbaka. Men jag väntar till den knackat på.

          • Skogsgurra skriver:

            Snigelknackningar är lite svåra att höra. Dom låter mest som blöta pussar.

            Emil Smith meddelar att sniglar är duktiga väderspåmän. Inför annalkande regn ”klättrar de upp efter blomstjälkar för att med jubel hälsa de första dropparna, som de girigt suger upp med sina porer. Det vill säga så mycket jubel som en snigel kan förmå.”

  2. Eva skriver:

    Söt, även jag brukade skratta åt de historierna, men jag skrattar inte åt att de lade ner en så bra och innehållsrik tidskrift.

    • Karin skriver:

      Visst är det synd på en så innehållsrik tidning. Alla dessa inredningstips som handlade om riktiga bostäder, inte om Sköna-uppvisninsghem-lösningar. Och novelltävlingen som ofta resulterade i riktigt många bra noveller. Nu finns det knappast någon annan novelltävling är Umeås.

  3. Nilla skriver:

    Haha, det där är min humor! :D

  4. Musikanta skriver:

    Ja, den var rolig! Ska dra den för det femåriga barnbarnet och se om han förstår poängen. Han tycker annars att den där reklamtrailern med farbrorn som äter godis på tunnelbanan och pojken mittemot som tittar lystet och frågar sin mamma: ”Vilken dag är det idag?” är rolig. Kontentan är ju att det är en viss fördel med att vara vuxen…

  5. ab skriver:

    Väldigt kul, tyckte jag.

    Men din snigel verkar ju (besviket) vara väg nerför trappan, inte uppför? Den kanske knackade på i måndags och så var ingen hemma?

    (Trampa inte på den nu! Jag blir riktigt orolig. )

    • Karin skriver:

      Så kan det ju vara! Den har gett upp och och var på väg bort.

      Nu har vi haft lite snigelintresserade gäster som oroade sig just för att någon skulle trampa på snigelstackaren och som därför försiktigt plockade upp den och lade den bredvid trappen.

Kommentarer inaktiverade.