Vad sägs om lite historia? Idag är det 293 år sedan vi (alltså Sverige) förlorade delar av Pommern, söder om floden Peene och öster om Oder, samt öarna Usedom och Wollin. Det var i fredsavtalet med Preussen i Stockholm den 21 januari 1720, i den allmänna uppstädningen efter Karl XII:s krig.
Och så har vi ju det här med den amerikanske presidentens ed i dag. Egentligen är det ju redan avklarat, eftersom den 20 januari är ”rätt dag”, men det var en söndag så Obama genomförde en miniceremoni i går och så körde han det igen, mer publikt, idag.
Förr i tiden var det den 4 mars som gällde, fram till Franklin Roosevelt, som var den första som svors in i januari. Han bytte från den 4 mars till den 20 januari 1937, eftersom alla började tycka att det annars blev lite väl långt mellan valet i november och presidenteden.
USA:s första president, George Washington, svor presidenteden i New York (eftersom Washington ännu inte blivit huvudstad) den 30 april, 1789, på en balkong vid Wall Street i New York.
Thomas Jefferson var 1801 den första som avlade eden i Washington, D.C. och hans tal var det första som trycktes i tidningarna.
John F. Kennedy var den första som lät en poet att läsa vid ceremonin. Robert Frost skrev en dikt särskilt för tillfället, ”Dedication”. Men i det skarpa solljuset kunde han inte läsa den utan tog något som han kunde utantill i stället: ”The Gift Outright”*. Dålig tonträff, kan man tycka, eftersom dikten kan uppfattas som kolonialistisk och hänsynslös mot Nordamerikas urbefolkning.
Bill Clinton var 1997 den första president vars ceremoni sändes på internet.
Och så har det förstås varit en uppmärksammad nyhet att Barack Obama blev den första afro-amerikanska presidenten, vilket dels – förstås – är en god nyhet och dels inte borde vara en nyhet överhuvudtaget.
*The Gift Outright
The land was ours before we were the land’s.
She was our land more than a hundred years
Before we were her people. She was ours
In Massachusetts, in Virginia,
But we were England’s, still colonials,
Possessing what we still were unpossessed by,
Possessed by what we now no more possessed.
Something we were withholding made us weak
Until we found out that it was ourselves
We were withholding from our land of living,
And forthwith found salvation in surrender.
Such as we were we gave ourselves outright
(The deed of gift was many deeds of war)
To the land vaguely realizing westward,
But still unstoried, artless, unenhanced,
Such as she was, such as she would become.
