Karin Englund

Solförmörkelse? Nu?

Postat den 3 augusti, 2014 av Karin

På lite håll och utan glasögon trodde jag ett ögonblick att vi fått röda näckrosor. Eller i alla fall orange. Men det var solen som speglade sig bland näckrosbladen.

Den såg mest ut som en augustimåne, trots att det var mitt på dagen. Eller som solförmörkelse.

Och så kom det en häftig vindil som blåste ner några tunga grenar strax intill bilen. Det kändes olyckbådande. Och snart kom lukten av brandrök. Ingenting på radion så jag kollade nätet. Facebook var fullt av meddelanden om den stora branden utanför Sala. Det är ju sju – åtta mil bort! Och ändå skyms solen och brandlukten sticker i näsan.

Nu tycks branden vara under kontroll, men ett tungt jobb har det varit och det kunde gått mycket värre om det inte kommit oväntad hjälp. Nej, inget regn, det hade ju annars varit det bästa. Men just som man fick veta att försvarsmaktens helikopter pajat och skulle ta minst tolv timmar att fixa, då ringde en person som har ett helikopterföretag i Hudiksvall. Han hade hört talas om Sala-branden och undrade om det behövdes hjälp. För i så fall hade han tre små och en stor helikopter i närheten av Sala, på hemväg från en skogsbrandsläckning på Västkusten. Mycket välkommen hjälp från ovan!

Uppdatering 4 augusti, klockan 21. Det verkar som om branden fortsätter, trots allt. Hettan och torkan ger elden goda chanser att sprida sig. Nu täcker den en dryg kvadratmil och verkar inte avta. Röklukt och sotflagor sprider sig miltals omkring.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter Brand i Sala | 20 kommentarer

Dubbelexponering

Postat den 1 augusti, 2014 av Karin

IKEA-reklamen visar texten: ”Sov som ett barn.” Men minnet av barnen som dödades av granater medan de låg och sov på en lågstadieskola i Jabaliya gör det svårt att bara se de fridfullt sovande svenska barnen som lekt sig trötta i sina välutrustade rum.

När jag ser lekande pojkar på stranden tänker jag på några andra pojkar, på en annan strand, pojkar som nu är döda.

Allt dubbelexponeras mot de hårdnande konflikterna i Ukraina, i Syrien, i Palestina och i Israel. Till och med vädret känns hotfullt, för vi påminns om att sommaren 1914 var ovanligt varm och solig. Kriget började för precis hundra år sedan.

I Världen av igår skriver Stefan Zweig: ”Sommaren 1914 skulle ha varit oförglömlig även utan olyckan den bringade över Europa. För sällan har jag upplevt en praktfullare, skönare, jag skulle nästan vilja säga somrigare sommar. Dag efter dag sidenblå himmel, luften varm utan att vara kvav, ängarna ångade av dofter, skogarna mörka och lummiga av ung grönska. Ännu idag, när jag uttalar ordet sommar, kommer jag att tänka på de strålande junidagarna som jag tillbringade i Baden bei Wien.”

Och Kafka skrev i sin dagbok den 2 augusti 1914: ”Tyskland har förklarat krig mot Ryssland. Simskola på eftermiddagen.”

Vi kan bara att hoppas att världen blivit lite klokare sedan dess…

Publicerat i Att tolka, historia | Etiketter Israel, Jabaliya, Palestina, Syrien, Ukraina | 20 kommentarer

Olof kastar första kallstenen…

Postat den 31 juli, 2014 av Karin

Det var ganska glest på badstranden i går, trots det varma vädret. Och det kändes faktiskt lite kallare i vattnet än dagen innan, även om det fortfarande handlar om temperaturer gott och väl över 22 grader. Jag kommenterade badtemperaturen till en av de få andra medbadarna vid stranden.

”Klart det är kallare idag”, sa hon ”Olov kastar ju första kallstenen.”

Bondepraktikan! Jag kollade upp uttrycket när jag kom hem: Förr ansåg man att det egentligen inte går att bada efter Olov, den 29 juli, för då blev det för kallt i vattnet. Några tappra typer kanske fortsatte till andra kallstenen, på Larsdagen, den 10 augusti. Och de verkliga vikingarna härdade ut till tredje kallstenen som Bartolomeus kastar, vid Barrmäss, den 24 augusti.

Det ser jag som en utmaning!

Publicerat i historia, Livet | Etiketter barrmäss, kallsten, olov | 6 kommentarer

Det går ju riktigt bra det här

Postat den 27 juli, 2014 av Karin

Nästan alla efterlysningar i min lilla loppishörna har resulterat i lyckosamma lösningar. Det började ju i våras med att jag själv ville ha en Melittatratt i lite ovanligt format (storlek 103). Tack vare syrran och kompisen Silvie kan jag nu brygga kaffe med stil.

Fast egentligen (uppdatering 28 juli) har det ju pågått längre än så. Jag beklagade mig förra våren här på bloggen över att jag aldrig lyckas med stockrosor. Så i höstas förbarmade sig Pettas-Karin över mig och gav mig två livskraftiga plantor. Och titta!

Och så var det Mats Rosin som behövde ett lock till en enkilos kaffeburk och Agneta som hade ett sånt över och skickade det från Lund till Umeå och Mats skickade ett tackkort med meddelandet att ”Nu kan jag lägga locket på”.

wpid-dsc_0523-2 Och Hyttfogden behövde en skopa för Nyströms nyponsoppa som kaffemått och Margaretha hittade en sådan i sin bra-å-ha-låda och skickade till Hyttis.

Storfiskarn och syrran har varit där och konstaterat att skopan fungerar utmärkt.

Sedan efterlyste Kulturchefen en nyckel att dra åt liebladet med. Nu har Storfiskarn fixat en sådan åt Kulturchefen, eller i alla fall ett första försök enligt tillverkaren. Lienyckel 2

Funkar den inte får den kanske smidas om…

Mera uppdatering: Lienycklar kan man ju aldrig få för många av så jag skulle tro att den manick som Skogsgurra hittade i går också kan vara till nytta. Så här skriver han: ”Grunka som vi hittade i Hajstorp igår. Det verkar som om alla liar vore skapta efter samma mall. Med en tång (borde det heta även på en lie) som verkar vara avsedd att bankas in i änden på skaftet (ja, jag vet). Detta med att banka in tången i skaftet var nog ingen bra idé, så man började dra fast liebladet med någon form av spännanordning. Eftersom liar var väldigt vanliga redskap skulle jag tro att utformningen av fästanordningen var viktig, kanske till och med patentskyddad i en del fall.”

Den räkneapparat som Skogsgurra letar efter har vi dock inte lyckats hitta. Inte än, men det kommer nog.

irish-coffee-224x300 Och än så länge har vi inte ens något spaningstips om det fina Irish coffee-glas som Pysseliten gärna vill ha. Hon hade två, men det ena gick sönder. Kanske finns ett nytt någonstans?

Klart det gör! Förr eller senare, tänker jag, åker nog någon till Glenfarclas och hittar ett sånt här glas på någon lokal loppis.

Så jag tycker att vi fortsätter. Har du någon sak som du saknar? Eller har du kanske något du tror att någon annan behöver? Det är bara att skriva i kommentarsfältet, så löser det sig. Kanske.

Själva har vi en oljetank som stod i källaren och som inte längre behövs nu när vi gått över till annan värmehållning. Storfiskarn erbjöd sig att ta ut den ur källaren och det tackar man förstås ja till. Så nu undrar vi om det är någon som vill ha en oljetank i prima plåt, minst 3 mm, ännu tjockare i botten. Två meter lång, 170 cm hög och 85 cm bred.

Källardörren sätts tillbaka efter oljetankutrymning.

Publicerat i Efterlyst | Etiketter Liefäste, loppishörna, oljetank, stockrosor | 14 kommentarer

Den som vill ha en dålig bok nöjer sig inte med en bra

Postat den 24 juli, 2014 av Karin

Vad tänker ni när ni ser den här bilden?

Just det: böcker! Båtar, tåg och flygplan har samma läsfrämjande effekt på mig. (I bilar och bussar fungerar det tyvärr inte, för då blir jag åksjuk om jag läser.)

Jag vill ha böcker som gör att man förvånat höjer huvudet och undrar varför alla passagerare går av. Har det hänt något? Då är man framme vid slutdestinationen.

På Gotlandsfärjan läste jag En engelsman i Paris av Nicolas Barreau. Det är en underhållningsroman, eller romantisk komedi – ”romcom”– som man kan förströ sig med ett par timmar och sedan lämna kvar åt någon annan.

Fast översättningen, översättningen… Tallrikarna på huvudpersonens restaurang är barskrapade och någon är tandläkare ”med hull och hår”. Och så kan man reta sig på alltför många gyllenblonda lockar och andra schabloner om man vill, men det gör man inte, för det var ju den sorts bok man valde. Ju. Problemet var bara att den tog slut på halva vägen.

Då plockade jag fram en bok som jag börjat på tidigare under sommaren och läst långsamt, långsamt: Steglitsan, av Donna Tartt. En helt annan sorts bok, välskriven och gripande med en huvudperson som man måste bry sig om, hur mycket han än knarkar och bedrar.

Inte en schablon i sikte, tänker jag först. Men så börjar jag känna igen bokens struktur. Om jag någon gång får tid över ska jag gå tillbaka till Steglitsan och jämföra den med arketyperna i en populär instruktion om hur man ska bygga upp handlingen i en roman eller film, The hero with a thousand faces av Joseph Campbell. Den har legat till grund för praktiskt taget alla populära Disneyfilmer.

Campbells idé är ingalunda ny, tvärtom, vad han skildrar är mönstret i urgamla berättelser och myter. Hjälten (som helst ska vara ung) vill något, väldigt gärna. Han måste lämna sin invanda verklighet och våga sig ut i det okända där han möter motstånd, hot och faror. Men han möter också en mentor som vägleder honom, en opålitlig typ som ibland är till hjälp, ibland inte, en hämnare som vill komma åt honom, en allierad som han kan lita på, väktaren som kan hindra hjälten eller släppa fram honom om de kommer överens. Till sin hjälp har hjälten speciella krafter eller kunskaper. När hjälten mött alla faror och klarat av alla hinder uppnår han det han vill (som ofta visar sig vara något annat än han trodde) och så återvänder han klokare till sin gamla verklighet.

Det var först mot slutet av Steglitsan som jag upptäckte att strukturen liknar populära Disneyfilmer som Frost. Men författaren Donna Tartt har valt en hjälte vars mentor ger honom superkraften att bli en hejare på att renovera gamla möbler. Då struntar jag i om bygget liknar både antika hjältesagor och samtida barnfilmer. Välskriven, spännande och rolig är den. Och bra översatt.

Jo, det där citatet: ”Den som vill ha en dålig bok nöjer sig inte med en bra”. Jag undrar vem som sa det? Kunde kanske vara Harry Schein?

Publicerat i Att läsa, Att resa, konst | Etiketter Christian Vogler, Donna Tartt, Joseph Campbell, Steglitsan | 10 kommentarer

Från sjö till ö

Postat den 21 juli, 2014 av Karin

Dags för en utflykt. Lite svårt att lämna sjön, nu när den är som simvänligast.

Tröstar mig med en sjöglimt vid nästa mellanlandning. Värmen skapar märkliga effekter. Ett rosa moln av duggregn dras åt sidan, som om det vore ett lätt draperi av tyll och bakom det bildar avlägsnare moln effektfulla kulisser.

Och när jag vaknar upp på nästa destination, mitt på Gotland, är världen ett milt dis, där bara de närmaste träden kan urskiljas.

Men sedan klarnar det och det badas, dyks och simmas för fullt överallt. Om någon betraktade ön uppifrån, från luften, skulle det se ut som om befolkningen bara ramlar av den lilla öplätten, ner i vattnet åt alla håll. badförbud

Till och med där det råder badförbud badas det friskt. Det gäller bara att hålla undan för båten till/från Stora Karlsö.

Publicerat i Att resa | Etiketter Gotland, Rossen, Urvädersgränd | 30 kommentarer

Skopa upphittad!

Postat den 17 juli, 2014 av Karin

Hyttis ohoj! Nu kan du sova lugnt om nätterna. Din ekströmsnyponsoppe-pulvermåttskopa är upphittad. På livets trassliga bastmatta, förstås. Var annars. Margaretha på Bastmattan inventerade en av sina bra-å-ha-lådor och se där. Där var den. Margaretha har fått din adress och om allt går väl kommer den till en brevlåda nära dig inom kort. Tack Margaretha! Och det där efterlysta enkiloskaffeburkslocket torde vid det här laget ha tagit sig från Lund till sitt nya hem i Umeå. Tack Agneta!

Mer efterlyst i Loppishörnan

Publicerat i Efterlyst | 13 kommentarer

Den perfekta temperaturen

Postat den 15 juli, 2014 av Karin

Så snabbt vi blir bortskämda! Under några veckor var det varmt i hela landet och stranden fylldes med badande. En härligt långgrund strand, perfekt för barnfamiljer.

Några dagar senare har temperaturen sjunkit till 23 grader i luften och lika många grader i vattnet. Rätt behagligt tyckte vi. Men var är alla andra? Efter ett par veckor med temperaturer över tjugofem grader ligger stranden tom när vi kommer dit.

Alldeles tom åt båda håll. Kändes nästan lite spöklikt.

Men barnbarnen gillade det och hoppade förtjusta ner i det varma vattnet.

Och fyraåringen var särskilt nöjd med spåren som han lämnade på bryggan.

”Kolla mina fina vattenfötter!”

Själv ska jag försöka fortsätta badandet så länge som möjligt. Om man fortsätter med en simtur varje dag kan man utan vidare fortsätta en bra bit in på hösten. Som förra året, hela september och kanske – om oktober blir lika varm i år – några veckor till.

Publicerat i Livet | Etiketter badtemperatur | 9 kommentarer

OM Sverige hade varit med i fotbolls-VM…

Postat den 14 juli, 2014 av Karin

OM vi hade varit med i VM och OM vi hade gått till final – ja då hade det troligen inte varit lika stort intresse här i huset för alla de andra lagen och deras länder. Visserligen har en och annan fotbollsexpert i huset (eller en, om man finräknar, nämligen redaktörn) tippat rätt på alla finalister, med Tyskland som världsmästare, men i övrigt har det varit många olika förslag. Det har producerats och viftats med allehanda flaggor och några av dem har jag inte riktigt lyckats identifiera. En geografilektion är det, om inte annat, när man tvingas kolla upp var Costa Rica egentligen ligger och hur stort Brasilien faktiskt är.

I övrigt anser jag att det är lite onödigt med bronsmatcher, man kan väl låta de lagen få en delad tredjeplats.

Samt att det är konstigt hur fort lag och tränare förändras. Eller är det uppfattningen om dem? Tyska förbundskaptenen Löw borde bort, menade man för inte så länge sedan, förvirrad och hjälplös som han är. Nu är han fotbollshistoriens bäste tränare och strateg. Och det vet ju alla att tyska landslaget spelar effektiv, men tråkig, mekanisk fotboll. Tills nu, när de prisas för sin elegans, virtuositet och snabbhet.

Tydligen har Tyskland satsat mycket på att få fler barn och ungdomar intresserade av fotboll, genom samarbete med skolorna, genom att alla klubbar i de högre divisionerna också haft ungdomsklubbar, genom utbildning med nya inslag som bergsklättring och yoga.

Men ändå. Har inte förbundskansler Angela Merkel viktigare saker för sig än att åka tvärs över Atlanten för att se på fotboll? Har hon ingen TV?

När en radioreporter frågar en korrespondent i Tyskland vad detta betyder för Tyskland som nation tycker jag kanske att det är en besynnerlig fråga. Tydligen tycker korrespondenten det också, för hon svarar ungefär: ”För Tyskland som fotbollsnation betyder det förstås mycket. Men som nation… näe.”

Publicerat i Tävling | Etiketter Fotbolls-VM | 12 kommentarer

Loppishörnan

Postat den 12 juli, 2014 av Karin

Jag har funderat lite på hur jag bäst ska ordna min lilla loppishörna. Platsen där man kan berätta vad man saknar i livet, eller vad man har för mycket av. Platsen där ljuv musik kan uppstå, som när jag fick min efterlängtade melittatratt, eller kanske den dag Hyttis får sin nyponsoppspulverskopa i plast. Röd!

marmorcement Dagens önskemål är ett kaffeburkslock. Någon behöver ett lock till en rund enkilosburk. Det var ganska länge sedan, men av allt att döma har hen inte fått tag i något lock ännu.

Jag tänkte att sådana har en väl liggande lite här och där. Många! Men trots ihärdiga bodröjningar och lite allmänt feng shuiande i övrigt har det inte dykt upp något lock. Jag har den här halvkilosburken, men vad hjälper det om man är ute efter enkilos.

Men jag visar den i alla fall för den händelse någon åstundar ett halvkiloslock, eller varför inte lite marmorcement, som finns i burken!

Och nu finns en rubrik Loppishörna uppe i sidhuvudet, alldeles under bilden, för eventuella önskemål! Samt ett förmånserbjudande. Missa inte det!

Publicerat i Efterlyst | Etiketter loppishörna | 15 kommentarer