Nej nu byter jag ut den där dystra bilden i sidhuvudet. Men den kändes rätt i går, med sina hotfulla moln när Svenskarnas Parti höll sin manifestation där borta vid Gustav Adolfs Torg. Problemen är förvisso inte borta, men molnen ligger i alla fall inte lika tunga över stan i dag.
Man glädja sig åt att så många kom till motdemonstrationen och man kan dra en lättnadens suck att inte någon blev allvarligt skadad. Men det finns mycket att undra över. Varför fick detta ”parti” överhuvudtaget tillstånd att demonstrera? Jag letar fram en artikel i Svenska dagbladet från i våras, om hur man tidigare ingrep mot nazistiska demonstrationer, medan polisen nu skyddar dem, i yttrandefrihetens och demonstrationsrättens namn. I Helsingborgs Dagblad finns en kort redogörelse för hur praxis förändrats trots att lagarna är samma.
Sverige får kritik från FN för att vi inte lever upp till FN-konventionen mot rasism, som Sverige anslutit sig till. Det innebär att vi lovat ”olagligförklara och förbjuda organisationer, samt organiserad propaganda och all annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering”. Vilket är precis vad Svenskarnas Parti gör. Men justitieministern menar att vi har de lagar vi behöver. Och så fortsätter diskussionerna: Antingen är det fel på lagarna, eller på deras tillämpning.
Jag var på väg till motdemonstrationen i går, men hindrades av mitt eget slarv. Mobilen var försvunnen och det innebar att jag måste gå tillbaka till de platser jag varit den senaste timmen för att leta efter den och sedan var det för sent att ge sig av till Kungsträdgården. Kanske lite lättad, rentav? Nej, jag tror inte risken för att skadas är så stor, även om det finns gott om berättelser om våld både från polis och demonstranter.
Bild på AFA-aktivister, från nätet
I går kväll pratade jag med en av dem som deltagit i motdemonstrationen och hon bekräftade den komplicerade bilden. En liten grupp våldsbenägna motdemonstranter skapar stora problem vid den här typen av arrangemang.
Hon hade frågat en person i ”AFA-uniform” (svartklädd, svart halsduk, mössa med skärm) varför de uppträdde så provocerande. När de är med i en fredlig demonstration borde de kunna acceptera det, anpassa sig och inte gå omkring och se hotfulla ut.
Den svartklädde visade sig vara dansk och han svarade: ”Vi har inte kommit hit för att sjunga sånger. Vi har kommit hit för att slåss!” Just denna lilla grupp provokatörer skymmer ibland det verkliga problemet, att nazister marscherar på gatorna i Stockholm och i andra svenska städer.
Och att de gärna överraskar en med att dyka upp på de mest oväntade ställen. Och så har han mejlat över ett exempel på det. Ett par magnetiseringskurvor (nej jag vet inte heller riktigt vad det är) som dök upp i en mätmojäng som han byggt.
Detta konstverk var dock inte till salu, eftersom det ingår i ett större verk. Konstkännare och framtida konsthistoriker bör lägga på minnet var de såg den jämförande analysen av dessa två verk första gången! För jag tror att konstnärerna kommer att låta tala om sig om några år.
