”Mästerskapet kan man läsa i handen”, sade en teckningslärare en gång till mig. ”Det är så man upptäcker förfalskningar när det handlar om porträtt: taffligt målade händer.”
Men eftersom de flesta konstförfalskare vet med sig att det är svårt att måla händer, nöjer de sig ofta med att förfalska landskap, blomstermotiv och annat lättmålat.
Zorn var bra på händer. Till och med fiolspelande händer gav han sig på, händer som verkligen inte beter sig som händer brukar. 
Eftersom jag ritade oavbrutet en gång i tiden och eftersom min kloka far ansåg att ritpapper var till för att användas, hade jag obegränsad tillgång till ritmaterial. Jag producerade tusentals handteckningar som de här ovanför. Jag har förstås slängt alla teckningarna, så den här bilden är ur en teckningsbok av Bruce Robertson.
Till vänster har vi en målning av en konstnär som nog borde ha jobbat lite mer just med händerna. Kanske de kunde ha varit lite mer stiliserade – eller naturtrogna? Nu ser de bakvända ut, för många fingrar och lite för stora. Men konstnären – Jules Schyl – måste har varit nöjd med den eftersom de får dominera bilden.
Porträttmålare vill gärna placera något i handen på sina motiv. Här har vi Zorn på ett självporträtt, med cigarrett i handen. Och i högerhanden anar man en tändsticksask.
DET är mästerskap, att måla en hand så att det syns vad som finns inuti den!
Men just det där med rökverk i handen har skapat kontroverser på senare tid. De här två läkarna var mycket framstående och uppskattade på sin tid, Ernst Westerlund (japp, han med pelargonerna och med Lev Tolstoy som svärson) till vänster, målad av Wilhelm Smith och barnläkaren Adolf Lichtenstein till höger, målad av Bo Beskow.
Hur lämpligt är det att visa en rökande läkare – och särskilt en barnläkare – med cigarren i högsta hugg? Det frågar man sig, till exempel i Svenska Läkaresällskapets hus, där porträttet av Lichenstein hänger på bästa plats intill föreläsningssalen. För några år sedan pågick en livlig debatt om att tavlan borde flyttas så att ”vår kollega kan få fortsätta att bolma sin cigarr mera i avskildhet”. Jag vet inte hur det gått med den saken. Jag skulle nog själv vilja ha det kvar på en framträdande plats, för det är ett fint porträtt av en skicklig konstnär och då är jag beredd att bortse från cigarren i handen.
I handen är veckans lördagstema. Ett klurigt tema tycker jag, liksom övriga teman som vi fått av Pettas-Karin denna månad – tack Karin! Här finns lördagstemabloggarna: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Här blir det lite mer om fotografen Jimmy Nelson, vars historia är fascinerande och tänkvärd. Hans pappa var geolog och arbetade för oljebolag i olika delar av världen.
Han fick mycket beröm för sina bilder men också kritik. Fotografierna sågs efter ett tag som förljugna i sin idealiserande stil och särskilt mycket skäll fick han för bilder med indianer rustade till strid. Ohistoriskt, sa kritikerna. Indiankrigen hör 1800-talet till och dessutom brukade inte de stridande ha fjäderskrud. Det är en mer ceremoniell grej.
Folkgruppen chuktchi, norr om polcirkeln, på halvön Chukotka i Rysslands nordöstra hörn, har det rätt tufft.
