Kaffeersättning, det vill säga surrogat.
Jag slår vad om att de allra flesta från ungefär femtio-årsåldern och uppåt tänker på kaffe när de hör ordet surrogat. Under andra världskriget och åren efter det var det inte bara ont om kaffe i Sverige. Bensin och drivmedel till livsmedelsproduktion måste importeras, eftersom vattenkraften ännu inte var utbyggd. Så även om det fanns sockerbetor i landet, var det svårt att framställa socker i större mängder.
Kristidskokböckerna rådde husmödrarna att koka lingonsylt med morötter som sötningsmedel. Korngryn användes i stället för ris och till julskinkan kunde man till exempel försöka få tag i en grävling. Såvida man inte hade möjlighet att ha egen gris förstås, något som alla hushåll på landet uppmuntrades att ha.
Eftersom många av de inkallade var jordbruksarbetare minskade jordbruksproduktionen. Ransoneringarna fortsatte några år efter kriget, fram till 1951. Mjöl, smör, kött, grädde, ägg och socker var bristvaror.
Mjö
lken var nog aldrig ransonerad (tror jag, någon som vet?) men äggen.
Turligt nog hade farmor både höns och ko.
Det var tydligen lite känsligt det där med privata ägg, för min mamma har berättat att hon och farmor använde kodordet ”prästkragar” när det fanns ägg att hämta hos farmor.
Besparingstipsen var många. Grötkastrullen skulle inte diskas ur (slöseri med både näring och varmvatten!) utan kunde stå med vatten i till nästa dag, för nästa grötkok. Smör kunde drygas ut med kokt potatis…
I en norsk kokbok som översattes till svenska finns recept på hur man tillagar kråkungar, som till skillnad från vuxna kråkor ansågs vara riktigt läckra. Och så kaniner förstås!
Men javisstja, surrogat vad det ju. Jag tror att ordet surrogat fått sin negativa klang av kaffesurrogat, eller ”surr” som det kallades. Det GÅR inte att ersätta kaffe, för det är koffeinet man är ute efter. Annars betyder ju surrogat helt enkelt ersättning för något annat.
Det är Karin på Pettas som förser oss med teman för december och här finns övriga lördagsbloggares surrogattexter: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Bra inlägg om surrogat!
Fina bilder är det också!
Ha en bra dag fina vän /kram
Tack! Trevlig fortsättning på helgen, du med!
Att säga surr om surrogatkaffe var nytt för mig! Det” surret” jag la in min ”surr” uppstod i annan tanke. Vilken kuriosa du bjuder mig på på då du berättar om den norska kokboken, där kråkungar är en läckerhet, jämförd med en vuxen kråka. När nöden är störst är hjälpen närmast om än lite udda. Lika naturligt tänker jag som allt annat ”surr” vi stoppar i oss i dag kanske?
Ljuvliga bilder i svart vitt!
Uppskattar också ditt inlägg!
Egentligen vill jag alltid ha en bra brunn, vedspis, potatisland, potatisskällare, äppelträd, konserveringsapparat och ett förråd fyllt med lingonsylt, för då klarar man sig rätt bra. I alla fall ett tag.
Du skulle med förtroende vänt dig till din lillasyster som envisas med att leva kvar i gammelvärden
Är ni syskon Karin och Kicki?
Jajamen!
Flytta hem till er, menar du? Väldigt trevligt, men kanske lite trångt. Och egen brunn, vedspis, potatiskällare etc här vid Mosebacke blir nog svårt att fixa. Jag får nog leva vidare med min kristidsångest…
Trodde du ville ha bilder.
Jo, det vill man ju alltid, men just till detta inlägget har jag en hel liten bildkö, som inte kom med. Men just kaninerna, innan de blev päls och pälsmössa, tycks det inte finnas någon bild på.
Beredskap? Bättre vara för var än efter snar!
Just så! Min pappa lärde mig vad soldatens första plikt på morgonen är: Att ha gjort rent geväret kvällen innan.
En levnadsregel så god som någon, som jag fortfarande försöker leva upp till. Fast inte gevär, då, utan annat som är bra att tänka igenom dagen innan.
Allt surr som den moderna matindustrin lurar i oss och förvänder smaken med talas det för litet om! Tänker på vanillin, tillverkat av granträ, t ex. Det har gjort att när man serveras riktig vanilj så smakar det inte som man tänkt sig!
Råka anses av somliga vara en delikatess och är en specialitet på ett av de skånska gästgiverierna än idag, faktiskt. Nog måtte kråka smaka ungefär som en råka, eller?
Jag läste nånstans att mjölk aldrig var ransonerat under andra världskriget.
Ja det där med kråkungar låter lite magert. Vuxen kråka borde gå lika bra, tycker jag.
Och alla dessa ersatz-produkter som våra livsmedel är fulla av! Turligt nog är jag så gott som allergisk mot de flesta (eller bli i alla fall lätt illamående) så det där mer hel- eller halvfabrikat går helt enkelt bort för mig. Men jag vet personer som helst vill ha äter på burk, för annars smakar det inte som ärter ska smaka!
Och så den där plåtsmaken som finns att köpa och hälla över färsk frukt så att ungarna känner igen smaken, men det var i Usa det va?
Vilken strålande affärsidé. Plåtburksmaksersatz hittade jag aldrig i USA, men däremot fanns det fiffiga julgranslösningar för oss anakronistiska julgranskramare:
– Finns det bara plastgranar?
– Klart man ska ha plastgran!
– Men det doftar ju inte jul…
– Då finns det finfina doftsprayer.
– Men den barrar ju inte!
– Joodå. Här har du en liten plastpåse med granbarr att strö under granen för full barrningseffekt.
Råka har vi ätit på Hammenhögs gästgiveri. Lite torrt och otillfredsställande – och då var det ändå adulta exemplar.
Utanför gästgiveriet flög råkorna omkring i stora flockar och satt i träden och straffade middagsätarna med något som inte kan ha varit annat än råkskit. Om avsiktligt eller ej kan man inte så noga veta.
Plåtburkssmaken på bland annat juice och fruktsallad var egentligen tennförgiftningens förstadier. Den försvann under slutet av femtiotalet sedan man började lacka insidan på burkarna.
Cikoria var tydligen vanligt som kaffesurr. Men under mina barndomsår användes aldrig något surrogat. Född -50, så visst de första åren kanske för från de åren har jag inga minnen. Det märkliga med oss som är födda efter kriget är väl att levnadsstandarden blivit bättre hela tiden. Som jag ser det i vart fall. Anmärkningsvärt eller?
Du vet väl vad de som föddes efter kriget kallas? Efterrättsgenerationen!
Nej, men det berättar tämligen väl hur bra vi har, och har haft det.
Japp. Bortskämda ungar!
En sådan liten vit päls som du har på bilden hänger i en av våra garderober. Den är nästan lika gammal som maken och den är fin fortfarande. Snacka om att inte kunna göra sig av med saker…
Jag vet att jag som sjuåring klippte ur kaffekuponger i en tidning och gick ner till speceriaffären och vill ha kaffe för dem för att glädja min mamma. Inga pengar hade jag heller. Jag kommer fortfarande ihåg hur besviken jag var när jag fick gå tomhänt därifrån…
Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen
Men åh! Vilket barndomstrauma. Även om mina föräldrar aldrig gjorde någon stor affär av det visste jag ju mycket väl hur viktigt det var med kaffe för dem. Mamma brydde sig aldrig om olika surrogat utan drack bara silverte ( = hett vatten och mjölk), medan hon längtade efter kaffe. Hur kan man bara trycka upp kuponger i en tidning sådär utan vidare? Grrrr… Får lust att skälla ut någon, men vet inte riktigt vem. Trevlig helgfortsättning till dig också!
Spännande inlägg… kul med den norska kokboken :)
Lav är ett annat norskt tips. Kan tydligen användas i alla möjliga matsammanhang.
Det känns som om du kanske kan återskapa din drömda barndom i någon liten bruksort nära dig. Men kanske både brunn och vatten i kranen och absolut bara med riktigt kaffe i kopparna. Silverte, det får mig att minnas, det var en dryck man fick när man var sjuk.
Jag jobbar på det Eva, jag jobbar på det!
Bilden av er barn och suggan är ljuvlig! Vilken lycka för er att ha en gris! Åtminstone innan jul. Jag hör tydligen till efterrättsgenerationen (-51) och har knappast alls känt av efterdyningarna av kriget och alla ransoneringar, men jag minns att socker och någonting till var ransonerat på Åland när jag var fyra eller fem år. Kommer bra ihåg korten som mamma tog med sig när hon gick till mjölkbutiken på andra sidan gatan och också hur glad hon var när hon kunde kasta dem i spisen då det fanns tillgång till allt igen. På Åland tror jag att vi klarade oss väldigt bra i jämförelse med hur det var på fastlandet. Vi hade fisk i havet och landet bakom knuten. Om man behövde kalla äggen till prästkragar är jag inte säker på, men jag vet att min farmor kallade sockret till hästskit ;), när hon drog hem sådant övertäckt i en kärra.
Och nu är jag nöjd med att ha cikoria i trädgården, att den sprider sig….bra att ha om det blir kristider.
Tack för ett mycket trevligt inlägg!
Hästskit! Det var en fantasifull beteckning för socker. Du ingår i efterrättsgenerationen, absolut. Även om Åland tydligen fortsatte med ransoneringarna ett par år efter att de upphörde i Sverige. Kaffet var ransonerat längst, till 1951. Sedan var det oransonerat även om det kunde vara lite ont om ett och annat. Minns inte riktigt när jag åt mitt livs första banan, men jag minns mycket väl vilken besvikelse det var. Mjölig och torr, i jämförelse med vad jag hade väntat mig.
Säkta att jag ramlar in lite sent… mycket att kommentera här.
För det första så minns jag fortfarande tröjan med renarna som jag har på sparkstöttingbilden. Men jag hade ett tvehågset förhållande till den. Jag var ju ingen äkta lapp och att ha renar på tröjan kändes som fusk. Jo, jag var strängt moralisk redan på den tiden.
Din vita päls – ja, du vet ju nu att det var resultatet av ett antal kaninmiddagar? Hoppas jag. Om du inte anat det så får jag be om ursäkt.
På bilden från svinstian tycker jag mig skåda moder Greta hållandes det ljuslockiga barnet till höger i bild (inte jag).
Cikoria finns det en myckenhet av i våra trakter. Den såg jag aldrig uppe i Horndal. Var den kanske slutplockad?
Jag måste också notera att det kanske kan verka chickt att ha potatiskällare, vedspis, utedass och lingonsylt i trängsel. Men jag tror inte att du skulle hålla ut särskilt länge.
Ju längre fram på dan, desto vackrare barn – och det gäller säkert kommentatorer också!
Jo, jag har försonats med tanken på kaningryta. För övrigt var jag ju halvvegetarian som barn, jag åt bara sås och potatis.
Någon gömmer sig bakom Signe Stenmans dotter (Gudrun??). Mamma eller Signe.
Alltså såhär: Jag vill ha vedspis, utedass, potatiskällare, brunn och lingonsylt OCKSÅ. För säkerhets skull. Och varmvatten, centralvärme, badrum och närbutik för bekvämlighetens skull.
Hur är det med pumpen bakom Tvåbo, fungerar den? I annat fall, gå genast iväg
och åtgärda!
Den pumpen är sedan länge död och begraven, tyvärr! Den ligger (låg) dessutom på granntomten. Men visst vore det en bra idé att försöka hitta den där vattenådern på nytt – det skulle ju till och med kunna bidra till lägre vattenräkningar.
Min första tanke var faktiskt surrogatmödrar. Jag måste ha läst någon artikel om det nyligen. Min mormor och morfar hade gris hemma på tomten i en förort till Stockholm. Som barn tyckte jag att det var fascinerande.
Roligt med prästkragarna! Måste ha låtit skumt på vintern när farmor sa att det gick bra att hämta prästkragar :)
Kanske surrogatmödrar kommer att tränga ut andra betydelser av surrogat? Det är ju sällan man ser det ordet i något annat sammanhang idag. Bröstjölksersättning, till exempel. Där hade det varit logiskt att använda ordet surrogat i stället, men det ansågs sannolikt för negativt laddat.