Anki föreslår ”Citat” som tema för veckans lördagsblogg. Och då måste man ju kolla om det går att hitta något citat om citat. Ett metacitat, så att säga. Som det här: ”Det finns människor som man inte behöver parodiera, det räcker med att citera…” Det var ju inte så snällt sagt. Då är Marlene Dietrich snällare: ”Jag älskar citat, för det är ett nöje att återfinna sina egna tankar vackert formulerade med stor auktoritet av någon som är erkänt klokare än man själv.”
Under min citatjakt upptäcker jag att citatböcker upptar en förvånansvärt stor del av hyllorna för språkböcker. Det har sin förklaring. Om man ska skriva tal åt folk (som jag gjort ibland) behöver man citat. De dramatiserar, förtydligar och skapar bra utgångspunkter för resonemang. Men man får se upp, för som journalisten Gabriel Laub säger: ”Citat är bättre än argument. Man kan få övertaget i en diskussion utan att ha övertygat motståndaren.” Det är det ju inte så stor poäng med. Att driva igenom ett resonemang utan att övertyga kommer förr eller senare att straffa sig.
Det ligger i citatets natur att det är lite auktoritärt och då får man ju lust att opponera sig. Som alla varianter på den flitigt citerade uppmaningen att fånga dagen, ”Carpe Diem”. Systerdottern (som inte äter kött) har formulerat sin egen version: ”Fånga karpen!” Eller som en skolelev skrev som svar på uppgiften att förklara begreppet Carpe Diem: ”Dagens fisk.”
Uppdatering 22 februari: Här kommer ”dagens fisk”! Det vill säga systerdotterns version av Carpe Diem, som syrran (Livsrummet) fångat med nål och tråd.
En stillsam invändning mot ett vanligt citat är: ”De som påstår att kunden alltid har rätt har aldrig jobbat i handeln.” Eller Scott Adams’ Dogbert som har två viktiga managementregler: One: the customer is always right. Two: they must be punished for their arrogance.”
Tolstojs berömda och ofta citerade inledning till Anna Karenina (”Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.”) har fått många mothugg.
Journlisten Robert Fulford skrev: ”Det är kanske den mest korkade mening som en stor författare skrivit. Han har fått det om bakfoten. Både erfarenhet och litteratur visar att lyckliga familjer kan se ut lite hursomhelst, medan de olyckliga familjernas olycka – känslokyla, fattigdom, alkoholism, bristande ansvarskänsla – är plågsamt förutsägbara.”
Och så har vi ju gott om citat som ”gör karriär” genom att läggas i mer kända personers mun än den ursprungliga upphovsmannen, eller kvinnan.
”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver!” Det citatet tillskrivs numera olika kända nazi-ledare, oftast Göring. Upphovsmannen är mindre känd, dramatikern och förvisso nazisten Hanns Johst som skrev ett patriotiskt skådespel om första världskriget där den här repliken förekommer: ”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min Browning.”
Den engelska översättningen är oftast ”When I hear the word culture I reach for my gun.” En brittisk TV-producent David Glencross suckade många år senare: ”Det är högst osannolikt att någon i regeringsställning sträcker sig efter en revolver när de hör ordet kultur. Det är mer sannolikt att de sträcker sig efter ett lexikon.”
Och inte kan jag skriva om citat utan att nämna Dorothy Parker. Inte alltid snäll, men ofta mycket fyndig. Som när hon var på bröllopsresa och hennes förläggare tjatade om ett manuskript som hon inte hade tid att ta itu med. Hon telegraferade tillbaka: ”Too fucking busy and vice versa!” Låter sig inte översättas, tyvärr, men är rätt lättbegripligt ändå. Och på sin gravsten ville hon ha följande: ”Vart hon än begav sig, även hit, berodde det på en missbedömning.”
Här finns alla andra lördagsbloggare och deras citat: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Malin, musikanta, Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Det har varit mycket hjärta och smärta sedan dess kan jag berätta. För många innebär den fjortonde februari frustration, fumliga försök, fåniga formuleringar, fnissiga framstötar, fåfänga förhoppningar, falska förspeglingar eller fullständiga fiaskon. Och geléhjärtan.
Nåväl, det finns mindre romantiska aspekter på alla hjärtans dag och på apoteket hittade jag några förmånserbjudanden. Den 14 februari kan man kolla blodtrycket gratis. Alternativt kan man välja att köpa en blodtrycksmätare till rabatterat pris.
Det är dags för förkylning, eller influensa, eller vad det kan vara. Hursomhelst kulminerade hostandet i natt (hoppas jag innerligt!) och då är det inte någon idé att försöka sova.
När finsemlor inte finns att få, måste man hitta andra lösningar. På Konsum i Avesta säljs ofyllda semmelbullar. Då behövs ju bara lite mandelmassa och vispgrädde. Jag gjorde i ordning årets första semla, hällde upp lite varm mjölk i en djup tallrik och lät semlan sjunka ner i mjölksjön. Perfekt!
När dokumentärfilmen om Astrid Lindgren sändes på TV nyligen protesterade författaren Gun-Britt Sundström mot en alltför mekanisk eller fantasilös tolkning av Lindgrens verk. (Och nu ska alla som vill behålla sin egen bild av Ronja Rövardotters pappa sluta läsa.)
