I dystra tider (som denna vecka både i Sverige och på olika håll i världen) hjälper det att samlas och göra något annat än att följa nyhetssändningarna timme för timme. Om man har tid och möjlighet är det alltid välgörande med olika former av skapande. Man mår bra av att måla, snickra, odla eller laga mat tillsammans.
Att gå på en utställning och se vad och hur andra har skapat piggar också upp. Alltid!
När jag åkte hem från en vernissage idag, tänkte jag som Storm P. Han som gjorde den välkända reklamen om Tuborgs öl. När är en utställning som bäst? När man är nedstämd och håglös eller när man är uppåt? Och svaret är ju helt enkelt: Hvergang!
Utställning som jag var på idag visade textil av Jessica Fryckstedt, Berit Kennerberg, Margita Berg och keramik av Pi Högdahl. Textilkonstverken skapar de tillsammans, var och en sin bit som sedan fogas ihop till en helhet. Så här kan det se ut:
Här är Berit och Margita framför textiltolkningen av en målning av Hundertwasser. 
Jessica skulle också ha varit med på bilden men hon försvann någonstans.
Med hjälp av en gammal sommarklänning, utslitna jeans, Jessicas mosters brosch, bitar av fingervantar och mycket annat har de skapat en variant på Hundertwassers färgsprakande motiv, som känns som en energi-injektion.
Jag testade att bildgoogla med en bild på deras textiltavla och mycket riktigt hade algoritmerna inga svårigheter att identifiera Hundertwassers original. Kul att se hur till exempel den gamla sommarklänningen motsvarar Hundertwassers prickiga bakgrund!
Den här fina skulpturen har Pi Högdahl gjort.
Det var mycket folk på vernissagen, väldigt trevligt, men det innebar att några intressanta motiv som jag tänkte fotografera fick vänta lite. Och sedan tycks jag ha trott att jag hade fotograferat dem för det blev inga bilder. En väldigt fin textiltavla heter ”Jag tror jag står över badet idag” och är en bild från Öland i ruggigt väder. En stenig strand och tunga moln i gråskalor och lite försiktiga färger. SÅ vacker! Jag ringde Jessica efter vernissagen och bad om en bild. Tyvärr, sa hon, som också glömde ta en bild. Såld! Attans och grattis! sa jag.
Två vackra keramikskålar av Pi Högdahl fick följa med hem. Den gråvita skålens glasyr heter ”Mås-skit”. 
Det är som sagt alltid lika välgörande att få ta del av kreativitet i alla dess former. Hvergang!
Men vad i all sin dar är det här då? Jo det är skolbarn i USA som svär trohet till den amerikanska flaggan. Musk kanske bara gjorde den gest som han fick lära sig i skolan en gång? Knappast, eftersom den gesten avskaffades 1942. Musk är född 1971 och dessutom uppväxt i Sydafrika. Numera lägger man handen på hjärtat vid flagghälsningen. Tidigare gick det till så att handen sträcktes mot flaggan ”och vid orden ’till fanan’ vänds handflatan graciöst uppåt, mot fanan”.
Men hur spännande det än kan vara med ugglor, bilar, bussar och tåg, så är det ändå byggen som trollbinder mest. Här vid katolska kyrkan på Folkungagatan har det pågått ett bygge i något år.
När det var full fart på bygget blev vi ofta stående här, länge.
Slussenbygget har varit, och är, en ständig källa till fascination. Han är nog en av få Stockholmare som kommer att bli ledsen den dag det är klart.
Hur man rutschar in i det nya året skiljer sig åt i världen. I år fascineras jag framförallt av Key West i Florida. De har sin alldeles egna version av The big drop på Times Square, där en jätteglob sänks på torget vid midnatt, varje nyår.
…
.
Ett litet tips till alla som eventuellt stressar för mycket just nu: Om man planerar en paj av något slag och förgräddar pajdegen lite för mycket, så att den blir bränd – då kan man göra en gratäng i stället och skippa pajskalet. Det är ändå bara en massa fett och gluten.
Jag har börjat julhandla så smått. Det är mycket tidigare än jag brukar och det känns riktigt bra – som att jag börjar bli vuxen.
