Karin Englund

Hur gick det sen?

Postat den 20 januari, 2011 av Karin

”Om ett fritt samhälle inte kan hjälpa dem som är fattiga kan det inte heller rädda de få som är rika”, sa John F. Kennedy för exakt 50 år sedan.

Publicerat i Debatt | Kommentarer inaktiverade

Posttraumatiskt

Postat den 20 januari, 2011 av Karin

På den diversebutik som är utlämningsstället”Nej, nej, nej, fel kö. Paket är DÄR.” Dvs längst bak i den långa kön bredvid.

Väl framme vid disken befinner jag mig på fel plats, trots allt. Fel adress. Jag hade gått till mitt vanliga utlämningsställe, men nu var det en annan adress som gällde. Jag frågade varför. ”Det blir så ibland.”

”Varför?” frågar jag på nytt, på nästa ställe.

”Här hanterar vi paket som körs ut.”

”Körs ut? Men vad gör jag då här? Om ni kör ut det?”

”Det har vi gjort, men vi hade inte portkoden.”

”OK, då får ni koden nu.” Det var ett rätt stort paket, vore skönt att slippa kånka. Och portot var astronomiskt.

”Nej för sjutton, varje paket körs bara ut en gång.”

”Det här paketet har alltså varit vid min port och vänt. Varför ringde inte chauffören?”

”Nej det kan de ju inte göra.”

”Så ni har en massa paket som är ute och åker om dagarna och så kommer de hit igen. Trots att någon betalat en förmögenhet för utkörning.”

”Ja.”

Men lantbrevbärningen lär ska fungera bra.

Publicerat i Livet | 3 kommentarer

Redan de gamla grekerna…

Postat den 19 januari, 2011 av Karin

”Det finns ingen central makt som kan handla snabbt och beslutsamt eftersom de alla har rösträtt; de kommer från olika nationaliteter och var och en är för det mesta upptagen av sina egna intressen. Resultatet är vanligtvis att ingenting blir gjort eftersom några inte vill stöta sig med andra och andra är rädda om sitt eget skinn. De har inte insett att deras bristande engagemang skadar alla.”

Nej det är inte EU-kommissionens ordförande Barrosso, som beklagar sig över förhållandena i unionen, inte heller en förhandstitt på vad generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen kommer att säga i sitt tal om tillståndet i NATO på måndag.

Det är helt enkelt Thukydides, grekisk historiker kring 400 f.Kr, som kommenterar Sparta och deras allierade. Texten är tämligen fritt översatt från en engelsk version av hans text. Resonemanget finns i deckaren Perikleskommissionen, av Gary Corby, där Sokrates lillebror Nicolaos försöker klara ut ett mord. Den mördade är ingen mindre än Ephialtes, demokrat och en av Athens framstående politiker. Rolig, spännande och allmänbildande och som sagt, rätt samtida på många sätt. Hoppas något svenskt förlag nappar på att översätta den. Garys blogg är också värd ett besök, där man får lagom doser av klassisk kunskap och respektlösa anekdoter om den tidens kändisar.

Publicerat i Böcker | 4 kommentarer

Tolka tecknen

Postat den 18 januari, 2011 av Karin

Jag får kommentarer till bloggen via e-post, vilket både glädjer mig och oroar mig. Det är roligt att få brev. Men om det beror på att det är svårt att kommentera på bloggen är det förstås oroande.

I alla fall har jag fått hjälpsamma förslag om innebörden av ”instruktionerna i tältduken” i förra inlägget.

Det är en gammal indiansed, hävdar Britt. Röken från elden i tältet bildade mönster på tältduken som det gällde att tolka innan man företog sig något viktigt. Och hon tillägger: ”Är inte det precis som att läsa instruktioner i sådana där sammanhang? Lite dunkelt och svårtolkat.” Jo, precis så är det ju.

Men med all respekt för gamla seder tror jag nog mer på Bertils förklaring. ”Tältduken hänger alldeles säkert ihop så här: Den svenska texten ser ut att vara en översättning från engelskan med hjälp av Google translate (eller annat översättningsprogram). Följ instruktionerna i dokumentet, kan heta ’follow the instructions in the sheet’, men det kan också heta ’follow the instructions in the canvas’. De har troligen haft en förlaga med varianten ’in the canvas’, vilket programmet då har översatt med instruktionerna i tältduken.”

Och så ett mycket vänligt och generöst erbjudande: ”Om tu para sända jag ditt personskontosnummer i Nordeabanken plus det riktiga kodet, så jag fösöka ska hjälpa dig med att spåra dem bedragarna.”

Tack men nej tack, det är alldeles för mycket besvär!

Publicerat i Att tolka, Ord | Kommentarer inaktiverade

Instruktionerna i tältduken

Postat den 17 januari, 2011 av Karin

Jag får emellanåt e-post där jag uppmanas lämna uppgifter om allt som kan vara till nytta för den som vill hacka sig in på mitt bankkonto, kapa min e-postadress eller något annat företagsamt. I regel öppnar jag dem inte ens, de är lätta att känna igen. Men nu kom det ett som verkade seriöst. Eftersom jag har bytt teleoperatör var det inte helt uteslutet att ett meddelande med rubriken Uppsagt konto skulle kunna vara äkta. Så här såg det ut:

Kära Tele2 Mail User,

På grund av trängsel Tele2 post laget skulle stänga alla oanvända konton. Vänligen fyll all information efterfrågas: Användarnamn, Lösenord, Födelsedatum, Bosätt-ningsland

Efter att du måste ha följt instruktionerna i tältduken din tele2 postkonto kommer inte att avbrytas och kommer att fortsätta som vanligt. Tack dig för din vanliga samarbete.

Det går ju ofta att förstå hur en felöversättning kommit till. Om man i en instruktion för någon elektrisk manick varnas för att röra blomsterlökarna är det uppenbarligen en felöversättning av engelskans ”bulbs”, som betyder både glödlampor och blomsterlökar. Men instruktionerna i tältduken? Jag fattar ingenting. Någon annan som kan klura ut det?

Publicerat i Att tolka | Kommentarer inaktiverade

Brave new words

Postat den 16 januari, 2011 av Karin

Nu är 2010 års nyordslistor i USA klara. Och vinnaren är…. Sara Palins ”refudiate”. Dessvärre, tycker jag. Men The New Oxford American Dictionnaries har sagt sitt, så det är väl inget att göra åt det. ”Refute” betyder motbevisa och ”repudiate” betyder förkasta och förneka. Palins felsägning ”refudiate” verkar kunna användas för allt man inte gillar. Som ”dissa”, helt enkelt. Någorlunda lätt att uttala och tillräckligt vagt för att bli populärt. Det dröjer nog inte länge förrän jag använder det själv.

Lite roligare är det nya ordet ”bankster”, bildat av gangster och banker. Och så finns ”vuvuzela” med på listan förstås, plasttrumpeterna som blev världskändisar under fotbolls-VM i Sydafrika.

Mest använda nyord är inte oväntat ”app”. Bland (alltför ofta) använda modeord och trendiga uttryck finns ”narrative” dvs samma fenomen som grasserar här: berättelse.

Den svenska listan på nya ord som Språkrådet publicerat har få kreativa nyheter. ”Kaffeflicka” känns ju lite unket, varken nytt som företeelse eller ord. Den här länken går till en sida som lagt ut hela listan (på Språkrådets sida får man ladda hem den den som pdf-dokument).

Den engelska sidan har också en minikurs i svenska för engelsktalade. Bra idé, men någon borde kanske korrläsa: Jag vill beställa en kafe och en byte blåbärspaj – I would like to order a coffee and a piece of blueberry pie.

Om en byte i datavärlden motsvarar åtta bits, hur mycket är då en byte blåbärspaj? Först öppnade rätta svar vinner en blåbärspaj!

Publicerat i Att tolka, Ord, Tävling | 4 kommentarer

Gammal är äldst

Postat den 15 januari, 2011 av Karin

Nyligen dök ett replikskifte upp ur någon avlägsen minnesvrå, troligen från ett TV-program för många år sedan:

– Är det där Greta Garbo? Vad gammal hon ser ut.

– Ja det är klart, det är ju en gammal film.

Det var när Ketchupmamman kommenterade mitt inlägg om Uardaakademiens ordbok, den som numera bara finns att köpa på antikvariat:

”Åh, den är jag ju uppväxt med! Jag är till och med så gammal att man inte ens var tvungen att köpa den på antikvariat då…;-)”

Jamen, tänkte jag, då är hon ju ung! Det är väl jag, som aldrig kunnat köpa den på annat än antikvariat, som är gammal. Eller hur? Eller…

Publicerat i Att tolka | Kommentarer inaktiverade

Skäl för uppsägning eller Ranelid-effekten

Postat den 15 januari, 2011 av Karin

– Jag har sagt upp dagstidningen, berättade en småbarnsförälder häromdagen. Jag fick nog. Med en treåring och en femåring i huset fylls livet av diskussioner om vem som började och vem som sade vad och vem som ska be vem om förlåtelse. Om man sedan lyckas kämpa till sig en kvart med tidningen vill man inte ha mer av samma vara. Man vill bli informerad, få förklaringar och analyser, kanske bli underhållen, men man vill verkligen inte behöva fundera på ännu ett tjafsigt bråk.

Änglarna på bilden har inget direkt samband med textens innehåll.

Publicerat i Debatt, Livet | 4 kommentarer

Bibliotekstjuven

Postat den 14 januari, 2011 av Karin

Djävulsbibeln, eller Codex Gigas, som nämndes i TV-dramat Bibliotekstjuven, finns fortfarande kvar på Kungliga Biblioteket, såvitt man vet. Det medeltida manuskriptet är ett av de största i Europa, svårstulet och svårsålt. Varje sida är 90X50 cm, vilket alltså är nästan en halvmeters yta.

Men trots det är det egentligen stöldgods från trettioåriga kriget då svenskarna norpade det i Prag 1648. Djävusbibeln utmärker sig särskilt för avbildningen av djävulen, något som man var försiktig med på den tiden.

Bibliotekstjuven har givit sig på en spännande men svårfångad miljö. ”De lärda verken” brukade man tala om, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket. Där fanns personer som utstrålade en nimbus bortom vad som kunde diskuteras och ifrågasättas. De var också vanligtvis från välkända familjer med inbördes goda relationer. Där fanns så mycket vördnad och oreflekterad acceptans att det inte bara satt i väggarna, det smittade till och med av sig på möbler och mattor.

Jag råkade en gång ha en soffa i mitt arbetsrum – lite sliten och nedsutten och ett klart placeringsfall. Den hade i ett tidigare liv varit audienssoffan i riksantikvariens tjänsterum. När någon av de gamla trotjänarna från ämbetets glansdagar förirrade sig in i mitt rum hajade de till och vågade nästan inte sätta sig. Respekten för soffan var lika stor som för den forne chefen.

Nu när jag sett första avsnittet av Bibliotekstjuven på SVT undrar jag om serien kanske missat den egentliga drivkraften. Den man, vars öde serien utgår från var i femtioårsåldern. Han arbetade många år på Kungliga Biblioteket och drogs kanske in i den tidens ålderdomlig värld vars hierarkiska koder var svåra att knäcka. Just därför är de också så svåra att dramatisera.

Men nog tycker jag att man yxat till lite väl grovt i första avsnittet: ung man, små barn, villalån, obetalda räkningar, småskuren snobbism och klumpiga kompensationsförsök. John Sweden mark kallar det operettaktigt och det ligger en del i det. Vi får se hur det går nästa vecka. Onsdag klockan 21, SVT 1.

Publicerat i Böcker | 2 kommentarer

Vild och vacker natur – i Skåne

Postat den 13 januari, 2011 av Karin

Den Kenyanska sångerskan Suzanna Owiyo är på besök i Skåne. Musikskribenten Bengt Eriksson har träffat henne och en intervju finns på hans hemsida. Om man vill provlyssna på hennes musik går det att hitta några låtar här.

Hon besvara en fråga som jag undrat över ibland: varför är det så svårt att få tag i musik från Östafrika? Kongo och Västafrika är inga problem, men Östafrika?

Det finns ingen utvecklad skivindustri i Kenya, säger Owiyo, mest bara piratkopiering. ”Jag var ute och åkte bil, vid ett stopp kom en försäljare fram och tryckte en pirat-CD genom sidofönstret. Han ville sälja en pirat-CD av min egen skiva – till artisten!”

Skåne är vilt och vackert, tycker Owiyo. ”Jag tycker om svensk natur. Den är rå. Det känns som riktig natur. I Kenya är nästan all natur omgjord och skapad av människor.”

Vilda Sverige. Tama Afrika. Där ser man.

2 kommentarer