Stjärnflocka

Postat den 27 juni, 2011 av Karin

Stjärnflockan blommar för fullt och brer gärna ut sig i rabatten. Den gillar att man delar den och finner sig lätt tillrätta var man än placerar den och den ser ut som en riktig blomma ska se ut, tycker jag.

Jo då, det gör blåklockor, prästkragar, förgätmigej, vallmo, klöver, midsommarblomster och alla andra blommor också, var och en på sitt sätt, men stjärnflockan inkarnerar på något sätt själva blommans idé. Blomman an sich, så att säga. Mer blomma än såhär kan det inte bli.

Dessutom lär den vara både ”magstärkande” och aptitretande, enligt den innehållsrika boken Nyttans växter av Kerstin Ljungqvist.

En annan favoritblomma, den trebladiga trillium är en indiansk växt som visar sig vara en riktig hejare på både det ena och det andra. Den är till exempel antiseptisk och blodstillande och dessutom bra för att sätta fart på förlossningar. Och trolldruvan, som också finns i paradrabatten, kan man använda för att bekämpa vägglöss med, om behov skulle uppstå.

Publicerat i Att odla, Böcker | Etiketter , , | 2 kommentarer

Prinsessorna får konkurrens

Postat den 25 juni, 2011 av Karin

Årets folkdansgästspel i Bruksparken var ett gäng österrikare som körde ett handfast program, med akrobatiska inslag. Fjolårets treåring, som nu är fyra, gillade särskilt Österrikes svar på Capoeira – ett slags intensivare variant på oxdansen. Han saknade inte förra årets prinsessor.

Om man klickar på bilderna blir de större.

 

 

Ankorna i ankracet var lika förvirrade som vanligt, men orädda när det gäller att kasta sig ut i vattenfallet.

Vädret skötte sig föredömligt och det blev saft och bullar i år också. Allt som allt en lyckad och lagom traditionsrik midsommarafton, med inslag av förnyelse och omtänkande. Fyraåringen verkar rentav fundera på att börja dansa folkdans.

Midsommaraftonsfarstu

 

Publicerat i Livet | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Prinsesspedagogik

Postat den 23 juni, 2011 av Karin

Treåringen som gjorde mig sällskap till bruksparken förra midsommaren för dansa kring stången och titta på folkdanslaget från Polen blev storögd när han såg flickorna i sina granna dräkter.

– Oj, är dom prinsessor ALLIHOPA!?

Jag svarade inte att de är fabriksarbeterskor från Warszawas förorter eller något liknande, för det hade varit lite för svårbegripligt. Men jag försökte i alla fall förklara att det var vanliga flickor från ett annat land och att de var duktiga att dansa och att det var därför de var här. Och att man har de där färggranna kläderna för att det ska vara fint när man dansar.

I kväll när vi pratade om morgondagens firande frågade jag om han mindes förra året. Jodå, han mindes mycket bra. Han hade fått saft och bullar och han hade åkt motorcykel (dvs han hade fått sitta några lyckliga minuter på en blänkande Harley-Davidson). Och så hade han sett en massa prinsessor. Men han mindes tydligen något av mina prinsesspedagogiska utläggningar också, för han lade snabbt till:

– För det är ju vanligt med prinsessor i deras land, visst då?

Publicerat i Att tolka | 2 kommentarer

Fylleriövning för regeringen

Postat den 21 juni, 2011 av Karin

Hej regeringen. Jag ser i DN att finansdepartementet anlitar PR-konsulter för att förklara det finanspolitiska ramverket. För vem? För regeringen? För EU-kolleger? Att det handlar om besparingar i offentliga utgifter dvs ett överskottsmål på en procent, kommunala budgetar i balans och en ordning som gör det svårt för riksdagen att ha någon annan åsikt än regeringen om budgeten framgick väl från första början.

Nåväl, om det nu behövs mer kreativa förklaringar finns hjälp att få. Det har ju blivit lite kostsamt hittills med konsulterna, måste man säga och kritikerna menar att finansdepartementet med sina 400 anställda borde kunna förklara sina egna regler. Men om man ändå vill använda extern hjälp blir det lättare att nå överskottsmålet med den här lösningen:

Två av världens mest framstående reklamkonsulter ställer sina tjänster till förfogande. Gratis! Allt man behöver göra är att gå in på deras hemsida och sedan skriver man in upp till fem lämpliga ord i dialogrutan och efter ett tag kommer de med något kreativt. Fast det måste vara på engelska. Skriv till exempel ”financial politics for dummies” eller ”stop  parliament from thinking” eller ”it’s for your own good” eller någon annan angelägen vinkel. Man kan försöka fler gånger tills man är nöjd. Här är länken. Lycka till!

Publicerat i Att översätta, Att tolka, Språk | Etiketter , | 4 kommentarer

Dyra ord

Postat den 20 juni, 2011 av Karin

När jag översätter behöver jag tillgång till bra ordböcker, framförallt mellan engelska och svenska. Norstedts fungerar bra – eller fungerade. Jag använde en CD med ordböckerna, som jag laddade ner i datorn. Det gick fint under några år, tills jag bytte från PC till Mac. När jag försökte köpa motsvarande CD för Mac visade det sig att det inte fanns någon. Men det går ju bra att använda nätversionen i stället, fick jag veta.

Ja, jo, det gör det ju, men inte om man sitter med en mycket opålitlig uppkoppling, som tilldelar en några minuters kontakt med omvärlden, då och då. Så som det ofta var på en av mina favoritarbetsplatser. Det blev att köpa pappersböckerna i stället. Men till sist tröttnade jag på att släpa på de där tunga ordböckerna mellan mina olika arbetsplatser. Det fick bli en bättre (och dyrare) uppkoppling så att jag kunde utnyttja nätversionen i istället.

Nu får pappersböckerna får samsas hemmavid, med de oumbärliga uppslagsverken som jag tar till då andra metoder inte hjälper.

Men efter att ha först köpt CD:n för någon tusenlapp och sedan pappersböckerna för nästan lika mycket och dessutom uppgraderat uppkopplingen för att komma åt ordböckerna på nätet, börjar varje uppslaget ord bli rätt dyrt.

Och värre verkar det bli, för nyligen fick jag  ett besked att nätversionen avgiftsbeläggs från och med den 14 juni. Tur för mig – och Norstedts – att jag inte var mitt uppe i en översättning, för jag har ingen lust att betala en tredje gång för samma tjänst. Och inte heller att köpa den nät-app för mobilen som jag just blev erbjuden. Kanske blir tvungen till sist, men helst skulle jag vilja hitta något annat. Tacksam för tips och råd!

Publicerat i Att översätta, Böcker | Etiketter , | 6 kommentarer

Det mörknar för Slussen

Postat den 19 juni, 2011 av Karin

Sista dagen för utställningen om Slussens ombyggnad. Jane Morén uppmanar alla som kan att se den och att lämna synpunkter. Hon länkar till en SvD-artikel av en busschaufför som oroar sig för en oflexibel trafiklösning.

Det går att se utställningen på nätet också. Ta gärna en titt på den lilla filmen där en konstnär skissar fram den nya miljön med många cyklister, träd, flanörer, lekande barn och en trubadur som spelar med utsikt över vattnet. Suggestiva fiolstråkar och sköna pianotoner ackompanjerar de vackra skisserna. Man kan bli misstänksam för mindre.

Var finns beskrivningar av trafiken? Hur kommer det att se ut längs Skeppsbron? Nya Slussen blir en mörk och fuktig plats, otrevlig för fotgängarna, dålig för alla, skriver arkitekten Ulf Zettersten i Mitt i Södermalm den 14 juni. Kontakten mellan Södermalm och Gamla stan försämras och hur biltrafiken ska ta sig från Skeppsbron till Hornsgatan har ingen lyckts förklara för mig.

Och framförallt VAR finns de vackra illustrationerna av hur fint det skulle bli om man rustade upp och förbättrade den nuvarande lösningen i stället. Mer om de vilseledande skisserna finns här.

Det är något visst med planfria planskilda (hetereju, har jag fått mig påpekat) korsningar. Det tycker också de taxichaufförer och busschaufförer som jag pratat med.

Publicerat i Debatt | Etiketter | 6 kommentarer

Tack, nu räcker det!

Postat den 17 juni, 2011 av Karin

Som sagt, man ska vara försiktig med sina önskningar. Här står lupinerna och önskar sig regn under de där varma dagarna helt nyligen, som nu känns väldigt avlägsna.

Det har de fått. Massor. Regnet strömmar ner och de enda uppehållen är när allt håller andan några minuter inför de värsta åskanfallen, en återhållen tystnaden fylld av den urladdning som ska komma.

Häromdagen kom urladdningen med besked. Jag såg åskvädret nalkas och drog ur allt som kan dras ur: radio, TV, telefon, diverse laddare och brödrosten.

Och så satt jag där i halvmörkret i rummet innanför hallen när det plötsligt sade poff och det blev alldeles ljust ute i hallen. Attans, den taklampan blir sig nog aldrig lik igen, tänkte jag.

Det visade vara mycket som inte var sig likt när åskvädret dragit bort. Varken el eller telefon fungerade. Men när strömavbrottet väl var fixat några timmar senare fungerade alla lampor som de ska, även den i hallen. Jag undrar fortfarande vad det var som hände. Vad kan det vara som tar sig in i hallen och säger POFF! och är alldeles ljust någon sekund, utan att bränna sönder någonting alls?

Den fasta telefonen är fortfarande utslagen vilket gör oss rätt datorberoende för all kommunikation, eftersom mobiltäckningen är usel.

Publicerat i Livet | Etiketter , | 2 kommentarer

Lite stekt njure kanske?

Postat den 16 juni, 2011 av Karin

Idag är det Bloom’s day. Det äts stekt njure lite varstans i världen, framförallt i Irland och alldeles särskilt i Dublin, som skildras hus för hus, i James Joyce roman Odysseus. Bokens handling utspelar sig den 16 juni 1904 och huvudpersonen Leopold Bloom vandrar runt i Dublin i olika ärenden. Där finns bland annat en beskrivning av Blooms matvanor. Han var särskilt förtjust i inälvor och allra mest tyckte han om stekt lammnjure.

Bloomsdayfirandet ser lite olika ut i olika länder. I Genua har man tagit fasta på att boken egentligen är en rad olika böcker, olika avsnitt med vart och ett sin stil, sitt tema, och sitt klockslag och iscensätter bokens olika delar på olika platser i staden.

Szombathely i Ungern är den fiktiva huvudpersonens lika fiktiva pappas hem och där firar man på Blum-gården (som finns i verkligheten).

I Stockholm firar man på Rönells antikvariat. Där handlar det mycket om Joyce litterära metoder. Hans stream of consciousness-teknik och epifanierna, detta svårfångade och viktiga begrepp i litteraturen: en insikt som plötsligt drabbar huvudpersonen, en uppenbarelse som ändrar förutsättningarna för den fortsatta berättelsen.

I kväll, från halv sju är det alltså Bloomsday-fest på Rönells, på Birger Jarlsgatan 32 i Stockholm. Man kan man njuta av Mollys monolog, en ohejdad medvetandeström av ord. Inte ett skiljetecken så långt ögat når. Och epifanier, nyöversatt poesi, irländsk musik, öl, vin och gorgonzola, som Leopold Bloom också var väldigt förtjust i.

James Joyce träffade sin blivande fru Nora Barnacle, på Nassau street i Dublin den 16 juni 1904. Romanen Odysseus utspelar sig därför under denna dag.

Publicerat i Att skriva, Böcker | Etiketter , , | 3 kommentarer

En främling hälsar på

Postat den 14 juni, 2011 av Karin

Björn Wiman är kulturchef på DN. I helgen vågade han sig ända till Avesta där han minglade med Ax:son Johnson-stiftelsen, förde distingerade diskussioner och serverades  champagne och sill (samtidigt? urk!) på de ”dekorativa gräsmattorna”. Här uppsnappade han ett och annat. Enligt ”lokal hörsägen” ska Metall ha stoppat ett tekniskt kunskapscentrum i nejden. Väldigt olikt Metall, faktiskt, som brukar vilja ha en teknisk högskola i varje socken.

Och de tröga bergslagsborna missade dessutom en enastående chans att skapa ett Dalarnas Akropolis, ett ”arkitektoniskt världsminne” (jag tror han menar världsarv) som konsul Ax:son Johnsons polare Alvar Aalto ritade.

Det var på femtiotalet och den här Aalto-skissen föll inte kommunpolitikerna på läppen, enligt Wiman huvudsakligen för att ”den vanligaste invändningen var att huskropparna låg snett”. Hur vet han det? Hörsägen?

Aalto var ju inte i första hand någon stadsbyggnadsarkitekt och husen som han i sin modell spridde ut över stadens torg ser onekligen lite vilsna ut.

Jag tror att hanteringen av Aaltoförslaget var seriösare än Wimans beskrivning. Kanske ansåg man att det var synd att bygga bort det fina stadshuset. Kanske var det alla parkeringsplatser mitt på torget som fick kommunpolitikerna att tveka. Kanske tyckte man att förslaget mer liknade en groggbordskiss än en genomarbetad ritbordskonstruktion.

Idag finns stadshuset kvar på det öppna torget, bilparkeringen ligger på andra sidan om det som på skissen heter PLUS, enligt Wiman en ”plåtbeklädd köplada”. Bra eller dåligt kan man ha olika uppfattningar om. För oss som handlar i Avesta är det trevligt att allt är samlat på en liten yta och att det alltid går att parkera.

Efter sillen och champagnen lämnar Wiman herrgården med ”myndiga brukspatroner från 1600-talet och framåt” och ger sig ut på stan. Han är tydligen sugen på en varm korv och går in på Cityburger och vad ser han där? Jo en reklampryl i form av en stor korv med fotbollsskor som förser sig själv med ketchup. Och vips utnämner han plastfiguren till stadssymbol och pådyvlar alla Avestabor en anakronistisk kollektiv skuld: ”Avesta – staden som valde bort Alvar Aalto till förmån för en varm korv.”

Hörru Wiman. Om nu DN betalar dig för att åka till Avesta (för inte var det väl en bjudresa?) då kan du väl utnyttja en del av det svåråtkomliga utrymmet i DNs kulturbilaga för en redovisning av de där distingerade samtalen som fördes. De lär enligt hörsägen ha handlat om ideologins betydelse i den moderna politiken och det låter som ett intressantare ämne än Cityburgers reklamkorv.

Kom igen, Wiman, häv dig över prenumerationsuppsägningsgränsen här i södra Dalarna!

Torget i Avesta med Cityburger i fonden, med röda parasoller. Vill man se denna ”offentliga utsmyckning”, som Wiman kallar reklamkorven, måste man gå in i hamburgerrestaurangen och in i nästa rum och där, i hörnet till vänster bland barnstolar och leksaker, där står den.

Ett Aaltohus blev i alla fall byggt i Avesta, det så kallade Blåstället, eller Sundh Center som det egentligen heter, efter byggherren som såg till att det blev byggt.

Blåstället kallas ibland Aaltohuset, inte – som Wiman skriver – Blå huset.

Publicerat i Att tolka, Debatt, Språk | Etiketter , , , | 8 kommentarer

Fakir? Eller värre?

Postat den 14 juni, 2011 av Karin

På väg till syrran med växthuset stannade jag till för att köpa någon lämplig present. En spikmatta, tänkte jag, det behöver hon säkert. I varuhuset i Borlänge rådde försommarstiltje och först efter en del letande hittade jag två unga praktikanter bakom hushållsporslin och kastruller. De såg rätt nypussade ut när jag dök upp.

– Hörni ungdomar, kan ni berätta var jag kan hitta en spikmatta.

– Nej, det har vi inte, tyvärr! Inga spikmattor.

Attans, tänkte jag, då får det väl bli något åt trädgårdshållet i stället.

– Okej, i så fall går det lika bra med en sekatör. Var kan jag hitta en sån?

Ungdomarna stirrade skräckslaget på mig.

– Men vad är det du ska GÖRA?!

Det var frestande att inte svara och bara se lite mystisk ut, men jag vågade inte. De kanske hade ringt polisen i så fall.

– Present år syrran.

De log lättat och pekade i riktning mot trädgårdsprylarna, där jag hittade något greppvänligt, avsett för en normalstor kvinnohand.

Publicerat i Att tolka | Etiketter | 2 kommentarer