En främling hälsar på

Björn Wiman är kulturchef på DN. I helgen vågade han sig ända till Avesta där han minglade med Ax:son Johnson-stiftelsen, förde distingerade diskussioner och serverades  champagne och sill (samtidigt? urk!) på de ”dekorativa gräsmattorna”. Här uppsnappade han ett och annat. Enligt ”lokal hörsägen” ska Metall ha stoppat ett tekniskt kunskapscentrum i nejden. (Väldigt olikt Metall, faktiskt, som brukar vilja ha en teknisk högskola i varje socken.)

Och de tröga bergslagsborna missade dessutom en enastående chans att skapa ett Dalarnas Akropolis, ett ”arkitektoniskt världsminne” (jag tror han menar världsarv) som konsul Ax:son Johnsons polare Alvar Aalto ritade.

Det var på femtiotalet och den här Aalto-skissen föll inte kommunpolitikerna på läppen, enligt Wiman huvudsakligen för att ”den vanligaste invändningen var att huskropparna låg snett”. Hur vet han det? Hörsägen?

Aalto var ju inte i första hand någon stadsbyggnadsarkitekt och husen som han i sin modell spridde ut över stadens torg ser onekligen lite vilsna ut.

Jag tror att hanteringen av Aaltoförslaget var seriösare än Wimans beskrivning. Kanske ansåg man att det var synd att bygga bort det fina stadshuset. Kanske var det alla parkeringsplatser mitt på torget som fick kommunpolitikerna att tveka. Kanske tyckte man att förslaget mer liknade en groggbordskonstruktion än en genomarbetad ritbordskonstruktion.

Idag finns stadshuset kvar på det öppna torget, bilparkeringen ligger på andra sidan om det som på skissen heter ”PLUS”, enligt Wiman en ”plåtbeklädd köplada”. Bra eller dåligt kan man ha olika uppfattningar om. För oss som handlar i Avesta är det trevligt att allt är samlat på en liten yta och att det alltid går att parkera.

Efter sillen och champagnen lämnar Wiman herrgården med ”myndiga brukspatroner från 1600-talet och framåt” och ger sig ut på stan. Han är tydligen sugen på en varm korv och går in på Cityburger och vad ser han där? Jo en reklampryl i form av en stor korv med fotbollsskor som förser sig själv med ketchup. Och vips utnämner han plastfiguren till stadssymbol och pådyvlar alla Avestabor en anakronistisk kollektiv skuld: ”Avesta – staden som valde bort Alvar Aalto till förmån för en varm korv.”

Hörru Wiman. Om nu DN betalar dig för att åka till Avesta (för inte var det väl en bjudresa?) då kan du väl utnyttja en del av det svåråtkomliga utrymmet i DNs kulturbilaga för en redovisning av de där distingerade samtalen som fördes. De lär enligt hörsägen ha handlat om ideologins betydelse i den moderna politiken och det låter som ett intressantare ämne än Cityburgers reklamkorv.

Kom igen, Wiman, häv dig över prenumerationsuppsägningsgränsen här i södra Dalarna!

Torget i Avesta med Cityburger i fonden, med röda parasoller. Vill man se denna ”offentliga utsmyckning”, som Wiman kallar reklamkorven, måste man gå in i hamburgerrestaurangen och in i nästa rum och där, i hörnet till vänster bland barnstolar och leksaker, där står den.

Ett Aaltohus blev i alla fall byggt i Avesta, det så kallade Blåstället, eller Sundh Center som det egentligen heter, efter byggherren som såg till att det blev byggt.

Blåstället kallas ibland Aaltohuset, inte – som Wiman skriver – Blå huset.

Det här inlägget postades i Att tolka, Debatt, Språk och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på En främling hälsar på

  1. Kicki skriver:

    Vi har redan tröttnat på DN.

    • skogsgurra skriver:

      Vi tröttnade på Dagens Drygheter för ganska så många år sedan. Men höll ut. När så en säljare som tyckte att vi skulle provprenumerera på SvD ringde så frågade jag ”Varför provprenumerera?” och så beställde jag längsta möjliga abonnemang. Killen fattade nog inte riktigt vad som hänt och efter ett tag började han lite försiktigt igen med Kulturavdelningen, Understreckare och allt det andra.
      Han fattade till slut och vi lever nu lyckliga tillsammans sedan flera år. Dock har SvD samma problem med bildtexter och rubriker som så många andra tidningar – det blir väldigt mycket fel.
      (Blev fem ’så’ i den här texten. Stör, men kan inte ta bort något av dem. Jo, två. Men får stå. Syftningsfelet hoppas jag att ni reder ut på egen hand.)

    • Karin skriver:

      Vi med, Kicki. Så gott som dagligen!

      Menage à trois minsann, Skogsgurra. Vem kunde ana det! Vi har också bytt till SvD, dock utan att flytta ihop med prenumerationsförsäljaren. Men DN fortsätter att komma ett tag till, så det blir dagliga jämförelser. Oftast till SvDs fördel.

  2. Heja Karin – vilken bra artikel DU skrivit – har du skickat den till Wiman/DN? Jag slutade också med DN när de inte fick klart för sig att det finns människor som får sin tidning med posten, frampå eftermiddagen… Läser också SvD numera, gillar inte ideologin men ofta artiklarna!

    Han måste ha letat innan han hittade Avestas korvsymbol, vilken fuskis!

    • Karin skriver:

      Tack Margareta! Det blev bara för mycket, Wimans arroganta ton. Han betraktar tydligen sig själv som en upptäcktsresande i exotiska men underutvecklade trakter. Dessa trögfattade, bakåtsträvande rumpmasar, dessa korvätare utan smak och finess. Ska han säga. Sill och champagne!

      Jag lyckades faktiskt pinga mitt inlägg till DN och Wimans artikel. Det är intressant att läsa kommentarerna till hans artikel. Inte bara jag som tycker han gick för långt i sitt nollåttiga attityd.

  3. Karin det är som du säger. I Horndal ser världen ut på ett sätt och i Marieberg på ett annat. Jag vet inte hur många gångar jag har tänkt-men tror de som jobbar på Bonniers tidningar att alla utanför tullarna är dumma?. Det är så tydligt att landet blir allt mer delat. Varje gång jag hör hur människor som aldrig har satt sin fot någon annanstans än i stan(Stockholm) och på sitt landställe uttala sig om hur det är, då slutar jag lyssna. För det finns ju så många olika skäl till att Aaltos hus inte blev byggda, att Kulturens hus i Luleå inte är ett arkitektoniskt mästerverk, att hela stadsmiljön runt centralen i Stockholm är som en mardrömsmiljö. DN blir dock bara sämre.

    • Karin skriver:

      Ja, i Stockholm har man verkligen inte lyckats skapa fina arkitektoniska lösningar där de behövs som bäst – nya Stockholm Water Front tävlar i gräslighet med tegelbacksbetongen. Och när man har spännande lösningar får de förfalla, som Slussen, för att man sedan ska kunna ge exploatörerna fria händer. Vadå konspiratorisk? Jag? Jovars.

      Vänta nu – Horndal? Sa jag det? Eller märks det på dialekten?

Kommentarer inaktiverade.