En liten värld föreslår Gnuttan som lördagstema idag. Miniatyrer tänker jag då.
Och därför sitter jag här och läser bibeln på lördagsförmiddagen. Det är inte så ofta. Själv har jag några kopior av indiska miniatyrer, och kanske någon persisk. Jag har dålig koll på vem som gjort dem och vad de exakt föreställer, men vackra är de.
Den här skildrar någon episod ur Krishnas liv, troligen då han som herdepojke flirtade med alla traktens flickor. Att han är blå visar att han är helig, tror jag. Han var ju en avatar av Vishnu, som är en hinduisk övergud. Lite som Jesus är en avatar av Gud, alltså.
De persiska miniatyr- målningarna är de mest kända och influenserna sträcker sig kors och tvärs mellan Kina, Indien och länder som nuvarande Iran och Azerbaijan. De är vackert komponerade, med många dekorativa detaljer, fint balanserade och med fantastiska färger. Motiven är allt från jakt och krig till kärlek och hantverk.
Den mest framstående miniatyrmålaren är Kamal al-din Bihzad, som levde under 1400- och 1500- talen.
Han intresserade sig också för hantverk och andra vardagliga motiv.
Den här miniatyren från bygget av borgen Khavarnaq anses banbrytande.
Och här har vi ett slagfält med den förvirrade mängden av människor och vapen och hästar som sannolikt präglade den tidens bataljer och slagfält långt in i våra dagar.
Och hur kommer det sig då att jag måste plocka fram bibeln? Jo det beror på ett mytologiskt djur som dyker upp allt som oftast i miniatyr-målningarna. Det kallas ”buraq” och ser ut som en liten bevingad häst, med påfågelsvans och med kvinnoansikte.
Det var med hjälp av en buraq som Muhammed kunde ta sig till sjunde himlen för att förhandla med Gud, eller Allah om det där med hur ofta man skulle vara tvungen att be. Han lyckades rätt bra i den förhandlingen, måste man säga. Gud går ut hårt med att femtio böner om dagen kan vara lagom. På hemvägen träffar Muhammed Moses och han skakar på huvudet. ”Det orkar dom aldrig. Högst fem!” Så Muhammed återvänder till Gud och förhandlar ner bönekravet till fem. Snyggt jobbat kan man väl säga. 
Men så stöter jag på uppgifter om att Abraham också tycks ha fått låna samma buraq, eller kanske en annan? Han hade ju sin fru Sara och dessutom barn med den tidigare tjänsteflickan Hagar, som Sara drivit iväg. För att kunna ta hand om sina båda familjer använde Abraham sig av en buraq som färdmedel. Nej så står det väl ändå inte i bibeln? Kanske i koranen? Måste kolla. Återkommer om jag hittar något. Eller kanske någon vet?
Små världar kan man också hitta hos de övriga lördagsbloggarna som är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, och Pysseliten
Verkligheten ur en annan och oväntad synvinkel kan man hitta lite var stans. Den svenske konstnären Oscar Reutersvärd är känd för sina kluriga figurer och för att ha konstruerat den första omöjliga triangeln.
Och just den här effekten, att något ser större ut om det jämförs med något som inte är så värst mycket större, kan man ta hjälp av om man ska gå ner i vikt.
