Ensamt

Postat den 22 juli, 2013 av Karin

Redaktörn och jag är plötsligt alldeles ensamma. Tomt i snickarboden och ladugården och ingen som bor i gästhuset. Lite ovant, för sedan mitten av juni har vi haft mycket god beläggning i de olika utrymmena. Vi räknade efter och kom fram till att 26 personer övernattat i allt från en natt till fem veckor. Och så lite daggäster dessutom.

släkten v källardörrn

Fullt i stugan på fyrtiotalet. Pappa och mamma längst till höger.

Resultatet är – utöver alla trevliga minnen – ovanligt välrensade rabatter, slyröjda slänter och välstädade rum. För som man säger på swahili: ”Mgeni siku mbili, ya tatu mpe jembe.” (Gäst i två dagar; tredje dagen, ge honom en hacka.)

 

Publicerat i Livet | 12 kommentarer

Trädgårdsmysterier

Postat den 18 juli, 2013 av Karin

Kulturchefen skriver om mordet på klematisen i sin trädgård. Det är många som är misstänkta och inte ens K-chefen själv är helt fri från misstankar. Själv lutar jag åt självmord (nej, jag menar att jag tror att klematisen tröttnat på livet!).

plommon?Mina trädgårdsmysterier handlar mer om indentitetskriser och förväxlingskomedier. Eller kanske tragedier?

luktärtStockrosorna från Åland uppträder förklädda till luktärter.

Äppelträdet som vi satte för ungefär femton år sedan envisas med att vilja vara ett plommonträd. Dessutom dör det också ibland, men bara halva trädet i taget, ibland norrsidan, ibland sydsidan. Sorkarna står högt upp på listan över misstänkta.

Men när någon impertinent person undrade om det var med meningen som jag odlade nässlor i perennrabatten blev jag lite stött: ”Det där är faktiskt en betonika!” (Varför säger man alltid ”faktiskt” i sådana situationer?)nässla

Jag är inte så förtjust i betonika egentligen, men eftersom den i gynnsamma lägen gör sig rätt bra ihop med lysing (som inte heller är en favoritblomma) så får den finnas. Den är rätt lik nässlor i växtsättet, utom när den blommar med sina starklila blommor. Fast nu när jag granskar detta exemplar lite noggrannare i sömmarna måste jag medge att det är mer nässlelikt än vanligt. Och bränns gör den också!

Publicerat i Att odla | Etiketter , , | 16 kommentarer

Fiskehistorier

Postat den 16 juli, 2013 av Karin

Jodåtack, fisket fortsätter, om än inte särskilt framgångsrikt. Jag försöker förklara för barnbarnen att det är en fråga om tååålamod. Kan funka med tiden.

fishing

Nu håller sexåringen spöt kvar i vattnet i flera sekunder innan han drar upp det och utropar ett förvånat: ”Ingen fisk nu heller!” De började misstänka att det nog inte finns någon fisk i sjön.

Turligt nog var syrran och pensionären här i helgen och det fiskades lite mer seriöst, med mask och allt.

Vi brukar annars använda bröd, korvbitar, lasagne, eller andra läckerheter.  Det blev tre napp på kort tid, så nu har hoppet tänts på nytt hos barnbarnen.

Och så drar vi oss till minnes fiskehistorier, om hur bra det nappade här en gång i tiden. ”Ja, när båten var full med fisk och man skulle ro hem, då simmade gäddorna ikapp en och högg i akterstammen så flisorna rök.”

l-249

Det var tider det. Nu får man testa andra metoder.

Och så undrar jag om ni vet när en fisk slutar växa?

Just det. När fiskaren som drog upp den dör.

Publicerat i Livet | Etiketter | 8 kommentarer

Högsommardagar

Postat den 14 juli, 2013 av Karin

Oj då, det blev visst en liten oavsiktlig bloggpaus här; en hel vecka. Det kan i bloggsammanhang uppfattas som att verksamheten upphört. Men det tror jag väl ändå inte – det kom bara lite högsommar emellan. För första gången i sommar har jag plockat fram trädgårdsslangen och vattnat.

Redaktörn berömde mig för mina odlingar häromdagen: ”De där vackra vita blommorna” frågade han ”vad heter de?”

kirskål

Jag tror att det är kirskål och det är kanske inte just den blomsterprakten som jag eftersträvat, men visst, de lyser ju upp där de står, så de får väl vara kvar. Dårå.

Publicerat i Att odla | Etiketter , | 17 kommentarer

Saba-saba, Saab och skivat bröd

Postat den 7 juli, 2013 av Karin

Jag får en försynt förfrågan norrifrån hur det blir med inlägg om Saba-saba i år. Hade jag inte ett sådant förra året? En snabbkoll ger vid handen att jag under motsvarande tid förra året skrev dels om hur jag tack vare en Saab lyckades bli dagen samtalsämne på Björkmans bil i Avesta (bilen har varit försvunnen ett tag, men har numera återfunnits) och just den 7 juli skrev jag om uppfinnandet av skivat bröd som sedermera givit upphov till talesättet ”the greatest invention since sliced bread”.

tempelblommaMen det ser inte ut som att jag skrivit om Saba-saba vilket är pinsamt. Här brer jag ut mig om USA:s nationaldag och ibland också om Sveriges och Frankrikes, men jag skriver inget om mitt favoritland Tanzania! (Det är nog en allmänmänsklig regel att man får speciella band till det land där man får sitt första barn. I mitt fall var det alltså Tanzania.)

Rent formellt är nationaldagen den 26 april, den dag då Tanganyika och Zanzibar förenades till ett land, men Saba-saba, den 7 juli är den dag då man firar. (Saba betyder sju på swahili.)

Det var då TANU-partiet bildades, det parti som Julius Nyerere ledde under många år och som bidrog till en framgångsrik och fredlig självständighetskamp. Eftersom Tanzania numera har ett flerpartisystem har man valt att inte ha Saba-saba som nationaldag. Men man firar i alla fall på olika sätt.

julros

Jag letar bland mina bilder efter foton från Tanzania, men det är magert. Inte hann jag fotografera då.

RolleiflexEller kanske det berodde på att min kamera var en ganska omständlig sak, en spegelreflexkamera  vid namn Rolleiflex.

Allt gjordes för hand.  Bländare, slutartid, fokus. Inga möjligheter att zooma. Dessutom var färgfilmerna på den tiden av usel kvalitet och tappade färg rätt snabbt.

Det är konstigt att jag har några bilder alls.

buffelsimba

twiga

jakaranda

Jakarandablommorna är från Iringa och giraffungen, lejonet och buffeln från Serengeti.

Tanzania är ett vänligt och trevligt land att besöka. När jag har varit där på senare år har jag förvånats att det ändå är sig så likt. Fler hus, många fler människor, men samma vänliga stämning.

Publicerat i Att resa, historia | Etiketter , | 7 kommentarer

Kompetent, hjälpsam, pedagogisk och med gott självförtroende = tre år

Postat den 5 juli, 2013 av Karin

Treåringen vill ha vatten. Jag undrar hur och varför och till vad. Det kan ju handla om att han vill ha ett glas vatten att dricka, att han vill ha något att ösa ur vattentunnan med eller kanske att han vill ta sig ett bad. Inte så lätt att veta, så jag försöker få honom att precisera sig. ”Hurdå, vatten, hur vill du ha vattnet?”

Han tar min hand och säger ”Kom ska jag visa dig”. Han leder mig ut i köket och pekar på vattenkranen. ”Man skruvar där och då kommer det vatten!”

beväpnad

Han delar frikostigt med sig av sina kunskaper till dem som eventuellt inte riktigt har förstått hur det fungerar. ”Men så bra”, tycker jag, ”och vad för slags vatten vill du ha?” Jag tar fram ett dricksglas på försök. Då skrattar treåringen gott.

”Nääej, farmor! Sånt här vatten.” Och så tar han fram en stor plastbunke som jag fyller och han dirigerar mig ut på gården.

Aha. Vattenpistolsvatten, var det som han ville ha! Och det fick han också.

Publicerat i Att tolka, Livet, Språk | Etiketter , | 12 kommentarer

Rätten till liv, frihet och strävan efter lycka – men störst av allt är yttrandefriheten

Postat den 4 juli, 2013 av Karin

Jodå, jag tycker att den amerikanska självständighetsförklaringen är ett viktigt dokument. Mer här. Jag tycker också att man får skoja med födelsedagsbarn och det här gänget lyckas bra med det. Tipset kommer från Annika i kommentarsbåset hos Lotten.

Men jag tycker att det är mycket obehagligt, det som nu kommer fram om USA:s intrång i andra länders säkerhetssystem. Upprördheten är inte särskilt stor i USA, verkar det som. ”Så där gör väl alla?” Och där undrar man varför vi hetsar upp oss här i Europa. Det tycker jag inte att vi gör – vi borde vara mycket argare. Angela Merkel är visserligen rasande att USA buggar EU-datorer och på så sätt kanske fått fram information inför de kommande förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Ja, vem skulle inte bli förbannad om motparten i en förhandling redan tjuvtittat på alla ens kort! Men frågan är ju större än så.

Den amerikanska självständighetsförklaringen slår fast att när en regering inte kan garantera medborgarna sina oförytterliga rättigheter som ”rätten till liv, frihet och strävan efter lycka” så har folket rätt att ”förändra eller upphäva denna styrelseform och att inrätta en ny, enligt de principer som för folket framstår som de mest troliga att påverka deras trygghet och lycka”.

För att det ska fungera krävs en öppen debatt och då krävs en fungerande yttrandefrihet. Även för de hemliga verksamheter som olika regeringar anser sig nödsakade att ägna sig åt (och som eskalerar i dessa terrorbekämpningens tider) ska det finnas rättssäkra rutiner och demokratisk insyn. Fungerar inte det, behövs personer som Edward Snowden, som vågar slå larm.

Publicerat i Debatt | Etiketter , | 10 kommentarer

Underhållsfritt

Postat den 3 juli, 2013 av Karin

”Nu vet jag”, utbrast sonen och blickade ut över tomtens gräsytor och ut över sjön ”nu vet jag varför det är så rofyllt med vatten.”underhållsfritt

Vi väntade alla intresserat på förklaringen. Att det är rofyllt var vi ju överens om, men varför?

”Det bara finns där! Underhållsfritt!”

Och det har han ju alldeles rätt i. Det behöver inte klippas som gräsmattorna, eller skyfflas som grusgångarna, eller rensas som trädgårdslanden och rabatterna. Det bara finns där och kluckar lite förnöjt mot båtens sidor. Mycket rofyllt!

Publicerat i Att odla, Att tolka | Etiketter , | 4 kommentarer

Nu är det juuuuli. Ju! Ut och njut, för sjutton…

Postat den 1 juli, 2013 av Karin

Stjärnflockan möter mig tidigt på morgonen och slår ut med armarna och utropar. Ut och njut. Det är juuuuli! Det är NU det är sommar.

It's July, folks! Enjoy!

Paradisbusken instämmer. Den klarade sig nätt och jämnt i vintras och jag borde ha varit här och skakat av den snötyngderna, men det var jag inte. Men den överlevde och firar med lite extra blomprakt.

paradisklasar

Farmors ros från Björknäs verkade dock ha tagit så mycket stryk att den givit upp. Jag kapade döda kvistar och ryckte upp kirskål och kvickrot för att jämna marken för gräsklipparen. Men längst inne i alla snår av ogräs och döda kvistar fanns några friska skott! Heja Björknäs! Här är allt det som inte var den levande Björknäsrosen.

ex-ros

Och här ser vi det som kanske kan bli en ros i alla fall nästa år.farmors2

 

taggarKanske har rådjuren varit där och puffat undan snön med sina nosar? Men sedan har de insett att det kanske inte var riktigt vad de var ute efter.

Just den här rosen har ovanligt kraftiga taggar, formade som hullingar. Den klamrar sig fast vid allt som kommer i närheten och en känslig rådjursnos gör klokt i att hålla sig borta.

praktnäva

Lupinerna har blommat över, praktnävorna är praktfulla och betonika och lysing håller på för fullt. Var och en för sig är kanske inte så spännande men tillsammans kan de pigga upp!betonika

Och som sagt, stjärnflockan är i högform!

stjärnflockorna

 

Publicerat i Att odla | Etiketter , , | 20 kommentarer

Äntligen loppis!

Postat den 30 juni, 2013 av Karin

my little pony

Åttaåringen har varit fokuserad ända sedan förra året och sorterat ut sina urvuxna leksaker.

Idag var det dags igen för den lokala loppmarknaden och dags att avyttra barnsligheter som ljusblå och rosa plasthästar av märket My Little Pony. ”Dom ser ju inte riktigt ut som hästar brukar se ut.”

Inkomsterna från loppisen gick oavkortat till inköp av hästar i något mer realistisk utformning: porslinshuvuden, keramikreliefer och glashästar med glasvagn.

tiderman

Själv tänkte jag att det var en bra chans att passa på att rensa i överfyllda förråd, samtidigt som jag kunde fylla ut lite på åttaåringens loppisbord.

Så jag gjorde en raid i förråden och hittade en hel del som inte använts på länge, däribland en alldeles utmärkt mjölkkanna på fem liter som var märkt Tiderman, Manhem.

Den, tänkte jag, borde någon annan kunna ha mer glädje av. Någon i Manhem. Någon som känner Tidermans. Eller kanske Tidermans själva. Den hamnade på loppisbordet och redan innan jag hann ta mig dit i morse var den såld. Någon hade upptäckt den lilla mässingsplåten på krukan, med namn och adress och entusiastiskt förklarat att den måste han bara ha! Så, oavsett vem det blev var det någon som fattade att värdet framförallt låg i den lokala anknytningen. Bra!

En fin keramikvas från Österfärnebo (som hamnade på loppisbordet enligt principen: Har vi använt denna de senaste tio åren? Nej. Well i så fall…) fann också en entusiastisk köpare. En kvinna hade varit på jakt i evigheter efter keramik just av denna Österfärnebokeramiker och det är just precis så det ska vara på loppis. Man tar med sig något som är OK, till och med fint, men som man själv inte använder, för att någon annan som är på jakt efter just precis det, ska hitta just precis det. Själv hittade jag förra året den sjätte koboltblå desserttallriken med gulddekor, som jag saknade.

Och vad kom jag själv hem med i år? Jo en jättefin, lång, smidig skiftnyckel från Bacho.skiftnyckel

Publicerat i Livet | Etiketter , , , , | 11 kommentarer