Under de senaste månaderna har ett samtalsämne dykt upp i mitt liv i alla sammanhang där man pratar med varandra. I familjen, på kompisträffar, i bokcirkeln, på syjuntan, i akvarellgruppen, i bostadsrättsföreningen, på byalagsmöten, kort sagt på det så kallade civila samhällets olika arenor. En intensiv diskussion under radarn. Det har handlat om Sveriges avtal med USA om amerikanske närvaro i landet, DCA-avtalet.
”Konstigt” har vi sagt ”att det inte pågår en intensiv mediedebatt om detta”. Var är nyhetsinslagen? Var är Agenda? Var är de utförliga analyserna? Var är kommentarerna till remissinstansernas alla invändningar? När den ena remissinstansen efter den andra uttrycker oro borde i alla fall P1, eller någon tidning se möjligheten till ett intressant inslag. Eller när remissinstanserna säger att ”detta är så oklart att det inte går att ta ställning till”.
Avtalet ser ut att ha hastats fram. Remissinstanserna har haft många invändningar. Motsvarande avtal i Danmark och Finland har fått lite annorlunda utformning och kommer inte att behandlas förrän tidigast i höst. Varför har Sverige så bråttom? Avtalet ger USA tillgång till 17 militära baser i Sverige, med egna regler om skattefrihet, tullfrihet, tillgång till radiofrekvenser, avgiftsfrihet i hamnar och på flygplatser. Amerikansk militär, deras familjer, anställda och leverantörer kommer att lyda under amerikansk lag. Det är långtgående förändringar. Ändå har det hittills varit mycket tyst om detta.
Propositionen om avtalet skickades till riksdagen förra veckan, före långhelgen. Ingen presskonferens, trots att regeringen annars är väldigt pigg på presskonferenser om minsta förslag. På eftermiddagen den 8 maj skickades ett pressmeddelande ut. Regeringen verkar inte vilja ha någon debatt alls. Och mycket riktigt, sedan handlade det om Eurovision song contest hela helgen. TV4 tog i alla fall upp frågan i måndags men då ville inte försvarsminister Pål Jonson vara med.
Pål Jonson må se ut som att han just har tagit studenten, men han har faktiskt hunnit en hel del.
Han har gått på på Georgetown University i Washington DC, doktorerat vid Kings College i London på avdelningen War Studies. Han har också studerat på Natos Defence College i Rom. Han har haft anställningar inom Moderaterna, och varit kommunikationsdirektör för SOFF, Säkerhets- och försvarsföretagen
I den här DN-artikeln i tisdags går Gun-Britt Sundström och jag igenom några av problemen med avtalet. Det minsta man kan hoppas är väl att beslutet skjuts upp så att vi hinner med en mer omfattade debatt om denna viktiga fråga. Kanske vänta till efter presidentvalet i USA? Kanske rentav en folkomröstning?
Riksdagsledamöterna har till den 25 maj på sig att skriva motioner. Sedan tas beslut om godkännande (eller inte) av avtalet den 18 juni, dvs i midsommarveckan.
”Vi producerade våra egna kycklingar, kläckte i en amerikansk maskin ”Buckeye” som drevs av fotogen. Fanns tupp i hönsgården använde vi hemägg men för att få andra hönsraser beställde mormor per postorder från ett hönseri och äggen kom med bussen
och lastades av på mjölkbordet.
Äggen lades på ett nät i maskinen och under ställdes ett fat med vatten. På äggen ritades kryss för att man måste vända dem en gång om dagen och då visste man ju att alla äggen var vända. Detta förfarande skulle imitera hur en hönsmamma tog hand om sina ägg.
Det tog tre veckor och sista dygnet måste det vara helsvart i maskin när kycklingarna hackade sig igenom skalen. Man såg inte men hörde plötsligt hur små kycklingfötter traskade runt på nätet. Då var det dags sticka in handen och plocka ut de små liven och stoppa dem i en s k fostermor – en låda med en värmelampa. Grus och små grästuvor gjorde det trivsamt att vandra runt på och efter några dagar släpptes kycklingarna ut i en större låda. Kycklingfoder gjordes hemma och bestod av hårdkokta hackade ägg, skorpsmulor och finhackad klöver eller nässlor.”
Farmors höns har varit med förr. De hade det bra och värpte sällsynt goda ägg.
Kycklingfoder på ägg, skorpsmulor, klöver och nässlor! Jag undrar vad de får idag i de stora kycklingfabrikerna, men jag vill nog helst slippa veta.
(En av anledningarna till att våra hav töms på småfisk kan vara att de går till hönsfoder.)
Om det går att få ordning på hönsen och tupparna och äggproduktionen, så att det sker under trevligare former för alla inblandade, är det såvitt jag förstår ett någorlunda miljövänligt och ekonomiskt sätt att producera mat.
I fortsättningen ska jag hålla utkik efter möjligheter att adoptera en tupp och jag kommer att kolla om det går att köpa tupp på saluhallen, för hur ska man annars kunna göra coq au vin?
Solen skiner och det ser ut att bli en finfin påskafton. Här ska pyntas påskris och gömmas påskägg.
Jag önskar alla en riktigt glad påsk!