Jag har väldigt svårt att hitta på bra aprilskämt. Men jag går å andra sidan på nästan vad som helst. Det är mitt bidrag till branschen, för det måste ju finnas några som blir lurade också, annars blir ju hela aprilskämtsidén lite förfelad.
Språkrådets beskrivning av ett EU-direktiv om hur man använder ”så kallade smilisar eller smileys, i skrift” lät helt rimligt:
Före näskorrigering
Huvudregeln är att känslosymbolen ska användas som fotnotstecknen. Om symbolen hänvisar tillbaka på ett enskilt ord skrivs den direkt efter ordet, om den hänvisar till hela meningen skrivs den efter punkten. Vidare påpekar Språkrådet att man inte ska använda alltför många symboler i samma text, eftersom det ser oseriöst ut. Och så löser EU-direktivet näsfrågan: ”det är viktigt att känslosymboler är tydliga och lättbegripliga.” Näsan måste vara med och därför tar man fram lösnäsor och ska göra en näskompletterad uppsättning smilisar, en ”nose font”.
Men så råkade jag se på Lottens blogg att någon citerade det som ett lyckat 1:a aprilskämt. Jo, näsorna borde ju ha fått mig att fatta!
Lunds domkyrka ska få ett digitalt tornur enligt Sydsvenskan, och jag tänkte att det kan bli svårt att få det att se snyggt ut.
Men det går ju att utforma ett digitalt ur som ett analogt, med rund urtavla och då kanske det fungerar. Och man slipper ju krångel med att ställa om tiden två gånger om året. När jag såg den här bilden insåg jag att det nog ändå var ett skämt.
Och så var det Vagabonds nyhet om att man ersätter de Rosa bussarna med flygplan. Pink Air. Samt SAS nyhet att man vill att alla tar en selfie innan man går ombord. Allt låter fullständigt rimligt för mig.
Vi lyckades inte komma på något bra lur, fastän vi försökte allt vad vi orkade, ett av barnbarnen och jag. Man får ju inte skrämmas (”Katterna har rymt!” eller ”Skolan har brunnit ner”), inte göra någon besviken och inte göra så att någon känner sig dum. Det var de regler som det kloka barnbarnet och jag kom fram till efter en lång diskussion. Men då var det redan försent, så det blev inget.
Mataffären vid Nytorget skyltar med knöliga tomater och ojämna citroner och blodapelsiner. Precis vad jag längtat efter! Tomater som får växa som dom vill i solen, som verkligen smakar tomat. Men priset fick mig att tveka, Åttio kronor kilot!
Om detta är tänkt som underlag för framtida stadsplanering vet jag inte om jag vill vara med.
