Stockholm Water Front har haft fler turer än jag mindes. Först ritade Gert Wingårdh ett förslag till kongresscenter på den tomt där Klara postterminal tidigare låg. Det var kring år 2000; byggnaden höll sig någorlunda i nivå med kringliggande hus och skulle ha passat bra till Stadshuset med sitt tegel.
Här är förslaget på lite närmre håll. Ser ju riktigt trevligt ut! Möjligen kan man invända att trafiklederna vid Tegelbacken på något mystiskt sätt har trollats bort på denna skiss. 
Men detta förslag underkändes alltså eftersom man ansåg att det var för stort på den platsen. Föga anade man då!
År 2006 togs det nya tag och nu gick uppdraget att rita ett kongresscenter till White arkitekter. Skönhetsråden avrådde i sitt remissvar: Efter att ha tagit del av det välbearbetade remissmaterial som föreligger kan rådet, trots att projektet i ett flertal punkter förbättrats från tidigare alternativ, ändock inte acceptera förslaget till detaljplan.
Men man körde på och resultatet överraskade många. ”Alla har nog lite ont i magen över att det blev som det blev”, säger Teres Lindberg, som då var vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden i en intervju i Svenska Dagbladet den 20 juni 2910.
”Vi är ju lekmän och måste lite på de beslutsunderlag vi får se. Men där är bara de fördelaktiga vinklarna med.”
Alla hade dock inte ont i magen. Dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund till exempel, var inte alls orolig för att att anläggningen skulle bli för stor. Sedan lämnade han politiken för att bli PR-konsult och uttalar sig inte längre om Water Front.
Så det finns anledning att engagera sig i stadsbyggnadsfrågor, verkar det som. Och den där skissen som utgjorde underlag för beslutet om Stockholm Water Front, den skulle jag väldigt gärna vilja se. Det kanske blir en utflykt till stadsarkivet, vid tillfälle.
Halloj, lördagsbloggare: Jag kom lite från ämnet, men ändå inte, eftersom poängen är att säljande broschyrer som gör reklam för sina byggprojekt är ett slags reklammaterial, vilket ställer extremt höga krav på att beslutsfattare granskar dem kritiskt.
Kanske blir det lite mer om reklam i morgon. Här finns övriga lördagstemabloggare, som nog håller sig till ämnet lite bättre än jag: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.
Sett från Strandvägen ser det ut så här. Det verkar till och med vara möjligt att trycka in ett rätt stort hus utan att behöva riva det gamla tullhuset. Men det ska rivas som planen ser ut just nu.
dasspappret ut. Inte så effektivt, men trevligt att titta på. Två olika varianter fick jag till och med. Fem hundra blad av Det bästa och en packe Munksjö Prima. Jag tänkte att det blir ju finfint på farfarsdasset, där jag för närvarande har en modern toapappersrulle. Hon har försökt medföra toapapper till farfars dass förut, syrran, men det fick brorsan syn på och lade vantarna på.
Alla Blåkullaresenärer som har moderniserat sig och kör med olika varianter av dammsugare måste också vidta omfattande anpassningsåtgärder för att leva upp till kvastdirektivet.
