Det fanns inte någon president, som kunde leda landet. Det fick talmannen sköta. Visserligen fanns det en slags federal regering, men den var svag. Där har ni läget i USA för 227 år sedan.
De ”tretton kolonierna” – brittiska kolonier på USA:s östkust – utropade sig som Amerikas förenta stater år 1775. De slogs mot ett England som inte ville släppa taget och först 1783 erkändes USA som ett självständigt land. Erfarenheterna från den brittiska tiden gjorde att delstaterna i det nya USA inte ville ha någon stark centralregering. Så lite inblandning som möjligt, tack så mycket! Dessutom hade delstaterna hunnit utveckla egna (och sinsemellan rätt olika) delstatsregeringar, som fungerade någorlunda bra.
Amerika var alltså en bräcklig konstruktion. ”Om vi inte ordnar kraftiga stöttor för det här bygget kommer det att kollapsa”, sa James Madison, en av kongressledamöterna. Och så tillsattes ett konstitutionskonvent, som arbetade fram den konstitution som fungerar än idag, om än med rätt många tillägg.
Konstitutionen blev klar och skrevs under just idag, den 17 september, 1787.
I arbetet deltog George Washington, Benjamin Franklin och andra färgstarka personer. Samt den verkliga arbetsmyran, James Madison, som argumenterade för en stark centralregering.
Medan de sista medlemmarna skrev under dokumentet, noterade James Madison hur Franklin betraktade ordförandestolen och kommenterade att konstnärer har svårt att få till skillnaden mellan soluppgångar och solnedgångar och att han själv undrat många gånger under konstitutionsarbetet vilketdera den där solen på stolen symboliserade.
Franklin sade sig dock ha kommit fram till slutsatsen att det måste vara en soluppgång, med tanke på det lyckosamma konstitutionsarbetet.

Minnet av ett landskap av Elisabet Hasselberg Olsson
I den svenska riksdagen kan ledamöterna vila ögonen på den vackra vävnaden, Minnet av ett landskap, som hänger i plenisalen, bakom talmannen. Skymning eller gryning? Lättande eller tätnande dimma?
Uppdatering 18 september: Från Skogsgurra kommer följande kommentar och bild. ”Först ser jag resultatet av en misslyckad fouriertransform med fel samplingfrekvens och en massa mysko alias. Sedan dyker väven i Riksdagen upp. Känns väldigt lika.”
Ja, kanske det? Fel samplingfrekvens och en massa mysko alias är det i alla fall.
Och här kommer ett kurvigt bidrag från Cecilia N, på samma tema!