Lite pålägg kanske?

spamköttSå här på SPAM-konservens födelsedag kan det ju vara lämpligt att reda ut vad spam=skräppost har med en blandning av hoppressade slaktrester, stärkelse och salpeter att göra.

Hormel Foods lanserade konserven SPAM den 5 juli 1937. Tillverkaren insisterade att det ska skivas skrivas med stora bokstäver, men avslöjade aldrig vad det betyder. SPiced hAM är ett förslag. Something Posing As Meat är ett annat.

Trettiotre år senare kommer paret Bun in på en restaurang i Monty Python’s Flying Circus och undrar vad som finns på menyn. Servitrisen svarar:

spamvikingar”Ägg och bacon; ägg, korv och bacon; ägg och spam; ägg, bacon och spam; ägg, bacon, korv och spam; spam, bacon, korv och spam; spam, ägg, spam, spam, bacon och spam; spam, korv, spam, spam, spam, bacon, spam, tomater och spam; spam, spam, spam, spam, ägg och spam; spam, spam, spam, spam, spam, spam, vita bönor i tomatsås, spam, spam, spam och spam.”

Och sedan ligger det nära till hands att de upprepade meningslösa ordmassor som skräppost brukar innehålla får heta ”spam”.  Just servitrisens svar lär vara ett vanligt innehåll i spam-meddeanden, i alla fall förr i tiden,.

Går det att köpa SPAM idag, undrar jag. Har inte sett något på länge. Nej, jag är inte sugen; undrade bara.

Publicerat i Att tolka, historia, Ord | Etiketter | 24 kommentarer

Först bygger man en bagarstuga…

Jag läste för ett tag sedan en beskrivning om hur man bakar tunnbröd. Den började: ”Först bygger man en bagarstuga”. Lite som gamla recept som brukar börja med något i stil med: ”Först plockar man gåsen”.

Men vilken tur, tänkte jag då, att jag redan har en bagarstuga! Den är visserligen inte använd på femtio år eller mer, men om man bara fixar skorstenen så fungerar den säkert hur bra som helst. Under tiden kan jag lära mig lite mer om hanteringen i brukets gamla bagarstuga, nere i bruksparken, där det är tunnbrödsbak under bruksveckorna. bakugn

Här är själva ugnen där man eldar tills den är glödhet. Det är lite svårt att se på den här bilden hur stor ugnen är. Den sträcker sig kanske ett par meter in. bakugn

När det är så hett att röken pressas upp i ugnstaket och det är fri sikt, så att man kan se stenarna längst bak i ugnen, då är det dags att grädda tunnbröd. Och då går det undan. Ett bröd tar ungefär 20 sekunder att grädda. Så det vill till att man producerar i takt, de som kavlar ut bröden och de som gräddar. Det behövs ett stort bakbord.

bakbordettunnbrödet

När jag var in i bagarstugan dagen efter baket, var bakugnen och murstocken fortfarande het. Vilken värmekälla! Och vilken trevligt ugn att baka pizza i.

Jag måste nog se till att få fart på ugnen därhemma till hösten. Och gott bröd blir det ju!

Publicerat i historia | Etiketter , , | 36 kommentarer

Halvårskoll

Sista juni och halvårskoll. Det ska bli intressant (i alla fall för mig) att se hur det gick till när detta halvår bara försvann i ett nafs.mot sandvika

JANUARI. Nyårsdagen – ungefär samma temperatur då, som nyss på midsommarafton!januarilada 14

Och här är en januaribild på den där ladan som jag har fotograferat då och då de senaste sex, sju åren. Den har klarat sig ganska bra trots allt. I alla fall med tanke på att jag började fotografera den för att den då såg ut att falla ihop vilken dag som helst.

förberedelser för vwFEBRUARI. En tur till Brasilien och Sao Paulo för att hälsa på yngsta dottern. Medan hon jobbade på dagarna hann jag utforska Sao Paulos alla trevliga parker och museer – det finns gott om sådana – men en del var stängda för förberedelser inför fotbolls-VM. Här är ett museum i den stora Ibirapuera-parken, där jag hejdades i porten. Blir klart till VM, sa man. Undrar om fotbollspelarna och fansen hittar dit.

körsbärsdalenVi hann med en utflykt upp i bergen också med scenerier som tog andan ur en. Om man fortsätter på den här vägen kommer man till något som skulle kunna vara förebilden för Körsbärsdalen i Bröderna Lejonhjärta.

Jag tog ingen bild från Körsbärsdalen eftersom vi passerade den till häst och då är det inte så lätt att fotografera alla gånger. Men här har vi i alla fall tagit en paus vid en liten sjö. Hundarna vilar i skuggan, hästarna betar i solen. Och vi tog en simtur i den lagom varma sjön före lunchen.

sjön med jätteråttan

Vid lunchen berättade guiden, Christobal, att det bor kapybarer där vid sjöändan. Det tog ett tag innan jag förstod att det var jätteråttor som jag eventuellt simmat med! De är visserligen fridfulla vegetarianer och gräver ner sig vid strandkanten om de blir störda, men jag kunde ju ha klivit på en när jag gick i och upp ur vattnet! (Hej Eva!) Sol och varmt hela vistelsen, men vad hjälpte det när jag sedan kom hem till det förkylda Sverige.

a small house

Pelarna! A small house with a big house attitude.

MARS. Såvitt jag kan se blev mars en förlorad månad för mig. Förkylningar, influensor och halsfluss avlöste varandra. Inställda möten, återbud och missade evenemang, nästan inga långpromenader.

Här är en av mina få bilder från mars, ett hus som fick mig att tänka på Carl Bildt.

Jag lyckade ta mig till några utställningar i alla fall, en dålig (Blockholm på Arkitekturmuseet), en ett par bra (Natalia Edenmont på Sven-Harrys och Robert Frank på Fotografiska). Robert Franks bilder finns bland annat i boken Americans.

Robert Frank

 

trevlig efterträdareAPRIL. Betydligt bättre, influensaperioden över, ett par artiklar skrivna och framförallt slapp jag tacka nej till alla roliga tillställningar – mars-april är födelsedagssäsong hos oss (också!).

Här är en bild på min trevliga efterträdare på arbetarrörelsen arkiv och bibliotek, som jag intervjuade i april.

Efter många år på Riksdagens arkiv och bibliotek har hon bytt upp sig till enskilda sektorn. Hennes specialitet är annars medeltiden, men i arkivvärlden är vi mycket flexibla av oss och arkiv är arkiv, oavsett när de kommit till.

dalahästskinnOch så blev det påsk och fullt i husen på landet, fint väder och fnittriga påskkärringar. Samt den årliga konstrundan med 16 olika öppna konstnärsateljéer och utställningar.  Bland annat Pernilla Nymans farliga Dalahästar. Hotfulla med blottade tänder, ett dalahästhuvud som trofé på väggen. Eller varför inte ett skinn från en dalahäst framför brasan!

Men ladan, ack ladan…aprillada

MAJ. Arkivkonferens i Visby och några fina extradagar på Gotland. slaktforskning

Här har vi en liggare för de olika gårdarnas öronmärkning av fåren, som vi fick se under en visning på Arkivcentrum i Visby. ”Här i våra arkiv kan man nämligen ägna sig både åt slakt- och släktforskning”, sa guiden.sjösättning

Sedan vårbruk och sjösättning av båten. Det gick att simma i sjön i mitten på maj. Bad- temperaturen var nästan uppe i tjugo grader i slutet av maj innan det vände neråt igen. jordlasset maj

Där det tidigare stod en dunge björkar (gamla och ruttna) ska det nu bli gräsmatta. pyssebad

kransJUNI. Regnperiod. Med en och annan solglimt, visserligen. Här vågar sig Pysseliten i sjön under ett improviserat besök. Modigt. Jag beslöt att ”vänta lite” och det gör jag än…

Vi klarade i alla fall att äta midsommarlunchen utomhus (med filtar och ytterkläder) och regnet höll sig borta under själva midsommarfirandet. Men nu måste man hitta på inomhusverksamheter.

föreDet blir till exempel ommålning och ommöblering; aktiviteter som några av oss är väldigt förtjusta i (och andra något mindre förtjusta, även om de kan medge efteråt att det blev rätt bra).

Den här hallen målade mamma i vad hon trodde var en mild grågrön ton. Eftersom hon hade grå starr när hon målade, såg hon inte att färgen egentligen var alldeles karamellfärgsgrön (på bilden ser den nästan mild ut, men det var den inte!).

När hon sen opererades för sin starr såg hon ju att det inte alls var den färg hon tänkt sig, men det blev aldrig av att måla om. Men nu är det gjort!

ljusare hallbyrå

Jaha, det var det halvåret, det! Men det finns många fler halvårskoller. På Annikas sida hittar man hela listan. Och så här mår ladan i juni:

junilada14

PS. Hallen här ovanför blev inte bara ommålad utan också lite Feng Shuiad. Och apropå det har följande lilla bild hamnat på vårt kylskåp.

fengshui

 

Publicerat i Lördagstema | Etiketter | 22 kommentarer

Ordning och reda

Inlägget häromdagen, där jag skrev om Feng Shui, växte känslor. Förlåt. Det var inte meningen att någon skulle känna sig utpekad (nej inga namn!) eller få dåligt samvete (Musikanta). Tvärtom. Ville bara inspirera och trösta lite.

Under mina år i arkivsvängen hände det att jag gjorde hembesök hos olika arkivbildare, för att diskutera eventuella åtgärder, som ordningsarbeten, leverans och liknande. Då upptäckte jag att många var skamsna, oroliga och tyngda av dåligt samvete för sina arkiv. För det mesta helt i onödan. Där man först möttes av en skur av ursäkter och förvarningar om dokumenthanteringens brister och arkivets eländiga skick, kunde man sedan hitta det mest välartade och välordnade arkiv man kan tänka sig.

Fast det hände förstås också att det kunde det råda en förfärlig oordning, även om allt låg i prydliga boxar med fina etiketter. Det är de allra svåraste arkiven. Hellre oordnat än felordnat. Det kanske inte är felordnat så länge arkivbildaren har hand om det. Hen hittar nog i sitt eget system. Men om arkivet sedan ska till en arkivinstitution där också andra kan få ta del av det – ja, då funkar det inte med arkivbildarens ibland rätt associativa sorteringsprinciper.

Arkivet på bilden har inget med min pappa att göra.

Arkivet på bilden har inget med min pappa att göra.

Pappa var sådan. I en pärm där han samlat material om kalkbrott kunde man hitta bilder på skulpturer och artiklar om konserter i Gävle.

Om man då vet att det fanns ett kalkbrott i Valla och att en kusin till honom, från Valla, gjort skulpturerna och att hon sedermera gifte sig med en kompositör och flyttade till Gävle– ja då är ju sambandet kalkbrott-skulpturer-Gävlekonserter glasklart!

Han hittade bra bland sina pärmar och bland sina prylar. Men som generell sorteringsprincip funkar det inte lika bra.

Så vad jag försöker säga är nog att ni har bättre ordning än ni tror. Och om ni funderar på att överlämna era personarkiv till någon arkivinstitution är det lika bra att låta den institutionen ta hand om ordnandet. Det blir bäst så för dem som vill leta upp något i arkivet i framtiden!hyllor2

Och så måste jag bara få visa den här fina bilden. Njutningsmedel för arkivarier. Finns det något underbarare än att ha gott om tomma hyllor?

Publicerat i historia | Etiketter , | 12 kommentarer

Släng huj!

Här pågår lite Feng shui – eller släng huj, som kusinen kallar fenomenet. Plötsligt faller blickarna på en byrå i hallen som alltid stått där. Då och då har något stoppats ner i en låda för att det inte fanns någon annanstans att lägga det. Den har med åren (årtiondena!) blivit tämligen full. Dags för utrensning, uppsortering och omlokalisering. Ett och annat ska till skänken på övervåningen, till exempel, som också behöver en gallring. En del förpassas till garderoben innanför vardagsrummet, men där… ja DÄR är det väldigt fullt.

viking skokrämOch nu sitter jag här med en gammal glasburk för Viking skokräm på skrivbordet. Nu finns där några uniformsknappar och en liten lapp som min pappa skrivit:

”Denna burk låg i en sjömanskista som såldes på polisens auktion i Gästrikland för tillvaratagna effekter. Den har troligen tillhört Elis Schoultz. Kistan var uppbruten, lock och sarg trasiga. I kistan fanns också en sjömansbok och ett handskrivet manus till en berättelse om hur förf. blev hästintresserad och kom ur sitt spritmissbruk genom sin hästvänskap. Köpte kistan med tanke på efterforskningar som inte lyckats ännu.” Var är kistan, undrar jag och manuset? Det vore kanske något för hästintresserade barnbarn.

PS. Om någon nu blir orolig för att vi kanske slänger gamla släktklenoder eller saker av historiskt intresse kan jag försäkra att det inte är någon risk. Alltför mycket blir kvar. I slänghögen hamnar malätna stickiga yllehalsdukar, syntetborddukar och trasiga plastregnkappor. Till boden förpassas träbitar ”som kan vara bra att ha”, samt diverse oidentifierade metallföremål.

Uppdatering: Burken med lappen låg inte i själva byrån, utan i ett pipställ ovanpå den. Pipstället är för långa sjöskumspipor och i en av dess två lådor hittade jag också den här burken. Men den var tom; ingen Gentleman-Mixture No 508 kvar. gentlemens mix

 

Publicerat i Livet | Etiketter , | 35 kommentarer

Helgon bör anses skyldiga

”Helgon bör anses skyldiga tills de har bevisat motsatsen.”

Georg Orwell, eller Eric Arthur Blair som han egentligen hette, skulle ha fyllt 111 år idag. Han är alltid värd att läsas igen och om inte annat kan man leta upp några citat av honom. De brukar vara tänkvärda och kan återbrukas decennium efter decennium. I en essä om det politiska språket skriver han:

images-2”The great enemy of clear language is insincerity. When there is a gap between one’s real and one’s declared aims, one turns … instinctively to long words and exhausted idioms, like a cuttlefish squirting out ink.”

I min inte alltför eleganta snabböversättning: ”Oärlighet är den stora fienden till ett klart språk. När det finns ett glapp mellan påstådda och verkliga syften tar man instinktivt till för långa ord och utnötta fraser, som en bläckfisk som sprutar ut bläck.”

Citatet om att man måste syna helgonens motiv sammanfattar rätt väl hans syn på politiker som säger sig handla för ett högre syfte och som tar till verbala rökridåer – bläckfiskbläck – för att dölja sina verkliga motiv.

Publicerat i Att läsa, Debatt, Ord, Språk | Etiketter , | 8 kommentarer

I Shakebao, där må ni tro…

Shakebao är en stad i norra Sverige som bebos av enbart lesbiska kvinnor. Den beskrevs för några år sedan av Nyhetsbyrån Nya Kina vars reseredaktion skrev om den. Man kunde berätta att det bor 25 000 kvinnor i staden, som grundades redan på 1820-talet av en arg och rik änka som inte tyckte om karlar. De flesta i stan är skogshuggare, men det finns förstås affärskvinnor, administratörer, poliser, väktare, ja i en så pass stor stad finns väl de flesta yrkeskategorier. Män får absolut inte komma in i staden.

Men kan det verkligen stämma? När berättelsen om kvinnostaden i Norrland valsat runt i medierna ett tag var det någon som kollade med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting var den ligger, lite mer exakt än ”Norrland”. På SKL konstaterade man att om det funnes en stad på 25 000 invånare skulle det vara en av de större städerna i norra Sverige och en sådan håller man knappast hemlig i bortåt två hundra år. Shakebao existerar inte blev beskedet, till många journalisterns besvikelse.

skadad amazonDet är den klassiska gamla amasonmyten i modern tappning. Den som fanns i den grekiska mytologin, berättelsen om militanta kvinnor i ett matriarkat. I de grekiska myterna får olika hjältar i uppdrag att besegra och förgöra dem.

Det handlar nästan alltid om att de ska ha däng. Herkules nionde stordåd var att besegra amasonernas drottning och ta hennes gördel. Akilles hade ihjäl en annan drottning och Theseus likaså.

De sades att de bodde någonstans i Anatolien, eller kanske strax bortom. Men i takt med att man utforskade dessa trakter utan att stöta på dem, flyttades amasonernas hemvist till mer okända områden. Med tiden hamnade de i Amazonas i Sydamerika, för att till sist landa i Norrland.

Här har vi ett slagsmål mellan greker och amasoner som avbildats på en relief i mausoleet i Halikarnassos kring 350 f.Kr.

femtionde tischanJag stötte på berättelsen om Shakebao i går när jag skrev om T-shirtens dag. Den finns återgiven på insidan av en T-shirt med en trevlig illustration från kvinnostaden av umeådesignern Jessica Eriksson på framsidan. Det är T-shirt nummer femtio i en serie av tischor som man kan prenumerera på, från Umeåföretaget T-post.

Man får en tröja med en artikel tryckt på tröjans insida och en bild på utsidan. Tanken är att man sedan, när man stöter på någon annan med en T-post-tröja, ska ha något att prata om, ifall man känner för det. Tydligen går det bra för företaget. I år fyller de tio år och nästa T-shirt blir den hundrade, om jag förstått rätt Här kan man läsa mer.  Nej jag är inte sponsrad av dem, tyckte bara att det verkar vara en rätt kul idé.

Publicerat i Att läsa, Att resa, Debatt, historia | Etiketter , | 33 kommentarer

Tischans dag

brandoI går var det internationella T-shirtdagen. Och då kan man fira genom att ta på sig en favvo-tischa, om det inte vore så att alla ligger på sin hylla i stan och jag är på landet. En av många packningsmissar.

Så då får det väl (gärna) bli en bild av T-shirtens marknadsförare nummer ett, Marlon Brando, i stället.

Annars lär det ha varit hemvändande soldater från första världskriget som gjorde tischan populär. De var fattiga och tog vad de hade till vardags, till exempel sina undertröjor. Och det var många som tyckte det var lite coolt och tog efter.

Samma hemvändande soldater lovades en bonus för sina år i armen, redan 1923, men det dröjde och dröjde innan de fick några pengar. Trötta på att vänta ordnade de protestmarscher 1932, något som regeringen svarade på med federala trupper som jagade bort demonstranterna. Först trodde de protesterande veteranerna att militären kommenderats ut för att hedra dem, men snart fick de klart för sig att så var det inte. Två av dem sköts ihjäl.

Det bidrog till att Hoover förlorade presidentvalet samma år, då Roosevelt vann en riktigt rejäl jordskredsseger. Och bidrog sannolikt också till att Roosevelt såg till att ordna det lite bättre för hemvändande soldater efter andra världskriget. Just idag, den 22 juni för 70 år sedan, undertecknade han the Servicemen’s Readjustment Act (GI Bill) som gav återvändande soldater rätt till arbetslöshetsersättning, utbildning och billiga lån för bostäder, till starta-eget-projekt särskilt inom jordbruk.

gibill_02Kritikerna menade att arbetslöshetsersättningar bara skulle göra de hemvändande soldaterna lata och att möjligheterna att studera skulle sänka standarden på universiteten. De skulle inte klara sina examina. 1947 kunde NY Times konstatera att man bevittnade ett förvånande faktum, det mest överraskande dittills i USA utbildningshistoria, nämligen att soldaterna ”are walking away with the highest marks in all of their courses.”

Publicerat i Debatt, historia | Etiketter , , , | 10 kommentarer

Det gick bra!

Vi fick hjälp med att ta ner några björkar i höstas. Sådana som var ruttna inuti och som stod farligt till och lutade sig hotfullt över hus och bodar. lutbjörk3

Trädfällaren är ett riktigt proffs och det är spännande att följa hans planering och se hur träden lyder honom. Själv menar han att det ju bara är enkel matematik. Well…resningen

klar stångI går var det dags att resa upp en björk i stället, som majstång.  Förra årets majstång var lite för kort, tyckte man allmänt, så i år ville man ha ett rejälare träd. Det ska vara en rakvuxen, lagom kraftig björk som man tar bort grenarna på men behåller toppruskan.

Proffsfällaren inkallades, både för att fälla björken och leda resningen av majstången. Med ett så högt och svajigt träd kan det bli rätt nervöst innan det kommer på plats. Tänk om den välter? Kommer tvärslån verkligen att vara vågrät? Är den inte längre på ena sidan! Ser den inte ut att luta?

Det gick förstås finfint. Ett av barnbarnen har varit lite fundersam när det gäller våra björkar på tomten som måste väck. När hon kände igen vår trädfällare och såg att han också klarar av att resa upp träden igen sade hon nöjt: ”Vad bra. Då kan han hjälpa oss om vi ångrar oss och vill ha upp någon av björkarna igen!” Vi diskuterade tanken med trädfällaren och han var med på noterna, glad över hennes tilltro till hans förmåga.

Publicerat i Livet | Etiketter , , | 12 kommentarer

Grodorna funderar

små grodorna

Rickard Fornstedt har levt sig in i hur det känns att vara groda idag.

Grodorna har tröttnat på att vara mobbningsoffer på midsommarafton. De funderar på någon slags motåtgärd. Men jag tycker inte att de ska ta åt sig. Fransmännen däremot…

Sången var från början en fransk militärmarsch under Napoleontiden med refrängen ”I takt, kamrater”:

Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas
Au pas, camarade, au pas, camarade,
Au pas, au pas, au pas, au pas, au pas.

Engelsmännen, som ju är fransmännens ständiga fiender och motståndare, bytte ut ”camarade” mot ”grenouilles”, alltså ”I takt små grodor”. Hur sedan denna militära nidvisa kommit att bli ett centralt inslag i det svenska midsommarfirandet är lite ovisst.

Grodorna borde dock inte känna sig träffade, tycker jag. Eller borde dom det?

Trevlig midsommar i alla fall!

PS. Kolla gärna Rickard Fornstedts blogg som är full av fina bilder. Tack Rickard för tillstånd att använda bilden – din rubrik är bra mycket fyndigare än min: Grodperspektiv!

Publicerat i Att översätta, Att tolka, historia, Språk | Etiketter , , , | 13 kommentarer