Apropå valtider, valsystem och parlamentarism är ju steget inte så långt till en diskussion om hur det brittiska överhuset fungerar. De kan egentligen inte göra annat än skjuta upp ett förslag från underhuset högst ett år. (Dock inte budgetförslaget.) Som ett slags vänförening till parlamentet kan de komma med goda råd och slå larm om ett förslag verkar alltför galet. Dessa lorder har gott om tid, är ofta rätt kunniga och verkar numera inte alls vara den samling stockkonservativa typer som man (eller i alla fall jag) trott. Lordutnämningspolitiken lär ha varit nyskapande, sägs det.
Här ser vi TV-seriens Sir Appleby som lägger fram ett förslag för den skeptiske Jim Hacker. Den politiske sekreteraren Bernard Wooley lyssnar uppmärksamt.
Redaktörn påminde om en episod i boken Yes Prime Minister, där statssekreteraren Sir Humphrey Appleby ondgör sig över en ledamot av underhuset, som uppträtt berusad, vilket på engelska ofta uttrycks som att någon är ”drunk as a lord”. Premiär-ministern, Jim Hacker, föreslår genast att man ska utnämna olycksfågeln till lord: ”Yes, shall we make him one?”
Vilket får mig att tänka på historien om en åtalad som försökte försvara sig inför domstolen med att han varit så berusad att han inte mindes något: ”I was drunk as a judge!” Varpå domaren undrade om han inte menade att han var ”drunk as a lord”. Och brottslingen svarar snabbt: ”Yes my lord!”
Vilket i sin tur leder till en diskussion om vad man är berusad som på olika språk. ”Full som en alika” på svenska. Det sägs att det kommer sig av att alikor, eller kajor, tydligen gillar mäsk, överjästa bär och liknande. Förr, när kajorna hade lättare att komma över sådant, sågs de ofta ragla omkring, kraftigt berusade. Fyllkajor. I Frankrike är det trastarna som fått motsvarande rykte, för att de äter överjästa druvor: ”soûl comme une grive”, full som en trast. Jodå, man kan också vara full som en polack på franska – soûl comme un Polonais – men det tycker jag låter lite fördomsfullt.
Ja så har vi borstbindarna, då. Som super, röker och svär. Men supandet är nog ursprungsuttrycket, lånat från tyskans wie ein Bürstenbinder saufen. Bürsten betyder både ’borsta’ och ’supa’ . Men vad är man full som spanska? På portugisiska? Swahili?
m borde det se ut som ett försvarskrig för Tysklands del, så att inte några andra länder fick för sig att börja kriga. Därför genomfördes några fejkattacker på tyska mål, av tyskar utklädda till polska soldater den 31 augusti. Den mest kända är attacken på den tyska radiostationen Gleiwitz i Schlesien, som var en rätt klantig historia. Man hade missat att sändarstudion fanns på annan plats, så när meddelandet gick ut från radiostationen om den ”polska” attacken, nådde den inte långt. Men eftersom det var tyskarna själva som genomfört attacken dröjde det inte länge innan de tyska nationella sändningarna kunde sända ut informationen över hela landet. Därmed var saken klar, och Hitler anföll Polen nästa dag. Planen fungerade ganska bra, i alla fall ett tag. Visserligen förklarade Frankrike och England krig mot Tyskland redan den tredje september, men sedan gjorde de ingenting på flera månader.
Nej nu byter jag ut den där dystra bilden i sidhuvudet. Men den kändes rätt i går, med sina hotfulla moln när Svenskarnas Parti höll sin manifestation där borta vid Gustav Adolfs Torg. Problemen är förvisso inte borta, men molnen ligger i alla fall inte lika tunga över stan i dag.
Och att de gärna överraskar en med att dyka upp på de mest oväntade ställen. Och så har han mejlat över ett exempel på det. Ett par magnetiseringskurvor (nej jag vet inte heller riktigt vad det är) som dök upp i en mätmojäng som han byggt.
Detta konstverk var dock inte till salu, eftersom det ingår i ett större verk. Konstkännare och framtida konsthistoriker bör lägga på minnet var de såg den jämförande analysen av dessa två verk första gången! För jag tror att konstnärerna kommer att låta tala om sig om några år.
