Kommer ni ihåg när Pippi, Tommy och Annika stannade utanför en godisbutik och Annika frågade förhoppningsfullt:
”Ska vi gå in i den butiken?”
Pippi svarade med eftertryck :
”Ja, DEN butiken ska vi gå in i. Långt in!”
Då förstår ni hur jag känner mig när jag står framför en kamerabutik. DEN butiken ska jag gå riktigt långt in i. Och det har jag gjort idag. Med laddat kontantkort knallade jag iväg.
Redan innan har jag trampat runt en hel del på nätet för att försöka hitta rätt i kameradjungeln, men det är banne mig inte lätt! Den här artikeln blev jag lite tagen av. Den visar först en panoramabild från Yellowstone National Park, tror jag det är.
Ser ni tornet därborta? Jomen däääär. Lite till höger uppe på bergskammen. Nu då?
Och här kan man nästan se vilka som befinner sig på tornets terrass.
Det vill till en väldigt duktig kamera med superzoom för att kunna gå så nära från så långt håll. Förstoringen är på 85 gånger! Om det vore en systemkamera skulle objektivet vara bortåt två meter! Men denna kompaktkamera är betydligt behändigare. En sådan vill man ju gärna ha och sitta på stranden och lura på storlommen i sommar! Den (kameran, inte lommen) har en lättare kusin, som klarar en förstoring på 60 gånger. Inte illa det heller.
Först gick jag till en välrenommerad kameraaffär på Hornsgatan. De var vänliga, pedagogiska och tjänstvilliga. Lite för medgörliga. Jag saknade den där råheten som man kan möta i professionella affärer: ”Det där är inget för dig, har du funderat på en xx-kamera i stället?” Så jag knallade vidare till favoritaffären, som bemannas (ja, bara karlar) av idel kameraproffs med en mycket förtroendeingivande nördframtoning.
Men… de har stängt på lördagar! Otålig som jag är funderade jag en sekund på att åka till Media Markt eller nåt och plocka vad som helst från hyllan. Jag besinnade mig dock och gick hem för att skriva lördagsblogg i stället. Men nästa vecka, då blir det kamerainköp! Jag är inte ensam om att våndas över vilken kamera jag ska ha, så kanske jag rentav kan få lite goda råd?
Veckans ämne för lördagsbloggen är alltså Nästa vecka. Tack Wienerbrödslandet för fina teman denna månad. Och nästa vecka är det ju också dags för nya teman. Vem tar över?
Oj, det är tydligen min tur! Vad sägs om följande maj-teman:
2 maj: Maj 9 maj: Museer 16 maj: Fåglar 23 maj: Fotografera (igen!) 30 maj: Sommarläsning
Här finns lördagstemabloggarna: Anna, Bildbloggen, Gnuttan Helena, Karin på Pettas, Livsrummet, Lisa Malin, musikanta, Olgakatt, Pensionären på ön, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove och Ulla
Ett vårdbiträde på äldreboendet förklarar engagerat hur hon fått lära sig att man ska göra för att få skinkskivorna att räcka längre. Men delar dem, förstås. Men så måste man arrangera dem lite tjusigt så att den rundade delen av den halva skinkskivan följer tallrikskanten för då ser det alldeles naturligt ut. Och de redan rätt små gurkbitarna måste också delas i halvor. Eller kanske fjärdedelar…
En måttligt begåvad trubadur och en lättklädd dansös iscensätter Flickan i Havanna, medan publiken med rullstol och rullator generat tittar bort. Utom en av gamlingarna som diskret försöker hänga sig i ett draperisnöre i bakgrunden. Han upptäcks dock och hans frihetsprojekt avbryts.
Själv föredrar jag nog klassiker i bokform och där finns det ju en hel del att välja på. Ofta har små förlag med engagerade förläggare haft klassikerutgivning som en knapp, men någorlunda säker inkomstkälla.
blir allt vanligare med frigående ägg. Säljs numera i var och varannan butik. Man får hålla koll på de små rackarna ordentligt så att de inte smiter. 
Den här finurliga och användbara manicken fyller år idag. Eller i alla fall dess patent. Blyertspennan med ett litet suddgummi bakändan har födelsedag idag.
Det var en amerikan, Hymen Lipman, som konstruerade den och tog patent på sin innovation, just idag för 157 år sedan. Då var sudd-delen mycket längre och tanken var att man skulle vässa fram nytt sudd, precis som man vässade fram ny udd.
Ja, ni fattar. Så jäkla fenomenalt underbar var väl inte den där rosen.
Det var ju många moment som skulle samverka för att bilden skulle bli så bra som möjligt: rätt exponeringstid, rätt hårdhetsgrad på pappret och så lite fix med mer eller mindre exponeringstid på olika delar av bilden. Knixigt, men roligt.
