Där har jag nog inget att skriva om, tänkte jag när jag såg Olgakatts förslag till tema denna vecka: ”Min musik”… Jag med min alldagliga musiksmak. Men så poppar det ändå upp en och annan tanke. Som minnet av barndoms musikaliska höjdpunkt; en stenkaka med ”Klotjohans hambo”, som spelades på någon ålderdomlig grammofon.
Sedan är det det där med körsång. Jag tycker det är så fint. När många människors röster blandas till en helhet – det är något visst med det. Här är ett stycke körsång som jag lånat från Kulturchefens blogg, där det ofta finns fin musik. I klippet kan man se hur dirigenten småler nöjt i början, över den fina akustiken.
Och så när barn sjunger tillsammans så att inte ett öga är torrt. I alla fall inte mitt.
Jag är så imponerad av att det går att få ett sextiotal ettagluttare att både lära sig en massa sånger och sedan sjunga dem samtidigt och riktigt fint. Inte bara imponerad, förresten, väldigt rörd också. Jag går aldrig på terminsavslutningar utan en näsduk.
Ja, så är det ju Mozart då. Han är ju alltid bäst, även om det kan låta lite olika beroende på var hans musik spelas.
I brukssamhället Grängesberg, i västra Dalarna finns den här byggnaden. Den ser lite udda ut i sammanhanget, som en blandning av Bank of England och ett grekiskt tempel, men den är ett kulturhus för arbetarna i Grängesberg, skänkt av bruksdisponenten Ernst Cassel. Akustiken är berömd bland kammarmusiker och symfoniker i hela Europa. Man kommer gärna till Gränges och spelar, för att det låter så bra. När vi var där en sommar, redaktörn och jag, kom vi i samspsråk med en av arrangörerna, som också var ansvarig för den lokala musikföreningen. Han var mycket engagerad i den kommande konserten och när han gick runt i lokalen och lade ut notblad för Mozarts konsert för flöjt och harpa stannade han upp och pekade på ett flöjtsolo och sade med mycket inlevelse: ”Här… här blir det fint!” Och det blev det ju. Tyvärr finns ingen inspelning från det tillfället, så jag har valt denna från Sydafrika i stället, för att det (förhoppningsvis) inte ingår någon reklam i början av uppspelningen.
Och så får vi ju inte glömma Soukous, förstås, eller Congolese, som var samlingsnamnet för svängig, bra-humör-musik i Östafrika. Ett sound-track för mina år i Kenya och Tanzania, präglad av musik av Grand Kalle eller Joseph Athanase Tchamala Kabasele som han egentligen hette. Soukousens fader.
Tja, det var min musik, det. Här kan man läsa om övriga lördagsbloggares musik:
Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
