Nyrånade råd

När någon just har stulit ens plånbok, med körkort, Visakort och en hel drös med andra kort, är den dominerande känslan mest förvåning. Man trevar i väskan efter sin plånbok. Men… Var är den? Måste ligga i bilen? Nej. Då ligger den väl på den senaste affäreren man besökte? Nej. Obevekligen borta.

ficktjuvar1-e1315398218681

Bild från Polistidningen

Man ringer banken för att spärra kontokorten men det är redan för sent. Sju minuter efter den senaste butiken man besökte har någon tagit ut alla pengar som fanns på kontot (vilket dessvärre var ovanligt mycket pengar, inför diverse större inköp).

Så vidtar polisanmälan via telefon, UC-spärr via nätet, anmälan av körkortsförlust via nätet, spärr av bensinkort, mm. Det är fredag kväll och även om det mesta är stängt går mycket att fixa via nätet. Jag får en obehaglig känsla av att jag kommer att vara så spärrad att jag inte kommer att finnas på måndag…

Idag, på måndagen, gick jag till banken för att fylla i den ”reklamation” som krävs och för att få lite uppgifter om tidpunkter och annat som polisen vill ha för att kunna kolla övervakningskamerorna. Där blir jag utskälld. Inte för att jag blivit rånad, utan för att jag har fräckheten att komma den första bankdagen i månaden. ”Det kommer jättemånga människor första bankdagen. Du kunde ha väntat!”

kodJag ber om ursäkt och överseende och lovar att se till att bli rånad mitt i månaden nästa gång. (Skämtet uppskattas inte, kan jag meddela.)

Men i alla fall, det jag vill berätta är att det där med att skydda koden är jätteviktigt. Jag brukar vara försiktig, men ändå har någon lyckats kolla min kod. Kanske någon filmade när jag knappade in? Och nuförtiden finns också värmekameror som kan kolla din kod, vilka tangenter du tryckt på och i vilken ordning. Lägg därför handen på tangenterna när du är klar och värm upp allihop! Ta ut lite extra kontanter och lägg dem i någon säker innerficka, i stället för att använda kontokort hela tiden. Och, ja, se upp i största allmänhet! It’s a djungle out there!

Nu är jag rätt avkodad, måste fixa nytt körkort, väntar på nytt kontokort, och är rätt glad att jag inte har något bank-id, när jag ser nyheterna om hur lätt man snor sådana pengar. Men, snälla, de där fina korten på barnen, som jag inte har några kopior på, dem skulle jag väldigt gärna vilja ha tillbaka!

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

43 svar på Nyrånade råd

  1. Åhh, så tråkigt. Och urtrist bemötande på banken. Så får/kan man faktiskt inte göra. Det finns ju konkurrenter. Inbrott i källarförrådet är nog det enda vi råkat ut för (en massa LP-skivor försvann då). Och uppbruten bildörr en gång för länge sedan. Kanske har vi haft tur.

    • Karin skriver:

      Ja, ni har verkligen haft tur! Jag har råkat ut några gånger tidigare, men aldrig på ett så omärkligt sätt. Obehagligt!

  2. Annika J. skriver:

    Den bankpersonen måtte ha missat kursen i kundrelationer. Och kursen i medmänsklighet. Och kursen i uppfostran och hyfs. Herreje.

    • Karin skriver:

      Ja, men stackarn var nog pressad för det var verkligen MÅNGA kunder på banken, även långt efter stängningstid.

  3. Eva Sw skriver:

    Förskräcklig bank! Var det Nordea? Byt!
    Det är hemskt det du drabbades av. Fanns det bilder från kameran vid bankomaten så du kanske kunde få en aning om var själva stölden ägde rum? Känna igen någon av förövarna?
    Jag ska bli ännu mer försiktig efter detta och sympatikram från mig!

    • Karin skriver:

      Visst var det en konstig replik! Men vad jag också borde berätta är att två bankpersoner av tre var urgulliga. Det väger upp lite. Det var bara den sista som desperat kollade på klockan (som tickat iväg långt efter stängningsdags) som råkade säga vad hon kände. Mer en fråga om underbemanning. Vi får se hur dom behandlar ärendet om dom ska få en chans till eller ej…

  4. Sympati även från mig, fy vad trist – och vilken sketen bank! Byt! Bra tips om att skydda koden, jag slarvar nog oftast – det tar tid och kostar möda att fixa allt efter en sådan där händelse, lycka till – och ta en bra bild till ditt nya körkort! Kram

  5. Tove Olberg skriver:

    Men så trist! Men så välskrivet! Och så superdåligt bemötande på banken! Ditt svar var klockren humor, du fann dig bra. Själv hade jag nog spruckit tror jag på ett mindre bra sätt. Det har att göra med ens identitet det där med rån av plånboken tänker jag.
    Skyddar alltid min kod, ber de som står kloss nära mig särskilt i kassakön flytta sig och får ibland fällande kommentarer som: Så du tror att jag är en tjuv? Ser jag ut som en? svarar jag. Så är det ju en del jobb med att få ordning på allt igen. Och korten ja .. ajaj..

    • Karin skriver:

      Ja, jag måste nog bli mer misstänksam i fortsättningen. Ligger inte riktigt för mig. En gång kom en karl fram till mig och sa att jag inte borde ha axelremsväskan hängande på ryggen, någon kunde ju ta något ur den. Och så klappade han om mig och försvann. Jag tackade honom hjärtligt, men upptäckte strax efteråt att plånboken också försvunnit!

  6. Kicki skriver:

    Näää så eländigt elakt. Hur kan man vara så hjältlös?!

    Jag har några bilder men, vi kan ju kolla.
    Det är väl det enda jag kan hjälpa till med,

    • Karin skriver:

      Jag fick några nya polare när jag satt och väntade på polisstationen och de sa samma sak: ”Om de bara visste hur de ställer till det för oss, så skulle de nog inte göra så.” Jo, tänkte jag, de bryr sig nog inte riktigt om vad de ställer till med (men det sa jag inte för det är ju trevligare om folk får behålla sin tro på mänskligheten).

      PS. Korten var minsta sortens skolkort från åttan. Finns möjligen arkiverade någonstans i skolvärlden, eller så.

  7. Mia skriver:

    Så himla tråkigt och så onödigt kan man tycka. Tyvärr, så blir sådant här alltmer vanligt i vårt samhälle. Jag är noga med att skydda koden, men det här med att värma alla knappar, det har jag aldrig hört tidigare. När jag är i Norge använder jag alltid kortet för att slippa växelavgifter, i och för sig är det nog inte speciellt klokt.

    Vilket jobb det måste vara att först spärra och sedan skaffa nytt. Apropå den bankanställdes beteende är det riktigt beklagligt. Men jag har mycket att säga om bankers sätt att uppföra sig mot oss kunder… och det är inte positiva omdömen. Jag säger som de som skrivit kommentarer tidigare – byt bank!

    • Karin skriver:

      Det är rätt mycket pyssel ja. Och mer blir det när rutinerna brister här och där. Jag gick förstås raka vägen till polisstationen i Farsta, där det hände, men de stänger extra tidigt på fredagar, så där fanns ingen. Men polisanmälan gick bra att göra på telefon i stället, i fredags. Sedan skulle jag bara gå till polisstationen på lördag morgon och få en utskrift. Men det gick inte alls för anmälan var inte färdigbehandlad. Men ring dem och stöt på och försök i eftermiddag igen sa polisstationen, som inte kunde göra något! Det blev ett par samtal på lördagen och ytterligare några på söndagen (fantasin skenar förstås iväg: Hur identitets-kapad ÄR jag?!) Så var det till sist någon mer rutinerad person som berättade att den roteln, som slutbehandlar anmälningar om bedrägeribrott inte arbetar på helgerna…

      Vi får se hur det blir med banken – underbemanning, tidspress och övertid kan få folk att säga knäppa saker. Men visst kan det finnas skäl att byta.

  8. Skogsgurra skriver:

    Jag tjatar på närstående person att alltid stänga väskan. Varje gång. Inte bara någon gång då och då. Det handlar om konsekvens.

    Själv har jag blivit bestulen på en telefonladdare i tunnelbanan i Rom. En kille kom in i vagnen och skrek och tjoade att alla måste flytta på sig. I trängseln kände jag hur någons hand rörde sig längs mitt ben. Att handen var i byxfickan fattade jag först senare. När jag skulle ladda telefonen. Billig lärpeng.

    • Karin skriver:

      Ja, lite trängsel och stök och en allmän känsla av stress (som det var i Farsta centrum) borde ju få en att bli extra vaksam, i stället för tvärtom. Och det blir nog innerficka med dragkedja i fortsättningen i stället för handväskan.

      Vilket påminner mig om en försiktig farbror i Addis Abeba, som demonstrerade för mig hur man ska förvara plånboken: I en innerficka med en dragkedja som öppnas inifrån och ut, inte tvärtom, för det är svårare för en ficktjuv att sticka in handen längst in och dra upp dragkedjan från det hållet. Sa, han och drog upp dragkedjan för att visa och tog upp plånboken… och vips, kom en person springande förbi och nappade åt sig den! Tjuven försvann in i maknadsvimlet och det gick varken att hitta honom eller plånboken.

  9. Olgakatt skriver:

    Å, fy, sjufalt fy!
    Blev bestulen på plånboken ur väskan en gång på resa med tågbyte på Stockholms central. Det var förfärligt, jag kom fram till Örebro utan ett öre och fick gå till målet för resan. Jag var svimfärdig och hade hjärtklappning. Måste låna pengar av en bekant och det blev ett elände på hotellet när jag inte kunde betala! Utan id-kort är man inte vatten värd heller.
    Du måste ju ha varit skuggad av skurken från när du slagit din kod tills stölden skedde. Eftersom skurken använt koden får du kanske inte pengarna tillbaka från banken ens.

    • Karin skriver:

      Jobbigt, ja. Och dessutom känner man sig ju rätt korkad. Borde vara mer på min vakt, borde vara konstant misstänksam… Men hur kul är det? Men jag ska i alla fall minska kortanvändandet, för om inte ens mina ganska skyddade knapptryckningar räcker för att dölja koden, ja, då vet jag inte hur man ska bete sig.

      Men nu hade jag ju i alla fall nära hem – värre när man råkar ut för det under en resa, som du gjorde!

      • Skogsgurra skriver:

        Man kan ha synpunkter på American Express. Men (inte provat) det verkar som man kan få snabb och okomplicerad hjälp i problemfall.
        Anledningen till att jag har dem som extrakort är att det var det enda kortet som funkade i gamla DDR. Och det kan man också undra över.

      • Karin skriver:

        Ett extrakort kan kanske vara en bra idé. Men det kan också gå som för mig när jag har extraglasögon: då håller jag inte riktigt reda på något par, för jag har ju ett till… tills jag inte har några alls. Nej, uppmärksamhet, totalkoll och stängda innerfickor är nog lösningen för mig.

  10. Karin på Pettas skriver:

    Vilket eländes elände!
    Jag blir bara förbenat arg när jag läser om folk som snor åt sig saker som inte är deras.
    Men tack för de goda råden om att lägga hela handen på alla siffror..
    Här har vi inte stora problem med liknande rån ännu, men på Centralen i Stockholm
    blev jag av med en virknål och ett par apelsiner…haha…undrar hur synen såg ut på ficktjuven. De hade just ropat ut att det fanns ficktjuvar och att man skulle vara aktsam
    så jag stuvade om i min ryggsäck och lade det minst åtråvärda högst. Att jag blev rånad kände jag inte alls..jag förstår inte hur de bär sig åt, de där fulingarna
    Min bil blev jag av med en gång med min gamla labrador Herbert i. ….
    Jag gav tusan i bilen men Herbert! Nå, allt slutade väl förutom att bilen var krockad på precis alla sidor..
    Hoppas du får slantarna tillbaka via banken!
    Och än en gång tack för rånrådet!

    • Karin skriver:

      Åh, men stackars Herbert! Och stackars dig, vilken pärs innan han kom tillrätta!

      Virknål och apelsiner! Det är nog sånt som ficktjuvar berättar för varandra när de har sina tjuvträffar: ”Och i kväll hörni, ska vi samtala på temat ’Mitt sämsta rån'”.

  11. Krönikören skriver:

    Men fy vad tråkigt. Förutom allt jobb det innebär, pengaförlust så blir det en massa strul. Förlusten av fotona på barnen antar jag gör mest ont. Usch vad tråkigt.

    För många år sedan skrev jag en bitsk krönika om att bankpersonalen behöver utbildas i servicetänkande. Man tror ju inte det är sant! Att man kan kläcka ur sig något sådant. Det är nästan så att man ska kontakta chefen för det bankkontoret. Jag hade ett bankärende nyligen (tyvärr). Jag planerade det så att jag gick till banken strax före lön. Inte hjälpte det – det var hur långa köer som helst.

    Hoppas att det går att få tillbaka pengarna. Fotona är nog tyvärr borta för alltid.

    • Karin skriver:

      Det tar ju ett tag innan det sjunker in också. Vid ett (av många) samtal med polisen i helgen ville de ha numret på kontokortet. Visst, sa jag, ett ögonblick ska jag kolla… eh, nejvisstnej. Har ju inget kort längre!

      Eller när jag skulle plocka fram SL-kortet: Var har jag lagt plånboken nu då? Attans!

      Jag har ett förlåtande sinnelag och när jag såg hur pressade de var på banken kunde jag inte ens bli riktigt upprörd över den korkade kommentaren. Men visst var det lite fantasilöst. Tur att alla andra var så gulliga!

  12. Barbro A skriver:

    Åh, jag måste bli försiktigare! Inte hoppa över att dra dragkedjan på väskan som jag brukar. Trots att jag blivit av med plånboken 3 gånger.
    Första gången på t-banan för bra länge sen (ostängd väska!) Andra gången i Rom där jag var så försiktig och inte stod i folksamlingen som väntade på bussen – men när bussen kom och vi trängde ihop oss – då! Tredje gången på tåget från Köpenhamn, troligen på färjan (på den tiden Helsingör-Helsingborg). Men jag fick tillbaka den två gånger, fast utan pengar förstås. Första gången hade tjuven gjort sig av med den genom att lägga den i en brevlåda och tredje gången hade de slängt in den under ett säte på tåget. Jag har hört att de inte vill ha tjuvgodset kvar, bara pengarna. Så fotona KAN komma tillbaka!

    Den där gången på köpenhamnståget fick jag följa med konduktören upp i det då sprillans nya stationsbygget och göra en anmälan, för där fanns en polisstation. När tåget rullade in på Stockholms central stod hela min familj uppradad längs perrongen för att inte missa mig när jag steg av. Helsingborgspolisen hade ringt hem och talat om att de hittat min plånbok och min man hade redan spärrat mitt personnummer så att ingen skulle kunna göra några avbetalningsköp i mitt namn.
    Men jag ska bli försiktigare. Inte bära tre bankkort på mig som jag gör nu…

    • Karin skriver:

      Ja, det verkar verkligen vara dags att dra igen den där handväskan, Barbro!
      Men vilken fantastisk service från Helsingborgspolisen!

      Det grämer mig lite att jag inte kollade papperskorgarna på Farsta torg, där tjuven tog ut alla mina pengar några minuter efter mitt sista inköp i Farsta Centrum. Han kan ju ha slängt den där någonstans, men nu är det nog ingen idé att leta.

  13. anna/notonmusic skriver:

    Men vad bedrövligt Karin! Och allt jobb med att fixa spärr av kort, beställa nytt etc etc etc så himla onödigt! Jag är också alldeles för godtrogen, ett under att inget har hänt ännu! Ditt välskrivna inlägg var en bra påminnelse om att tänka sig för och vara på sin vakt! Kram

    • Karin skriver:

      Tur att det hände hemmavid och tur att jag kan låta min karl försörja mig så länge jag är penga- och kontokortlös. Måste vara bra mycket jobbigare att drabbas om man är ute och reser. Fast bäst är det ju om det inte händer alls. Så se upp! Av alla berättelser som jag nu får höra verkar det om om Stockholm Central är extremt drabbat. Lite extra försiktighet skadar inte.

  14. Lena i Wales skriver:

    Fy, att sådant ska behöva hända! Det är för dj..ligt!
    Tycker verkligen synd om dej!
    Sedan snorkig personal på banken! Jag skulle viljat prata med chefen, men man har säkert fullt upp med annat att ägna sej åt med det som hänt dej.
    Så mycket extra arbete och oro en sådan händelse innebär. Den som gör något sådant, ja , nu är jag arg så jag skriver inte vad jag tycker ska hända till den personen!!!

    • Karin skriver:

      Visst är det trist och allt vanligare verkar det bli. Nu har jag blivit otroligt ordentlig trots att det inte finns något kvar att stjäla!

      Lyckligtvis kan jag få pengar till mat och annat så det är ingen akut kris på det sättet. Jag lägger pengarna i ett säkert fack i handväskan, drar igen dragkedjan på facket OCH på väskan. Jag börjar också fantisera om att konstruera den inbrottssäkra väskan. Kanske en liten råttfälla som slår igen om någon sticker ner handen? Nejvisstnej…

  15. Kicki skriver:

    Jag har sytt in innerfickor i mina jackor, det kanske hjälper.

  16. Kulturchefen skriver:

    Jaha, här sitter man på Centralen och äter frukost. Var har jag nu plånboken? Tror generellt att man bara får vara lagom noga med sina saker; livet blir så tråkigt om man ska planera för det värsta hela tiden. Trust your neighbor but lock your door. Ungefär.

    Så väldigt mycket tack för kaffe och sällskap på vårsalongen! Nika valde ut tre gallerigallerier och gjorde sin första säljrunda. Påtagligt nöjd med att ha genomfört det efteråt!

  17. Kulturchefen skriver:

    Åhå, skriva på telefon är ju spännande. Jag tycker så illa om skrivfel, så redigera gärna. :)

    • Karin skriver:

      Hej och tack för trevlig runda samt den puff som behövs för oss stockholmare för att komma iväg på ortens begivenheter!

      Håller med om lagom bevakning av de egna prylarna. Men just på Centralen ska man nog inte hänga av sig handväskan på stolsryggen och vända uppmärksamheten åt annat håll. Det brukar inte sluta bra…

      Redigerar gärna, men som fullständigt oduglig korrläsare undrar jag vad. Det enda jag hittar som avviker från gängse språkbruk är gallerigallerier och det tar jag för givet att Nika valde ut, inga simpla dussingallerier!

  18. Agneta skriver:

    Läste i dag i Sydsvenskan om att ficktjuvar härjar i centrala Lund.
    I artikeln står också:
    »Genom betaltjänstlagen ska bankerna ofta ersätta kunderna.

    Den som får sitt bankkonto länsat efter en stöld kan få tillbaka hela eller den största delen av summan från banken.

    – En fickstöld som man råkar ut för i en butik är man, enligt Allmänna reklamationsnämndens praxis, inte ansvarig för. Det är en händelse som banken ska ersätta, säger bankjurist Lars Rutberg, Svenska bankföreningen.«

  19. Agneta skriver:

    Här finns artikeln om ficktjuveri i Lund. Om det nu funkar att länka.

    • Karin skriver:

      Tack! Intressant läsning. Man ska tydligen vara extra uppmärksam på Akademibokhandeln, för där jag jag också alldeles innan jag blev av med plånboken!

  20. Pingback: I väntan på vaddå – eller medan diskvattnet värms… | Karin Englund

Kommentarer inaktiverade.