Planering, prokrastinering och kaoskoordinering

Lördagstema denna vecka är planering. Det är syrran som hittat på det och jag förstår varför. Vi kan planera hur mycket vi vill i vår familj, men våra liv styrs ändå av den högre makt som går under beteckningen ”Ändringskommittén”. Om man dristar sig till att planera lite grann ser Ändringskommittén alltid till att det blir på något annat sätt.

I stället kan man ju alltid prokrastinera – skjuta upp – vilket jag är bra på, jag har till och med vunnit en hedersam internationell bronsmedalj i att beskriva fördelarna med prokrastinering. Men det som inte kan skjutas upp måste hanteras och då kommer mina talanger som kaoskoordinatör väl till pass. int-kaosgrupp

Min kaoskoordineringskollega Ginny (i blommig tröja på bilden) bor i USA och vi har haft några bra koordineringsövningar under de drygt fyrtio år vi känt varandra. År 2001 bestämde vi att vi skulle sammanstråla i Tanzania, där det skulle vara solförmörkelse den 21 juni. Jag förklarade att jag måste åka hem strax efter det för att hinna hem till midsommar. Hon uppfattade det som att vår gemensamma resa skulle börja den 21:a. Vi såg solförmörkelsen tillsammans i naturreservatet Mikumi. Sedan hade hon några veckor på egen hand i Tanzania och det gick ju bra det också.

solförmörkelseHär är solförmörkelsen 2001 i sin begynnelsefas.

Som alltid stillnar naturen. Elefanterna som var hur aktiva som helst, girafferna som skuttade omkring, aporna som tjattrade, fåglarna som höll på – allt stillnade när solskivan doldes och det plötsligt blev både svalare och mörkare.

solförmörkelse 20 mars 15Och idag var det nästan likadant här i Sverige. Lite molnigt, men fullt synlig solförmörkelse. Den gråmulna dagen blev ännu gråmulnare och lite kyligare och man såg solen som en nymåne genom molnen. Nej, ni får inte se bilden, för den är tråkigare än tråkig. Dystert ljus, molnigt och så en klen solskärva som tränger igenom molnen. Eller förresten, här är den, dårå.

När det handlar om planering är solförmörkelser ett svårslaget kapitel. De sågs förr som viktiga budskap från Makterna och det gällde att planera i god tid. Solförmörkelsen var ett hotfullt fenomen men kunde också vara ett lysande (nåja…) propagandanummer.

Om man vet om den i förväg kan man iscensätta praktfulla ceremonier för att besegra mörkret. En klok kejsare jagade bort den drake som hotade solen och räddade därmed sitt land. Men då måste man ju veta när det är dags. Därför var astronom ett ansett men riskfyllt yrke, med främsta uppdrag att berätta när det skulle bli solförmörkelse härnäst.kina solförmörkelse

I Kina fanns två skickliga astronomer, Ho och Hi, på tvåtusentalet före vår tideräkning. De missade dock att förutsäga solförmörkelsen 2134. Kaos och panik utbröt och kejsaren av Kina blev fullständigt rasande. Ho och Hi avrättades.

Jag vet inte riktigt vilka som ska anses ha den funktionen i dagen samhälle. Ekonomer kanske? Men de kan ju ha hur fel som helst och missa både bomarknadsbubblor, finanskriser och andra ekonomiska solförmörkelser utan att bli avrättade, vilket bör ses som ett framsteg för mänskligheten. Apropå planering, då…

Här kan man läsa om alla andra lördagsbloggares planering:   Anna, Bildbloggen, Gnuttan  Helena,  Karin på Pettas, Livsrummet, Malin, musikanta, Olgakatt, Pensionären på önPysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove 

Det här inlägget postades i Att tolka, historia, Lördagstema och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

39 svar på Planering, prokrastinering och kaoskoordinering

  1. Skogsgurra skriver:

    Det var egentligen ett par underhållare (narrar) vid hovet. De hade tagit arbetsnamnen Hihi och Hoho för att i likhet med nutida underhållare (tänker på Glade Glenn från Bettna eller Olle i Skratthult) göra fullständigt klart för publiken att de faktiskt var roliga.

    Kejsaren lät sig dock inte luras och var ganska trött på deras enfaldiga upptåg. Så när solförmörkelsen inträffade såg han sin chans och utnämnde dem raskt och retroaktivt till hovastronomer. Och eftersom de hade misslyckats att förutse solförmörkelsen skildes deras kroppar och huvuden åt.

    Kejsaren, som dittills alltid gjort ett dystert och beklämt intryck kunde efter detta emellanåt ses le ett inåtvänt leende.

  2. Anki skriver:

    Go´morron! Nu fick jag ett namn på det… prokastinering! Det är det jag lider av. Jag som aldrig gör det jag absolut måste förrän det fullkomligt brinner i hasorna.
    Tack för ett intressant inlägg på temat!
    Tack också för kommentaren hos mig… och nog kunde det ha passat idag, men som du såg så var det något helt annat. Hunden mår bättre, men tyvärr så är inte prognosen så bra…
    Dagens inlägg på temat kommer under dagen… om jag inte prokastinerar igen.
    Ha det gott!

  3. Tove Olberg skriver:

    Ho och Hi – minsann – vilka namn i den sammanhangen … När jag läser ditt så känner jag igen något hos mig själv, uppskjutningen och ordna upp i kaoset.
    Lysande inlägg med humorglimtar :-)

  4. Frost skriver:

    Men var sov ni hela högen här Ginnie och gänget var här? Och var var Ina?

    • Karin skriver:

      I alla vrår, såvitt jag minns. Ska se om jag kan hitta en annan bild där Ina också är med – för det var hon ju. Själv tog jag nog bilden, skulle jag tro.

  5. kicki skriver:

    Nä nu blev det fel avsändare igen

    • Karin skriver:

      Inte så fel, egentligen, Frost funkar ju också för dig!

      • Skogsgurra skriver:

        Med två Karin Englund i den närmaste bekantskapskretsen är fel avsändare inte det stora problemet.
        Men fel mottagare blir det rätt ofta. Med vissa konsekvenser, Ibland. Hittills dock reparerbara.

        • Karin skriver:

          Fick en trevlig inbjudan till Spanien häromdagen. ”Och sänglinne finns ju som vanligt i lådorna under sängarna. Glöm inte att vrida på vattnet under diskbänken!” Det var ytterligare en Karin Englund som dök upp. Hennes och min e-postadress skiljer sig åt med bara ett litet tecken.

          • kicki skriver:

            Det var möjligen inte min tredje Karin E som ska ut och åka?

          • Karin skriver:

            Nej detta blir Karin Englund nummer fem bland mina KE-kontakter. Om jag räknar in mig själv. Och så har vi den Karin Englund som skulle haft en massa fina Ölands-bilder, som hamnade hos mig i stället. Det var dock enormt tunga dokument, så jag försökte avstyra fortsatt leverans. Personen som skickade bilderna blev mycket förtörnad: ”Här ber du mig ta bilder och skicka och så vill du inte ha dem!!” Det tog ett tag innan jag lyckades övertyga honom om att jag var fel adressat. (”Jamen du har ju rätt namn!”)

  6. olgakatt skriver:

    Det där med ändrade planer känner jag igen hos vissa personer. På jobbet hade vi en medarbetare som alltid skrev upp sig först på planerade aktiviteter och åtog sig uppgifter. När det närmade sig strök hon sig – 9 gånger av tio. Men vi lärde oss att inte räkna med henne, ju. Vilket hon ju så småningom uppfattade och blev sur för.

    Men att koordinera ett antal släktingar och vänner som bor på olika orter måste vara just kaosartat och medföra många påtvingade ändringar, sånt har jag all förståelse för. För att inte tala om alla småbarnsfamiljer med dagisvirus fritt härjande. Där kan vi tala om ändrade planer….

    • Karin skriver:

      Det där med att lova runt och hålla tunt är nog ett specialfall, och ett mycket irriterande sådant!

      Jag är som sagt bättre på att koordinera än att planera och har märkt att ett framgångsrikt koordinerande underlättas om åtminstone några inte är alltför låsta i sina planer, medan ramarna är någorlunda givna. Och då hjälper det ju med en fast punkt, som ett hus. Resten ger sig för det mesta.

      Men just nu är jag i alla fall i planeringstagen på ett synnerligen seriöst sätt och funderar på en Skåneresa kring självaste nationaldagen!

  7. anna/notonmusic skriver:

    Prokrastinering! Är det så det heter! Hahaha :-) Men jag tyckte faktiskt att solförmörkelsebilden var fin. Lite magisk…

    Nu ska jag ta och ”prokrastinera” några saker….

    • Karin skriver:

      Just det, om man låter saker ligga till sig lite blir det ofta bättre sedan.
      ”Slå dig ner medan brådskan går över!” brukade min pappa säga.

  8. Ingrid skriver:

    Prokrastinering – Där fick jag lära mig ett nytt ord. Man lär sig så länge man bloggar!
    Vilket trevligt och humoristiskt inlägg.
    Kram, Ingrid

    • Karin skriver:

      Tack Ingrid. Det kan vara riktigt förståndigt att prokrastinera ibland och inte planera för mycket. Que sera, sera…

  9. Synd om Hi och Ho.
    Missade solförmörkelsen tyvärr. Satt nog på flyget tror jag. Molnigt i hela Europa – fast vi flög ovan molnen, såg inget ändå. Trevligt inlägg!

    • Karin skriver:

      Ja, det var hårda bud att vara kejserlig astronom, tydligen.

      Ovan molnen, minsann. På väg till eller från Paris, undrar jag då. Måste kolla din blogg för där framgår det nog hur det är med den saken.

  10. Spanaren skriver:

    Intressant inlägg om planering och solförmörkelse och god vän med mera *tack*
    Ha en bra dag/ kram

  11. Lena i Wales skriver:

    Ingen planering för mej ang solförmörkelsen. Flög mellan Sverige och England och var lyckligt omedveten om vad som hände eftersom jag somnar direkt när jag flyger.

    • Karin skriver:

      Vad skönt att sova sig igenom flygresorna! Annars hade det ju varit intressant att få veta hur det blir med solförmörkelserna när man flyger. Blir det en annan vinken, så att förmörkelsen kommer av sig, eller hamnar någon annan stans, undrar jag.

  12. Tove Olberg skriver:

    Nu har jag läst ditt inlägg om Planering som gjordes på fredagstema i juli 2012, och kan säga att jag fått bra läsning igen, och roligt då jag upptäckte att ni härliga systrar kommit på att det var tema förut ….jag var tillbaks hos Kicki då jag såg det…
    Kvällens nöje!

Kommentarer inaktiverade.