Akvarell, aqua, vatten, vattenfärg… Man skulle ju kunna tro att det är lätt att måla vatten med vattenfärg, men det är det verkligen inte. Inte med någon annan färg heller för den delen. Vatten visar virtuosen, sägs det. Arga akvarellisten (AA) och jag är helt överens om att det är mycket långt dit för min del. Men man måste ju testa, i alla fall.
Vattenfavoritmotivet är sjön Rossen, med tillräckligt många öar och uddar för att det ska kunna bli intressant. En stilla vattenyta är lättast (om än inte lätt); vågor är värre och rinnande vatten ska vi bara inte tala om!
Mellan Storön och Skallbergsudd finns ett fint gatt som släpper igenom ljuset. 
Det finns inga stenar där, men jag la dit dom för det såg lite tråkigt ut annars. Arga akvarellisten tycker det ser tråkigt ut i alla fall och ger mig rådet att hålla akvarellpappret fuktigt när jag målar speglingar i vattnet. Det blir lätt för stelt annars. Grönskan är för kompakt och enahanda. Kompositionen för symmetrisk. Och det där speciella ljuset i gattet är dåligt utnyttjat. 
Så här då – lite luftigare grönska och vått i vått? AA: Tja. Fuktat papper är det ju i alla fall. Men kompositionen är fortfarande tråkig. Om man lägger horisonten precis mitt i bild blir det odramatiskt och ointressant. Färgskalan är diskret, kan man väl säga om man vill vara snäll.
OK. Såhär då? Mnja, lite roligare, kanske.
Men hur sjutton får jag till genomskinligt vatten. Det där som till exempel Zorn var så bra på. Ett vattenbryn där man ser sjöbotten under det klara vattnet. Och hur målar man en bäck? Var och hur kan man lära sig sånt. Arga akvarellisten har inga goda råd på det området.










Deras sommarstuga ligger precis åmynningen och vi fick en fin båttur uppför ån.

















