Tack vare min farbror Erland kan jag njuta av humlesurr och fjärilsfladder om dagarna. Trädgården som han skötte om hela livet är robust och insektsvänlig. Och trots att det är 35 år sedan hans omsorger upphörde prunkar trädgården på.
Just nu blommar två av humlornas storfavoriter, stjärnflocka och axveronika. Den långa perennrabatten blommar hela sommaren och fungerar som humlebar och fjärilshäng.
På den här bilden sticker axveronikan upp i rabatten och stjärnflockan skymtar bakom den. Längst fram finns en grupp med lysing, som gör skäl för sitt namn i kvällssolen.
Lysingen kallas också torparglädje och är mycket lättodlad, snudd på invasiv. Å andra sidan är den lätt att rycka upp när den sprider sig för mycket. Den får stå kvar och lysa upp, även om pollinerarna verkar välja de andra blommorna i första hand.
I morse mötte jag en förvirrad fjäril inne på verandan. Dörren till verandan var stängd så den måste ha tillbringar natten där.
Jag hade inte kameran redo, men det kan eventuellt ha varit en sån här amiralfjäril.
Vi var båda lite nyvakna, men jag öppnade dörren för att den skulle kunna flyga ut. Det gjorde den efter lite kringirrande, men sen kom den tillbaka och gav mig en fjärilslätt puss på sidan om munnen innan den flög ut igen! En fin start på dagen!
Här och nu har jag alltså inte någon anledning att känna mig orolig för humlor, bin och fjärilar; det finns gott om dem. Myggen däremot … Jag trodde väl aldrig att jag skulle sakna att få myggbett så här års, men det känns faktiskt ganska konstigt att kunna sitta ute hela kvällen utan att det kommer en enda mygga. Vad har hänt med alla myggorna?
För ungefär 100 år sedan, eller kanske mer, hämtade min farmor den här rosen hos min farmorsmor i Björknäs.
Och för tjugofem år sedan planterade Redaktör’n den här vita rosen vid den lilla paviljongen bredvid föräldrarnas hus.
Det är riktigt annandagsväder. Strålande sol en dag och ösregn nästa. Det gäller att ha några bra inomhusaktiviteter på lager. Där tryter min fantasi. Tips?
Och dessutom, strax innan själva midsommaren, en dugnad som heter duga. Dvs en gemensam arbetshelg, som vi inte riktigt har något bra ord för på svenska. Dugnad i Norge, talko i Finland.
I stället för att åka tillbaka till Stockholm idag sitter jag på en bilverkstad och väntar på bilbesked. Spännande!
Jag har varit 
Här har jag skurit ner målningen på högerkanten och nertill från 70×50 till ungefär 50×40. Jag har förstärkt skuggorna, förtydligat kronbladen tagit bort några gröna blad så att det är mindre rörigt och skuggat och definierat andra. Den blev såpass OK att den fick följa med på utställningen. Den heter ”Kanske hibiskus”.
En annan tidig målning som jag också fixade till lite grann har fått namnet ”Ej artbestämd”. Jag minns inte vad det var jag försökte måla och tycker inte att jag känner igen just några av de blommor som omger mig. Kan det eventuellt vara höstanemon?
Så här ser den fina utställningslokalen ut. Gamla sjukstugan säger jag. Rättarbostaden säger andra, eftersom den haft båda funktionerna. Nu renoveras den och två ljusa lokaler är redan klara, med ljusgrå väggar som fungerar bra som bakgrund till målningarna. 
Visakortet finns i ett litet fack i handväskan och det tar jag inte fram i stressiga situationer som när jag försöker hinna med ett tunnel-banetåg. Men, om min väska med Visakortet kommer närmre avläsaren än en decimeter dras en biljett även från det kortet, fullt pris.
I prosalyriska texter skildrar hon glädjen och vedermödorna med odlandet, men ger också glimtar av koloniträdgårdarnas historia och tidigare kolonisters tankar.
Det har spekulerats mycket. Skulle reaktionära krafter vinna den här gången, eller skulle det bli en påve i Fransiscus anda?
