Mer färg! Brorsan (aka Skogsgurra) blev så inspirerad av mitt förra inlägg att han letade upp denna skildring från en resa till Frankrike. Och nu får vi också veta varför ockra heter ockra.
I departementet Vaucluse är jorden på sina ställen intensivt gulröd. Vegetationen är klargrön och himmeln är klarblå. Där finns också fält med röd vallmo, intensivt violett lavendel, gula solrosor och silvergrå olivlundar. Personligen tror vi inte alls att det var ljuset som lockade van Gogh, Gaugin och Cézanne till Provence. Det var färgerna. Låga levnadskostnader och ett trivsamt klimat gjorde nog sitt till.
Men färgerna måste ha varit det viktigaste skälet. Inte för att någon av dem var fauvist, inte mer än någon annan på den tiden, men vår tro är att även fauvisterna inspirerats i Provence.
En solig dag på senhösten 2010 gav oss iväg för att se vad området kunde bjuda på. Vi åkte från Mollèges, som ligger i Lågalpernas skugga (Alpillerna, kanske det står på kartan) och styrde mot Cavallion och Apt.
Markens bördiga svärta där vin, vete och oliver trivs så förträffligt slog plötsligt om till rödbrunt och sedan till gulrött. Oliverna hängde fortfarande med, men nog verkade vinet trivas bättre i den här konstiga jorden.
Plötsligt insåg vi vad det var! Just den här färgen finns i backen strax utanför Riddarhyttan i Västmanland.
Platsen kallas mycket riktigt för Röda Jorden och är lätt att hitta, åk söderut på väg 68 från Riddarhyttan så finns en vägvisare till höger efter någon kilometer. Lika rött där som här – och i Riddarhyttan har man tillverkat järn genom att köra denna röda jord i primitiva blästerugnar. Kanske här i Vaucluse också?
Nej, någon järntillverkning kunde vi inte hitta spår av. Men vi hittade något annat, en färgfabrik där man tidigare tillverkat färgpigment från de olika varianter av röd jord som finns i området.
Äntligen fick vi klart för oss varför vissa gula och gulbruna pigment heter ’ockra’ – just den här jorden heter ’ochre’ på franska och när vi pratade med folket på fabriken så berättade dom att det egentligen var ett grekiskt ord som betyder ’blek’. ’Blek’ till skillnad från annan jord som ofta var mörkare i färgen.
I färgfabriken fanns en mycket vacker utställning med alla möjliga typer av färgpigment.
Mest ockra, men många andra naturligt förekommande pigment.
Om det var bra tänk bakom eller inte kan vi inte bedöma men att skydda hyllorna med galler i stället för med blänkande glas, som gör fotografering nästan omöjlig, tyckte vi var smart. Visst är de här burkarna läckra!
När vi vandrade vidare i anläggningen hittade vi en hylla med en gammal bekanting – Falu fuckin’ Rödfärg! Och när vi återigen ville veta vad sambandet med ockra var så fick vi veta att det egentligen var samma sak. Bara med den skillnaden att i Falu Rödfärg har man drivit bort kristallbundet vatten så att färgen blivit djupröd i stället för gulröd. Man lär sig när man reser!
’Elle se vend bien1!’ sade damen i butiken om rödfärgen. Det kändes väldigt bekant. Både K. och jag kände igen uttrycket. Det var inte förrän vi nästan var hemma i Granbergsdal som vi kom på det: Exakt samma sade damen i butiken i Louvren om kopior av dalmålningar som vi hittade där redan på sextiotalet. Heja Dalarna!
Man kunde köpa färg i alla kvantiteter och kvaliteter. Vi köpte en sats med sex burkar ockra. Från vit till marron/kastanj. Men, hallå! Vit ockra? Finns det? Nej, men gummi arabicum, som används som bindmedel när man gör i ordning sina färger är ett vitt pulver. Ockran som pigment och gummi arabicum som bindmedel. På köpet fick vi veta att gummi arabicum kommer från ett akaciaträd, som växer just på arabiska halvön och att det produceras ganska stora mängder. Merparten går till snask och heter då E414 – alla tillsatser i maten är alltså inte syntetiska.
Färgglädjen hade riktigt fått blomma ut i den här väl bibehållna byggnaden. Vad sägs om dörrarna?
Passa på att besöka Apt i Vaucluse om ni har vägarna förbi. Det är ett friskt bad för ögon och själ. Och om ni känner er riktigt äventyrliga så rekommenderas en tur genom de gruvgångar där ockran bröts. Där finns bergssalar som är upp till trettio meter till taket – ännu en likhet med Falun där det också finns imponerande håligheter.
Ställ in GPS på Apt eller Roussillon, förväxla inte med Languedoc-Roussillon. Det är visserligen också en trevlig region – mycket trevlig – utan ockra men med bra vin. Det vacklar tydligen lite vad gäller stavningen av ’vårt’ Roussillon, vi har också sett Rousillon. Men är inte krôpp te å räken ut va sôm ä rätt./GE
