Idag blir det nog inte så mycket akvarellande för egen del, men desto mer team-work. Eller beställningsjobb, egentligen. Sexåringen vill ha en fiskarbåt (man skulle kunna tro att hon har läst min blogg om fiskarfamiljen på äventyr). Treåringen vill ha en segelbåt. Och en sol. De hjälper gärna till med målandet, så det fick bli akvarellpennor som man kan rita med och sedan tar man en akvarellpensel med vatten i och akvarellar till det hela.
Och så måste det förstås vara en bläckfisk, som ser lite rädd ut. Varför? Jo, för det kommer en haj, såklart. Bläckfisken försöker peka med en av sina alla armar så att fisken ska förstå att den bör simma åt andra hållet.
Vi håller till utomhus, med gott Tegnellavstånd och skickar inte pennor eller penslar emellan oss och ser till att ha varsin arbetsplats vid det stora bordet. Till och med treåringen vet numera vad som gäller!
Trevlig midsommarannandag!
Fiskarfamiljen har jag för tillfället förlorat ur sikte. Men det är inget att oroa sig för, dom har det bra i sin båt och kommer nog att angöra en brygga innan kvällen.
Sådär, då har fiskargubben, hans fru och barnbarnet Sofia installerat sig vid Söder Mälarstrand och första begivenheten blir enligt barnbarnets önskemål stadshuset.
Dessutom ligger ju bron inte åt Riddarfjärden, utan på saltsjösidan så till och med placeringen är fel.
Jag hade tänkt ta med båten där ute på Riddarfjärden, lite till höger, men jag hoppar nog över det. Dom har inte riktigt hunnit fram ännu. Det kanske gör bilden lite obalanserad, men om man tar med i beräkningen att det där (på bilden lilla) höga vita huset bortom Västerbron är en tidigare statsministerbostad, kanske det väger jämnt?
Det här är en annan, tidigare variant på samma motiv, som jag egentligen gillar bättre, men det kan ta några dagars experimenterande innan det lyckas med den här mer chansartade metoden.
Den här dagen har varit fylld av annat än akvarellmålande.
Så dagens akvarell får därför bli en bearbetning av ett välbekant motiv, Slusseneländet. Jag måste ju varna fiskargubben och hans besättning så att dom inte försöker slussa där när dom kommer fram till Stockholm. Slussenslussen är stängd. 
Det här är bara en bråkdel av utställningen, som fraktades till konsthallen på en lastbil som fick åka sju vändor. Det är mycket igenkänning på det där, måste jag erkänna, både för egen del och för min far.
Pappa samlade på allt som eventuellt kunde vara bra att ha. Boden fylldes vartefter med saker, fådda, hittade, och inropade på auktion. Besökare brukar undra vad den där konstiga balkongen på gaveln används till och samtalet kan låta ungefär så här:
