En fiskargubbe till!

Henry Blogg, med hunden Monty som han räddade från det italienska skeppet Monte Nevoso 1932.

Historien om fiskargubben, som inte var någon fiskargubbe, utan Dorus Rijkers, kapten på en nederländsk sjöräddningsbåt, leder vidare till en annan berömd livräddare, Henry Blogg.

Han fick också hjältestatus under sitt liv, och många medaljer som han stoppade i sin skrivbordslåda.

En berömd episod som omnämns på flera håll i skildringar på engelska, är räddningen av besättningen på det svenska skeppet Fernebo, som sprängdes av en mina 1917. Jag hittar dock inget på svenska om den händelsen.

Till skillnad från Dorus Rijkers, som nog aldrig hann med något fiske, var Henry Blogg fiskare på riktigt och fiskade framförallt krabbor.

Båda hade yrkesbeteckningen ”coxswain” som betyder ungefär styrman och ett så konstigt ord måste ju granskas. Cox visar sig (troligen) komma från ett fornfranskt ord för båt, besläktat med kanot och ”swain” är vårt ”sven” som i ungersven och liknande. Troligen är ordet hopfogat i Holland, eller kanske i England, båda internationella sjöfarande nationer.

Margareta uppmärksammar Henry Blogg på sin blogg och via berättelserna om honom hamnar jag i den svenska sjöräddningens historia.

Utöver alla insatser, från kustfolk eller sjömän emellan under århundradena, började det så smått 1855 med ett par livräddningsstationer vid Skånes kust, på initiativ av Örlogsmannasällskapet.

Men vid en världskongress i Tyskland 1903 framstod Sverige som mycket illa rustat, jämfört med andra länder. En av de svenska deltagarna, Albert Isaksson, åkte hem för att få en ändring till stånd och 1907 startade Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne, senare Sjöräddningssällskapet.

Här ser vi en av Sjöräddningssällskapets första båtar, Hjälparen, som var ”osänkbar genom ett system av tretton lufttankar och ett utombordsbälte av kork”. De tidiga sjöräddningsbåtarna roddes alltså för hand, oftast i storm, eftersom det framförallt är då det behövs sjöräddning.

Den där flaggan… varför ser den ditretuscherad ut, undrar jag.

Idag är det bättre ställt med sjöräddningen i Sverige, om än lite splittrat.

  • Sjöfartsverket: alarmcentral och räddningsledning genom Sjö- och flygräddningscentralen, sju helikoptrar från fem helikopterflygbaser, ett stort antal lotsbåtar och andra fartyg.
  • Kustbevakningen: övervakningsfartyg, andra fartyg och svävare vid ett antal kuststationer och tre övervakningsflygplan för sjöräddning.
  • Sjöräddningssällskapet: omkring 230 räddningsfarkoster på 73 räddningsstationer.
  • Sjöpolisen: patrullbåtar i Stockholms- och Göteborgsområdena.
  • Försvarsmakten: helikopterflottilj med tre baser samt ytfartyg.
  • Kommunerna: räddningsinsatser i hamnar och (i varierande utsträckning) fartyg som kan användas i öppet vatten.

Jag hoppas verkligen att alla som är inblandade i olika eller överlappande roller klarar av att samarbeta!

Det här inlägget postades i Fiskargubben, historia, Ord, Språk och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

23 svar på En fiskargubbe till!

  1. margaretha skriver:

    Jag letade också förgäves efter något om olyckan när Fernebo sprängdes – däremot så omnämns ångaren några gånger i andra sammanhang. Men då får man lusläsa artiklarna för att hitta båten i en bisats.
    Visst är det imponerande att gubbarna utförde räddningarna i full storm i roddbåtar!
    Margaretha

  2. Storfiskaren skriver:

    När det gäller flaggan så vajar den åt fel håll. När de ror åt höger i bild så borde flaggan vaja åt vänster annars vajar den i motvind. Kan bero på att om den kommit dit i ett senare skede och om den skulle vajade åt rätt håll så fick den inte plats på bilden. Något skumt är det.

    • skogsgurra skriver:

      Jag ser inget skum vid bogen eller i aktern. Inte ens små svallvågor. Och inget vatten droppar från årorna. Jag tror att båt och besättning ställde upp för fotografering och då gällde det att sita stilla hos fotografen. Annars blev det suddigt.

      Men skumt är det. Och flaggan verkar verkligen ditklistrad i efterhand. Kanske så sent att den kan vara photoshoppad, rent av.

      På tal om båtar och skepp; hur går det med S/S Laxen?

  3. storfiskarn skriver:

    Bilden med roddarna ser fejkad ut. Ser ut som att de ror med aktern före. Skogsgurra är nog lösningen på spåret vad gäller arrangerad bild.
    S/S Laxen ligger nu vid kajen i Mora och är under reparation. Vi håller på att byta tuberna i pannan. Det är lite besvärligt i dessa Coronatider i ett trångt utrymme och ett jäkla jobb. Allt verkar sitt som berg men vi kämpar på.

    • Karin skriver:

      OJ! Lite som i Gällivare med många som jobbade i små utrymmen. Du måste vara försiktig! Visir, munskydd och skiftnyckel med mycket långt skaft!

  4. storfiskarn skriver:

    När det gäller S/S Laxen så rekommenderar jag er att gå in på sslaxen.se och kolla. där kan ni se vad vi håller på med. Både reparation av Laxen och vinterförråds bygge på Sanda som är den gamla flottningsdepån i Siljan i Mora. Ni får rulla ner i menyn ligger lite bilder där.

  5. Brorsdottern skriver:

    Jag kastar in en annan båtfråga när vi ändå håller på. På 90-talet och framåt var det populärt med drakbåtsfestivaler som turnerade runt i Sverige. Vi har här i huset funderat på vart alla drakbåtar tagit vägen. Jag skulle tycka det vore roligt med en drakbåt liggande på stranden (släpvagnshandlarn är inte lika entusiastisk). Ro in till Nora och äta glass när man är ett gäng, EFTER pandemin.
    Är det nån här som vet något? Jag kan ha hört något om en drakbåt på Sollerön och det kan ha varit Storfiskarn (som jag räknat ut vem det är) som nämnde det.

    • Karin skriver:

      Vilken intressant tidsspaning! Du har ju alldeles rätt i att det inte ros drakbåt längre i någon märkbar utsträckning. Det började på åttiotalet och var mycket populärt på 90-talet och sen ebbade det ut. Någonstans – ack någonstans – har jag bilder på diverse regeringsmedlemmar som tävlar med drakbåtar.

      Och VAR är båtarna nu? Malmö kanotklubb kanske vet?

      • Brorsdottern skriver:

        Jag var själv med och rodde två år, ena gången i jättetråkiga Ericssontröjor, andra gången utklädd till smurf… Gick inget vidare för oss nån av gångerna

  6. Storfiskarn skriver:

    Båtbyggandet har en lång tradition på Sollerön i Siljan. De är ju vida kända för alla kyrkbåtar som blivit byggda där. Någon gång på 90-talet tror jag det var, troligen efter 1995 sedan Sverige kom med i EU. Då var det ju populärt att söka EU bidrag för både det ena och det andra. Då byggdes en lite ”vikingabåt” Bjork döptes den till. Det var nog en bra modell för Brorsdottern men det behövs nog minst fyra roddare och en styrman för att färdas någorlunda bekvämt. Solleröbåtar bygger de ännu i dag så det går nog att ordna men vart Bjork tagit vägen vet jag inte. Vi får försöka leta efter den på nätet.

  7. Cecilia N skriver:

    Cox(a), är inte det också slang för ”titta”?
    Spanar-sven låter ganska nära vad en styrman är. Eller?

    Maken är med i Sjöräddningen här och har jour var tredje vecka från maj-juni nånstans till … de tar upp båten. Oktober-november?
    De ror inte. Båten drivs med jetstrålar och är allmänt häftig och ny för i år. Alltså inte sprillny, men ny för den här stationen. (Byggd 2007, sufflerar maken.)
    Sjöräddarna är med helt ideellt och det är kostnadsfritt att bli räddad. Men även lättare ärenden kan man få hjälp med om man är med och betalar medlemsavgift. Urladdade batterier och sånt.
    Verksamheten bekostas av medlemsavgifter och gåvor och sponsring och sånt. Samt pant på tömda dryckeskärl. Sådana lämnas med fördel i Sjöräddningens blå soptunnor.

    • Karin skriver:

      Bra verksamhet det där sjöräddandet!

      Koks(a) är vanligt i mina hemtrakter som synonym till ”att titta på”. Därför kan en romantisk invit att gå ut och titta på månen låta så här: ”Skä vi gå ut å koks’ på tungle?” Men det är ju tanken som räknas …

      Det är en intressant idé om etymologin för coxswain och nu gäller det bara att undersöka om koksa fanns som slang eller dialekt i Holland eller England på 1800-talet.

Kommentarer inaktiverade.