Ska man verkligen spara allt?

Om man har ett skåp som är lite svåranvänt och i vägen, och om man förgäves gjort upprepade försök att skänka bort det till närstående, då finns en annan lösning. Man ringer den förträffliga secondhandbutiken i Krylbo och frågar om de vill ha det. ”Visst”, säger butiken, ”gärna! När kan vi hämta det?”

Det är det som är det underbara med den butiken, de kommer och hämtar. Och sedan finns möblerna till salu i deras jättebutik där alla i närområdet brukar fynda. Många ungdomar och invandrarfamiljer hittar hela sitt första bohag där. Inkomsterna går till biståndsprojekt.

Butiken är stor, två jättelika våningsplan, fulla med helt användbara möbler och mycket annat.

Jag var mycket nöjd när jag vinkade av mitt skåp, men så slog det mig när bilen hunnit en bit ner i backen: lönnlådan – den hade jag ju inte kollat! Jag försökte springa ikapp bilen, men den hade hunnit för långt och fått upp farten. Jag letade upp telefonnumret till butiken, men där var det stängt. Sommar i kombination med Corona-restriktioner innebär sparsamma öppettider.

VAD låg det i den där lönnlådan? Jag försökte minnas. Ett tag brukade jag förvara  bruksanvisningar där, men det var dumt för lådan är så väl gömd att man glömmer att den finns. Kanske var den tom? Eller var det så illa att jag hade lagt dit lagfart och andra fastighetsdokument – nej, det hade jag ju inte, de ligger i dokumentskåpet.

Alla mina försök att komma i kontakt med butiken slutade med att deras telefonsvarare gick igång. Men hur sammanfattar man denna situation i ett koncist telefonsvarar-meddelande? Det går inte. Det var bara att ge sig till tåls till veckan därpå när butiken var öppen.

Då gled jag in i butiken när de öppnade, gick upp till övervåningen där de större möblerna brukar stå, hittade mitt skåp, öppnade dörren och letade upp lönnlådan, plockade ut allt som låg där och smet ut igen. Ibland kan det vara bäst att inte försöka förklara vad man har för sig!

Väl ute i bilen igen kollade jag igenom min bunt. Det var olika dokument om bevarande och arkivhantering, framförallt gallring. Det kändes som om någon ville säga mig något.

Jag hittade till exempel en uppsats av Louise Cederwall Lindström, skriven för tjugo år sedan när hon studerade vid Historiska institutionen vid Stockholms universitet. Uppsatsen har titeln:

Ska man verkligen spara allt?

På dess framsida finns den här illustrationen.

Det är ju en bra fråga och de olika gallringstipsen kanske kan komma till nytta nu när jag försöker få ordning på bodar och förråd. Men framförallt är jag nöjd med att ha kollat lönnlådan. För om jag inte hade gjort det, skulle jag ju för all framtid tro att varje papper som är svårt att hitta ligger i den där lådan.

Det här inlägget postades i #när det skiter sig, Efterlyst, historia, kaoskordinator och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

37 svar på Ska man verkligen spara allt?

  1. skogsgurra skriver:

    Känns bekant, det där. Hittade du också min gamla sjöfartsbok (obefaren jungman X242)?
    Den har varit borta i flera decennier. Inte så att jag tänker gå till sjöss igen. Men vore skoj att hitta.

    • Karin skriver:

      Ingen sjöfartsbok i lönnlådan, men jag håller utkik efter den.
      Den hör ju definitivt inte till kategorin gallringsbart.

  2. Vilken tur att du fick tag i skåpet innan det blev sålt så du kunde kolla lönnlådan. Låter bra att de kommer och hämtar saker… Intressant att du skriver om gallring då vi är mitt uppe i en flytt och i full färd med att gallra, spara eller avverka…inte helt lätt.

    Må gott!
    Kram

    • Karin skriver:

      Ja ibland ska man ha tur. Inte hade det väl gjort något om köparna hittat alla dokument om att bevara eller spara, men det hade varit jobbigt för mig att inte veta om det överhuvudtaget låg något i lådan.

      Lycka till med flytten! Jag brukar lägga alla tveksamma saker i flyttkartonger som får åka upp på vinden eller ner i källarförrådet på det nya stället. Sedan kanske jag kollar efter ett år eller två och då kan jag lättare bestämma vad jag vill ha kvar. Mitt i flytten finns det en risk att jag slänger liiite för mycket.

  3. Staffan skriver:

    Men det där papperet där du har alla dina 73 lösenord antecknade… Visst låg även det i lönnfacket?

    Hur som helst, mustig historia!

    • Karin skriver:

      Huh? Lista med lösenord? Ska man ha en sån?

      Ja, livet är spännande för det mesta och medan jag väntade på att den där butiken skulle öppna igen tänkte jag då och då på min faster, sömmerskan, som brukade säga att livet är fullt av provningar.

  4. Storfiskarn skriver:

    Den där verksamheten med butiken är en bra verksamhet. Var själv med och startade något liknande i Mora under 90-talet. Det ger en bra möjlighet för många att skaffa en del som behövs till hushållet i olika skeden i livet. Har ett eget exempel vid dubbelt boende då jag veckopendlade till storstan en tid då skaffade jag en del utrustning på återbruket här hemma. Det är också numera på modet med diskussionen om delningsekonomin och att spara på resurserna miljömässigt att använda saker under en längre tid. Ett strot problem i det här sammanhanget är att det är brist på lagtingslokaler både i samhället och framför allt för egen del. Jag skulle behöva fler uthus men tomten räcker inte till för fler byggnader. Sen det där med lönnfack eller lådor är intressant. Det är lite spännande ibland på auktioner när man köper en låda, det kan ju vara något dolt och intressant i botten på lådan. Det kan bli lite positiva överraskningar ibland men också en del saker som man får slänga, dock efter mycker noga övervägande.

    • skogsgurra skriver:

      Ber ödmjukast få på peka att ”skrot” stavas med ”k” och inte ”t” – och om dina problem gått så långt att du behöver koppla in det gamla fina lagtinget och deras lokaler så är igenkänningsfaktorn hög.

      Mina maskiner hotar nu att vräka mig eftersom jag inte får plats längre. Förhandlingar med Hyttfogden att ställa in en kallsåg i Det Praktfulla Älgrummet pågår. Men rädd att jag får försöka hitta annan lösning…

    • Karin skriver:

      Jomen någon liten bod går säkert att klämma in Storfiskarn! Eller kanske ni kan bygga på höjden?

      Jag skulle kunna gå in och ändra ”lagting” till lagring (som jag tror att du menar) och ”strot” till stort, men då blir ju Skogsgurras kommentar oberiplig. Så det får stå kvar. Det har ju gjorts många undersökningar på det där: många ser överhuvudtaget inte skrivfel utan läser det ord som var tänkt att stå där.

  5. Tove Olberg skriver:

    Mustig skrev någon här uppe, lägger därtill att den är helt underbar i sin – ja, din framtoning. Dina trådar att få ihop är mig till stor glädje. I synnerhet tråden till uppsatsen du fann :-) och nu har du ju en lönnlåda utan låda – men det löser du nog!

  6. LupusLupus99 skriver:

    Här i stan har vi ju Retuna som visserligen inte kommer och hämtar sakerna men är en plats där man kan lämna av sådant som går att använda.

    https://www.retuna.se/om-oss/

  7. Kicki Englund Frost skriver:

    Med viss tvekan tar en dyslektiker till orda
    Men vad är det som är skräp egentligen?
    Häromdagen råkade jag bli röjningskonsult och fick erbjudande att hand om ganska mycket linhalm, en härvil och två knäpphärvlar, en spinnrock och en stor rosengångsväv.
    Det skulle slängas sa ägarna som rensade ett gammalt hem inför försäljning.

    Linhalmen körde jag till Sätergläntans kursgård. Det var dom tacksamma för. En härvil vill en bekant ha, en vill jag ha själv. Rosengångsväven tvättade jag och den blev så fin så ägarna insåg att det var en bra grej så den får dom tillbaka.
    En korg med riktigt fina skyttlar fanns det också och två gamla vävstolar. Det blir svårare. Gamla vävstolar eldas upp eller blir i bästa fall hammock, grindar eller soffa.

    Kunskaper och intressen varierar och för min del är det textil och historia i en oklar blandning.
    Nyss kom det ett mail från mågen som meddelar att han kommer och hämtar lite krokiga träbitar och annat skrot.

    • skogsgurra skriver:

      Åh, en knäpphärvil!

      Är det inte ett ganska fint tilltalsord?

      • Kicki Englund Frost skriver:

        Som tilltalsord kan jag tänka mig att man syftar på en lite virrig kreativ person med egna idéer. Som arbetsredskap är det bättre än det låter och faktiskt mycket praktiskt och enligt 1734 års lag ska en härvil ha 1,5 aln i omkrets. Som hantverk är det imponerande trämekanik. Mer om det på en annan blogg, snart.

    • Karin skriver:

      Om du behöver ett par skyttlar till, Kicki, är det bara att säga till!

  8. Paula skriver:

    Haha, så tokigt det kan bli! Men du kom som en tjuv på natten och tog det som var ditt…
    Visst är det bra att man återvinner både prylar och möbler! När jag skilde mig för sex år sedan hjälpte Lions mig här i byn att hitta nytt bohag till mitt nya lilla hem. Och för två år sen bytte jag ut en del när jag flyttade till mindre boende. Dessutom mår man bra av att återanvända sådant som är helt och snyggt. Jag vill absolut inte ha något Ikea-hem.
    Den krokiga skylten hos mig står vid en gammal smalspårig järnväg!

    • Karin skriver:

      Som en tjuv om natten mitt på ljusan dag. Det stod någon från butiken alldeles intill skåpet, men jag tänkte att om jag bara ser ut som att det jag gör är självklart så går det nog bra. Och det gjorde det ju!

      Gamla möbler av massivt trä är trivsamma på ett sätt som nygjorda har svårt att tävla med.

      Smalspårig järnväg? Hur tänkte dom då? Jag känner ju igen skylten väldigt väl, troligen från järnvägen mellan Långshyttan och Byvalla, men har svårt att få till det där med järnväg ändå.

  9. Brorsdottern skriver:

    Jag känner en tjej som har några härvlar i trädgården som det klättrar blommor på. Det är lite olika från år till år vad som klättrar. Det finns många användningsområdet för gamla grejer.

    Annars tycker jag härvil låter som en rejäl käftsmäll, typ hurril, hurving. ”Jag gav han en härvil över örat”.

  10. Brorsdottern skriver:

    Glömde ju min fråga…. Vad gör en härvil till en knäpphärvil?

    • Visst blir ord lite märkliga när de mister sitt ursprung och därmed sin egentliga betydelse, sumprunkar t ex. (fniss)
      Nu har jag faktiskt fått till ett blogginlägg om den fantastiska knäpphärveln. Kolla på Livsrummet

      • skogsgurra skriver:

        Det är väl ett alldeles utmärkt bra ord när man vill berätta hur alla blommor prunkar tillsammans. Varje enskild blomma är fin i sig själv. Men summan av alla blommor som prunkar tillsammans är oslagbar.

      • Brorsdottern skriver:

        Kicki, jag försökte skriva en kommentar på Livsrummet om ”knäppisen” men det gick inte. Jag lovade och svor på att jag inte är en robot men det gick i alla fall inte

  11. Brorsdottern skriver:

    Aha, ööööh, hmmm…. Nu hänger jag med…
    Knäppt!

  12. Tycker om både att handla och ge till second hand affärer. Ge till välgörenhet och återanvända.
    Lurigt det där med lönnfack, känner tyvärr igen situationen.
    Har du fått dina lavendelpåsar från mig?
    Ha det bra!

    • Karin skriver:

      Ja alla återbruksidéer och ställen känns som en lättnad, när man ser hur jordens sopberg växer.

      JA! Lavendelpåsarna har anlänt! Jag är på landet just nu, men blev nyfiken och bad dottern åka hem till mig i stan och kolla posten och där fanns ett spännande brev från Wales. Hon öppnade och fotade medan vi talade i telefon. ”Oj vad det doftar gott!” utbrast hon. Och vilka gulliga påsar säger jag. Tack!

  13. Karin Eklund skriver:

    Vilken spännande historia det blev så där mitt i allt när byrån åkte iväg med lönnlådan . Och du som nästan blev en lönntjuv också eller det blev du ju . Skönt att veta var du har dina papper eller att du inte har dem i lönnlådan längre.
    Njut av lavendeln som jag ser här ovan att har anlänt från Wales :)

    • Karin skriver:

      Lönntjuv… lönnlådetjuv … lönnlådeinnehållstjuv – om jag använde visitkort skulle det kanske skapa visst intresse att använda den titeln. Jag har en kompis som i lite formella sammanhang (på den tiden då man tog i hand när man hälsade) brukade sträcka fram handen, säga sitt namn följt av ”socialfobiker”. Ingen reagerade någonsin annat än med att svara med namn och titel. Hennes slutsats var att ingen någonsin lyssnar på vad men säger vid sådana situationer.

      Så glad åt mina lavendelpåsar, för de som jag använder nu är från 60-talet och jag misslyckas hela tiden med mina lavendelodlingar. Det behövs verkligen lite förnyelse!

  14. skogsgurra skriver:

    JA!

    Man ska spara på allt. Kanvabraåhasaker, som det kallas, kommer alltid till nytta.
    De skrotbitar som jag plockade på övervåningen senast har redan resulterat i nyttiga maskindetaljer och just nu befriar jag den där halvmeterhöga ställningen från rost innan jag kapar ner den till plattjärn som kommer att bli en bra tillsats för svarvning av koner. Det är iaf vad jag hoppas.

    Alltså: Spara allt! Kan du inte sälja skrotet som grindstolpar så kan det användas till mycket annat.

  15. Anna/notonmusic skriver:

    Hahaha, var det på trettitrean, gamla wessmans möbler? Vilken syn, men förstår verkligen känslan. I en lönnlåda kan ju precis vad som helst ha hamnat. Snyggt jobbat. Hoppas du inte köpte på dej något nytt när du äntligen gjort slag i saken!

    • Karin skriver:

      Japp, 33:an. Jag smet ut så snabbt jag kunde, så det blev inga inköp den gången. Men om du behöver ett skåp kan jag tipsa dig om var du ska leta!

Kommentarer inaktiverade.