Ett, två, tre – Lula en gång till! Det blev ett oerhört jämnt valresultat i presidentvalet i Brasilien och Lula da Silva vann med 1,8 % över Bolsonaro, som varit president sedan 1 januari 2019.

Eftersom man röstar digitalt i Brasilien blir det inte mycket till valvaka. Resultatet brukar vara klart ganska tidigt på kvällen. Men tidsskillnaden på fyra timmar innebär att det dröjer till efter midnatt här i Sverige.
Här är en bild som jag tog 2014, när jag var i Brasilien. Man ser en glad Lula och hans efterträdare Dilma Rouseff, som valdes till president i oktober 2014. Tidsangivelsen på TV:n visar att valet är klart redan 21.32 på valdagen.
Trots att resultatet i årets val varit känt sedan i går kväll har Bolsonaro ännu, på måndag eftermiddag, inte kommenterat valresultatet. Illavarslande eftersom han, i likhet med Donald Trump, sagt att valsystemet inte är tillförlitligt. Ledare i olika länder var snabba att gratulera Lula, som Joe Biden, Emmanuel Macron, Justin Trudeau, Olaf Scholtz, Pedro Sánchez och Rishi Sunak. Snabba, kanske eftersom man befarar att Bolsonaro ska ifrågasätta resultatet.
Också från oss här i Norden kom gratulationerna. Norge meddelar att de nu återupptar samarbetet om bevarandet av Amazonas, som satts på paus eftersom det verkade utsiktslöst att åstadkomma något med Bolsonaros vid makten. Det sägs att ett område stort som Belgien avskogades i Amazonas under Bolsonaro.
Fortfarande ingen reaktion från förloraren Bolsonaro, hör jag just på nyheterna klockan fem på måndag eftermiddag … inte heller nu när klockan är sju … och fortfarande ingen reaktion när klockan är tio på kvällen …
Uppdatering 1 november. Dag två efter valet i Brasilien har Bolsonaro fortfarande inte låtit höra av sig, men han anhängare har börjat formera sig. I norr samlas de vid militärhögkvarteret och kräver att militären ska gripa in och ställa allt tillrätta.
Och så till sist, lagom till Aktuellts sändning klockan 21 kommer ett kort meddelande från Bolsonaro som är lite svårtolkat men som nog innebär att han kommer att acceptera att han förlorat. Men han tillade att han gärna ser fortsatta protester från sina anhängare.
Det blir ofta lite lättköpta poänger av det. I SVT:s direktsändning får moderata kulturministern Parisa Liljestrand frågan: ”Vilka av dessa verk skulle kunna ingå i en svensk kulturkanon?”
Jag passerar ofta Sala, på vägen till och från huset på landet. Ibland stannar jag till på det fina Aguéli-museet för att få mig en dos färg.
Han sökte sig till Spanien och Nordafrika för det speciella ljusets skull. Han sammanfattade sina idéer om konsten så här: Man är aldrig nog exakt, nog enkel och nog djup.
Idag till exempel väljer jag att skriva om Theodor Roosevelt, som var ute på en valturne just den 14 oktober för 110 år sedan. När han var på väg till ett valmöte i Milwaukee stannade han till för att hälsa på anhängare som samlats utanför hotellet där han pausade.
Folkmassan kastade sig över Schrank, som klarade livhanken bara tack vare att Roosevelt manade till lugn. Till polisen sa han: ”Ta hand om honom och se till att han inte misshandlas”.
På Facebook ser jag en syrlig kommentar om detta gäng som kallas ”Tidölaget” kompletterat med en definition av begreppet: ”Tidölag, subst. umgänge mellan artfrämmande individer”. Vi får väl se framöver hur pass artfrämmande de är sinsemellan. Idag verkade de väldigt samstämmiga.
Vagabond missar dock de svenska höstfärgerna. Vi behöver ju varken åka till USA eller Japan, vi har det runt omkring oss så här års. Så här ser det ut när jag tittar ut genom köksfönstret, där jag just fått in innanfönstret, med fönstervadd emellan.
Lönnarna är lite lynniga och växlar färg i olika takt. Medan axveronikan byter om till helgult.
Den står borta vid ladan och egentligen kanske den inte är helt rätt röda färg att matcha det faluröda med. Men även om jag är känslig för färger är jag inte beredd att hugga ner den japanska lönnen och jag drar mig också för att måla om ladan.
Bakom den japanska lönnen döljer sig ett annat träd, också det (enligt min farbror) av asiatiskt ursprung. Det är en koreagran, som har lustiga kottar, lite blåaktiga och med ett ovanligt växtsätt, rakt upp.
Summa summarum anser jag att hösten får finnas, för att den är så färgsprakande vacker.
Ibland har jag försökt granska mina akvareller som om det inte är jag som har målat dem. Tänkt: Vilka förbättringsförslag skulle en riktigt kritisk kritiker kunna komma med?
Eller den här, som jag klippt itu. Den var mest ett grågrönbrungult mischmasch, men på en bit gick det att förtydliga till något som såg ut som en masaihydda. På den andra biten drog jag några penseldrag som blev en väg och där placerade jag ett par kvinnor på hemväg mot kvällningen.

Jag har sparat ytterligare några sådana där bakgrunder som jag ska försöka att hitta på motiv till. Så jag vill nog hävda att slängverksamheten har skett med någon slags urskillning.

När jag sedan såg de här förberedelserna för en fönster-renovering kom jag att tänka på konstverken på Söder-sjukhuset.
Han föddes den 23 september 1901 i en förort till Prag i en arbetarklassfamilj. Pappan var socialdemokrat, mamman var mer opolitisk, men troende katolik. När föräldrarna gifte sig fick pappan en kommunistisk medalj av mamman (katoliken) och mamman fick ett kruicifix. Seifert noterar detta i sina memoarer och tycker att det tyder på ett öppet sinne hos båda föräldrarna.


”Det spelar ingen roll vad man röstar på, det blir ju ändå som det blir, säger någon annan.” Förvisso kan det bli lite olika lösningar och konstellationer, det har vi ju sett täta exempel på de senaste åren. Men vill man att politiken ska dra åt ena eller andra hållet är det viktigt att vara med och putta den just åt det hållet.
