Metaforfest

Postat den 29 maj, 2011 av Karin

Oj, nu haglar metaforerna så att man nästan måste söka skydd! I går kväll till exempel brakade världens två mäktigaste fotbollsbyggen ihop, enligt en artikel i Aftonbladet.

Illa för fotbollsvärlden, skulle man ju kunna tro. Fuskbyggda arenor, förstås. Men inte alls, det handlar om fotbollsmatchen mellan Barcelona och Manchester United. Vad artikelförfattaren vill säga är att två kända lag brakar ihop i en viktig match. Att blanda in byggen som brakar ihop leder tanken åt galet håll. Typisk katakres.

Sedan, i samma artikel, läser jag att ”så länge som Sir Alex tränar Manchester United kommer de aldrig att vara underhundar i en stor final.” Undrar om en underhund är en wonderdog på engelska eller en underdog. Sedan kommer fler hundar in i berättelsen, för underhundarna kommer att möta ”hela världens bästa terrierkollektiv”. Hunduppvisning?

Det blev 3-1 till Barcelona. Så klart.

Och så Svenska Dagbladets långa artikel om en jättelik bok om ett gigantiskt filmprojekt om en kejsare som led av storhetsvansinne. Gellerfelt skriver om Kubricks havererade filmprojekt ’Napoleon’ och om sin egen fascination av kejsaren. Som barn var han ”helt insnöad” på Napoleon och ”den barnsliga förtjusningen har aldrig försvunnit. Dessa klingande fanor och flygande spel, denna, sann eller ej, gloire ! Denna uniformsprakt!”

Läs igen: klingande fanor och flygande spel! Är det en finurlig självironi som Gellerfelt stoppat in i texten, eller är det bara fel? Och vad är det för slags fel, egentligen. Flygande fanor och klingande spel har blivit en metafor för att beskriva offentlig festivitas. Men om man blandar ihop begreppen inom metaforen, vad blir det då?

En katakres är en sammanblandning av olika metaforer; då kanske detta är en autokatakres?

 

Publicerat i Att tolka, Ord, Språk, Språkpolisen | 6 kommentarer

Liv och dikt

Postat den 28 maj, 2011 av Karin

Två Lisbeth Salander look-alikes hejdade mig utanför Södra Teatern och frågade efter Samirs Gryta.

– Sorry, tjejer, den finns inte i verkligheten, sade jag, den finns bara i Salander-böckerna.

De var så ivriga och det var trist att göra dem besvikna. Samirs Gryta är Mikael Blomqvists favoritrestaurang i Stieg Larssons böcker om   Lisbeth Salander.

De stirrade klentroget på mig med svartkantade ögon.

– Mäh! Klart att den finns! Det var ju där Blomqvist nästan blev skjuten!

Turisterna letar sig till Salanderland kring Mosebacke och det gäller det att ha en karta över Södermalm till hands, för att kunna peka  ut Fiskargatan, Tavastgatan och Lundagatan.

Jag skulle vilja tipsa alla Salander-fans om en av förebilderna till den anarkistiska Lisbeth. Hos henne finns ett eko av en annan stark och egensinnig flicka, som kom till i skuggan av andra världskriget och vars författare också misstrodde lydnad, anpassning och konformitet. Att Salander är en sentida Pippi Långstrump har noterats av många, men parallellerna är fler än man först anar. Här har jag tagit upp några av likheterna.

Publicerat i Att läsa, Att tolka, Böcker | 2 kommentarer

Rolig tävling avgjord

Postat den 27 maj, 2011 av Karin

Jag tipsade om en rolig tävling för ett tag sedan. Uppdraget var ett beskriva en person i en roman, någon som ”har trovärdighet och djup”. Martina dök upp direkt. Så här skrev jag till tävlingsjuryn:

– Jag har legat med Barbro.

– MED BARBRO? säger jag men det jag menar är förstås LEGAT MED?

Sedan följer en skildring av reaktionerna på otroheten: skepsis, anklagelser, frågor, när, var, hur ofta, hur…

Det är Martina i Gun-Britt Sundströms Maken som undrar. Hon är krävande, rolig, orättvis, kärlekslängtande, men inte till vilket pris som helst. Hon ställs (tillsammans med läsaren) inför val som hon hanterar så gott hon kan, ofta med resultat att hon ångrar sig ganska omgående.

Priset i tävlingen är en profilering av en egen romankaraktär. Man får hjälp att bättre lära känna någon av sina tredskande huvudpersoner. ”Med profilen och historiken som grund kan du känna dig mer säker på hur din litterära karaktär troligen reagerar och beter sig i olika situationer.”

Och jag vann! Jag vann första priset och nu kan jag ta med mig den där Karl och äntligen få en chans att förstå mig på honom. Varför gör han inte som jag vill? Varför är han så undvikande och beskedlig. Vad är det med honom? Jag lovar att rapportera om Karls erfarenheter från analyssoffan!

Publicerat i Att skriva, Att tolka, Böcker, Livet, Tävling, Tur | Etiketter , | 13 kommentarer

Fulkaffe

Postat den 25 maj, 2011 av Karin

Det brukar förekomma lite olika önskemål om kaffe i huset. En del vill ha espresso, andra kan tänka sig bryggt eller kokt, eller en intressant kombination av kaffe och kakao som heter något med azteker.  Själv dricker jag gärna snabbkaffe eller fulkaffe som det kallas av espressodrickarna. Först idag upptäckte jag vilken ljusskygg verksamhet jag ägnar mig åt, ibland i fullt dagsljus.

När jag skulle fylla på i kaffeburken såg jag instruktionerna på refillförpackningen. Man ska – tydligen i fullt mörker – hälla upp en till två teskedar i en kopp och sedan slå på 1,5 deciliter 80-gradigt vatten. Så långt brukar jag nog göra ungefär rätt, bortsett från mörkret. Det är nämligen först när man kommit så långt i processen som man får tända lampan! Det här kommer att bli besvärligt, särskilt nu på sommaren då det är ljust redan när jag tar min första kopp i halvsex-tiden. Mörkläggingsgardiner i köket?

Eller vad vill kaffeproducenten säga mig? Vad betyder den där tända glödlampan?

Publicerat i Att tolka, Livet | 9 kommentarer

Paradrabatt, rabattparad, perennrabatt

Postat den 23 maj, 2011 av Karin

Vad är en paradrabatt, egentligen? Vad skiljer den från en vanlig rabatt? Jag hade ju tänkt renovera paradrabatten i sommar. Det tänker jag fortfarande göra, men jag börjar bli osäker på om det verkligen är en paradrabatt det är frågan om. När jag letar efter dokumentation hittar jag bara en liten bild från 1960-talet, med texten ”Perennrabatten” på baksidan.

Vad som har hänt är troligen att ”perenn” blivit ”parad” i familjens och släktens språkbruk, helt enkelt för att rabatten är så pampig, med alla dessa olika blommor som paraderar från tidiga våren till långt in på hösten.

Vitpytta, lysing, trolldruva, fotblad, betonika, daglilja och trillium finns kvar. Även de fina axen, som blommar hela juni. Stjärnflockan trivs. Kungsljus och astilbe likaså, i alldeles för stora mängder. Aklejorna har glesats ut. Löjtnantshjärtat har dött. Men det finns en bra plats för ett eller ett par nya löjtnantshjärtan. Den blå bergvallmon har flyttat.

Finns det något blåare än blå bergvallmo?

På rabattbilden syns inte bergvallmon. Här är en bild från mitten av 90-talet. Sedan dess har den sett allt eländigare ut och har slutat blomma. Nu har jag har flyttat den till en bättre plats, hoppas jag; väldränerat och halvskuggigt vill den visst ha.

Trillium är min favorit. Tyvärr lite brandskattad numera eftersom det inte funkade att dela den och ge bort halva tuvan. Den tappade liksom livslusten.  Jag fyller på med nya små plantor vartefter jag hittar några. Sällsynt och dyr är den, men ack så trevlig.

Trillium har tre av allt tre foderblad, tre kronblad, övriga blad tre och tre och tredelad frukt. Tre hela vägen. Tre-vlig, som sagt. Och eftersom  blommorna påminner om hopvikta tresnibbiga näsdukar som välklädda herrar brukar ha i bröstfickan så kallas den också näsduksblomma.

Det där med rabattrenovering låter nog proffsigare än det är. Det går helt enkelt ut på att gräva/slita/rycka upp alla lönnplantor, nässlor och hallonbuskar. Sedan blir det lite roligare: rensa mer lätthanterliga ogräs, gödsla, kantskära och plantera in det som saknas.

Synd att jag inte tog en bild på rabatten i sitt mest vanvårdade skick. Tänkte tyvärr inte på det. Den var ju inte något lockande motiv precis och den brukade omnämnas med hänsynsfulla omskrivningar som ”naturreservatet”. Så här långt har rabatten och  jag kommit idag. Notera frånvaron av nässlor, lönn och hallonsnår! Det är för tidigt för några av de riktiga paradnumren; stjärnflockan och de vackra axen har knappt tittat upp än.

Publicerat i Att odla, Livet, Ord | Etiketter , , | 12 kommentarer

Bildpoliser, ohoj!

Postat den 21 maj, 2011 av Karin

Sista katakresinlägget för den här veckan, jag lovar. Nu handlar det om bildkatakres igen. Illustrationer som inte illustrerar det de ska, utan berättar en annan historia än texten, eller som bara är obegripliga. Här är en bild ur min lilla samling med rubriken ”Huh?”

En tidningsartikel försökte under värsta finanskrisen förklara att det egentligen inte var något fel på det rådande ekonomiska systemet. Det är bara en smula opassligt just nu, men det går snart över, ska ni se. Och så detta lejon som illustration! Bildredaktören verkar inte riktigt tro på artikelns budskap.

”Nu ska vi inte grotta ner oss i vad som gick på tok, utan ta fasta på det som gick bra”, uppmanas läsaren. Men det läsaren ser, är ett dödligt sårat lejon som segnar ner, ymnigt blödande, med ryggraden genomstungen av tre långa pilar. Man undrar sorgset hur lejonet ska tackla en sådan uppmaning. (Och varför kom jag plötsligt att att tänka på Försäkringskassan?)

Om man råkar använda en verbal bild felaktigt kan man alltid räkna med att någon rättar en. Som i: ”Vi stod på avgrundens rand, men sedan dess har vi tagit ett rejält kliv framåt.” Jag gillar språkpoliser som ingriper när det blir för galet. Som ”gör husrannsakan i bloggosfären i jakt på olaga språkbruk, brott mot grammatiken, grov egenmäktighet med ord samt anstiftan till språkmord”, enligt en språkpolis som verkar ha tagit time-out. Mycket läsvärd är den skrattande språkpolisen. Men var finns bildpoliserna? Med tilltagande bildskval behövs de verkligen.

Publicerat i Att tolka, Ord, Språk, Språkpolisen | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Bildpoliser, ohoj!

Nämenvadärnudethär?!

Postat den 20 maj, 2011 av Karin

Det är ju i morgon som världen ska gå under, inte idag. Hörni, vad är detta? Har SVT köpt TV-rättigheterna och tidigarelagt evenemanget? Så får man väl inte göra. Jag hade planerat en god natts sömn innan och nu…  vad gör man? Jag ska anmäla tilltaget till Radionämnden. Vet inte riktigt om det strider mot paragrafen opartiskhet och saklighet eller kanske den om mediets genomslagskraft, eller rentav paragrafen om god underhållning. Jag menar: EN FREDAGSKVÄLL! När vi alla vet att det i morgon är exakt 7000 år sedan Noak seglade iväg. Och dessutom att 5x10x17 i kvadrat är 722500 vilket är precis så många dagar som har gått sedan Jesus korsfästes. I morgon alltså.

Men så möts man av detta i stället. Jag vill inte se eländet. Går nog och lägger mig i alla fall. God natt! Hoppas jag.

Publicerat i Livet | Etiketter | 4 kommentarer

Och nu blir det kontamination!

Postat den 20 maj, 2011 av Karin

Det kom e-post från den språkintresserade Magnus Pompejus Katakresius som först  förklarar att han inte är så bra ”på katakreser och kontaminasammanblandningar” och sånt, men sedan levererar en rejäl hög av så kallade kontaminationer – sammanblandade uttryck och ordspråk i det här fallet. De kan dessutom användas till byggstenar i nya kombinationer om man vill. Tackar säger jag. Såhär säger Magnus P K:

För all del. Men ingen mening att man tackar den som frågar. Eftersom alla goda ting är tre barn i början. Det är ju inte ens fel att alla känner apan. För vi vet ju att avfall är bästa försvar. Och av skadan blir man frågvis. Av barn och Jan Myrdal får man höra sanningen, att det är inte juldagsmorgon allt som glimmar. För vi vet ju att dö är att skiljas en smula. Ty bara döda fiskar följer strömmingen (förmodligen avses surströmmingen). För det är skönare lyss till en säng som brast än att falla själv däri. Bättre stämma i bäcken än i motettkören. Bra sås reder sig själv. Bättre fly än förekommas. Bättre sent än den enes död. Den som levererar får se den andres bröd. Den som syndar sover icke utan samtycker. Det som göms i tö slutar med en silverskål. Även en blind höna kan hitta sin fläckar i öronen på små grytor. Äta bör man annars helgar ändamålet botemedlen. Vägen till kvinnans mage går genom hjärtat. Vill man bli fin får man väcka den björn som sover. Varav hjärtat är fullt talar munnen i tungor. Var dag har nog av sin egen lyckas smed. Det är saligare att taga än att mista hela stycket. Döm inte hunden där vinet går in. Egen härd kommer sällan ensam. En fågel i handen har två sidor. Finns det hjärterum är hälften vunnet. Lata svin får först mala. Gammal kärlek är ofta senvägar.

Absurda sa räven om rönnbären. Sälj inte skinnet förrän slutet är gott. Små sår och halvdöda getingar ska man inte förgäta. Ropa inte hej förrän du är över bäckenet. Som man bäddar skrattar sist. Skam den som ger sig på dem som är mindre. När nöden är som störst dansar råttorna på bordet. När fan blir gammal står han i farstun. Många bäckar små är sig själv närmast. Kasta inte ut badvattnet förrän båset är tomt. Den late bär hellre ihjäl sig än stjälper stort lass. Man har aldrig roligare än när kon är på isen. Ju senare på kvällen desto sämre soppa. Ingen rök varar för evigt.

Publicerat i Att tolka, Ord, Språkpolisen | 5 kommentarer

… och igen

Postat den 19 maj, 2011 av Karin

Hmmm… Jag försökte bara vara lite pedagogisk i mitt inlägg om katakreser i går. Skogsgurra protesterar: Avesta-pilsner är ingen katakres, eftersom pilsner betyder ”öl av Pilsenertyp”.

Jo, men det är i alla fall en katakres. Here’s why: Egentligen är Avesta-pilsner och plastglas samma sak. Nordisk familjebok kallar dem etymologiska katakreser ”d.v.s. som bero på oöfverensstämmelse endast med den ursprungliga betydelsen af ett ord” och de menar att mot dem ”kan ingen anmärkning göras ur den språkliga korrekthetens synpunkt.” Ett av deras exempel är mässingsstrykjärn, där ”järn” övergått till att betyda något som man plattar till tyg med.

Svensk uppslagsbok från 1937 tycker också att sådana katakreser är ”fullt oantastliga” (men, Skogsgurra, katakreser ändå). Deras exempel är ”järngryta”, där gryta från början betydde stenkärl.  Svensk Uppslagsboks exempel på en mer typisk katakres är ”han bragdes till tiggarstavens rand”.

Borde ha varit tillverkade av glas och sten.

De tar också upp katakreser som ligger någonstans emellan den etymologiska katakresen och den ”äkta” katakresen; uttryck där kunskaperna om ursprungsbetydelsen finns kvar, men det funkar ändå: kvinnlig barnavårdsman, tennsoldater av bly.

Men, som sagt, det är de där krockande bilderna som är roligast. ”SAS tappar passagerare i Sverige.” Fler exempel mottages tacksamt!

Publicerat i Ord, Språkpolisen | Etiketter , | 6 kommentarer

Katakreser igen

Postat den 18 maj, 2011 av Karin

Jag skrev för ett tag sedan om mitt färgnörderi. Men det är verkligen inget mot mitt språknörderi. (Allmänheten varnas, jag kan hålla på hur länge som helst.) Jag måste veta hur orden är hopsatta, varifrån de kommer, hur de utvecklats.

Katakres, till exempel, kommer från grekiskans katakresis, som betyder missbruk. Sammansatt av kata = mot och chresis = bruk. En slags urkatakres är till exempel plastglas eller guldplomb.  Eftersom plomb är härlett från bly frågar vän av ordning: är det nu guld eller bly? Eller ett mer näraliggande exempel: Avestapilsner. Pilsner är öl från Pilsen, så då borde Avestapilsner vara en slags katakres? Fast egentligen ska det vara hopblandade metaforer och det ska vara en riktig katakres som man använder ordet idag. Bildliga uttryck som krockar.

Att bli herre över sina känslor är kanske en katakres om man är tjej?  Fast paradexemplet är förstås alla svensklärares favoritkatakres: Tidens tand läker alla sår.

En annan sak är oxymoron, som är en självmotsägelse, skapad för att förstärka ett uttryck eller skapa intresse: jätteliten, hemskt bra, talande tystnad. Jag gillar katakreserna bättre, helt enkelt för att de kan vara så roliga. Som den Kicki tipsade om häromdagen: Nu har grannen fått vatten på sin gås.

Publicerat i Ord | Etiketter , | 3 kommentarer