När det mörknade i världen skrev farfar ”En liten rimkrönika om krig och örlig År 1939”
En av de sista bilderna av min farfar, tagen våren 1942, med min bror Gunnar.
Franco hade segrat i Spanien
Och Musse har tagit Albanien
Sudettyskarna längtade hem
så gruvligt att Hitler befriade dem
Och Tjeckoslovakien plånades ut
Men Polen delades helt resolut
av Hitler och Stalin som slog sig tillhopa
inför ett förvånat och trött Europa.
Baltikums små stater tog Stalin i sin famn
för att åt örlogsflottan få mången präktig hamn
När turen kom till Finland, det blev en lång historia
och Tanner utav Stalin fick mången promemoria
När ryssarna till vapen tog, de stötte på patrull
De möttes av ett enigt folk, som gav dem skäppan full
För kommunismens del det blev ej någon viktoria
ty Stalin nu för många förlorade sin gloria
Frankrike och England förklarat Tyskland krig
Vid Maginotlinjen de haver lägrat sig
Men uppå haven kämpas så många hårda duster
och Tyskland har lagt minor utefter alla kuster
Så många svenska båtar ha även strukit med
En del i sank har borrats av någon tysk torped
Och så till sist en sak jag inte nämnt
I Kina der fortsätter kriget alltjämt.
En ganska heltäckande skildring av världsläget 1939. Och det skulle som bekant bli värre.
Snickarverkstaden hade gått ganska bra fram till krigsutbrottet och drevs av honom och sönerna Erland och Martin, tillsammans med någon anställd och lärling.
I ett brev 1942 beskriver farfar hur verkstaden står tom och kall och ”inkallelserna duggande tätt, tätt, först fick en som arbetar hos oss order på söndagen sedan Erland på tisdagen och Martin på torsdagen allt i förra veckan – det var bara en lärling som återstod och den måste ju skickas hem tills vidare, få se vad som kommer efter det här.” Det är svårt att förstå hur man hankade sig fram genom krigsåren, men i släkten och samhället i övrigt ställde man upp för varandra.
Och farfar fortsatte snickra i liten skala, bokstavligen. Han fick beställningar på små modeller av olika anläggningar, som den här: Tyskbo bergsmanssmedja i Horndal. 
Det blev hans sista arbete. I ett brev till By sockengille skriver pappa och hans bröder Erland och Evert om denna modell och en ramsågsmodell som farfar också gjorde: ”Han arbetade med dessa den sista dagen han levde. När han strukit polityr på modellerna gick han in och lade sig på soffan. Två timmar senare var han död.”
Modellen på bergsmanssmedjan finns på bruksmuseet i Horndal och ramsågen finns på By gammelgård. Möjligen ligger ritningarna till andra modeller som farfar tänkte göra, i den låsbara lådan under bergsmanssmedjan. Jag hoppas att nyckeln finns kvar!
Farfar dog den 1 mars 1943, 75 år gammal. Jag hoppas att han ändå såg en ljusning på tillvaron då, när Hitlers trupper börjat retirera på östfronten och när han faktiskt fullbordat två stora (om än små) beställningar. Farmor bodde kvar i Karlshem tillsammans med sonen Erland och hans fru. Verksamheten i verkstaden fortsatte på sparlåga, men tog ny fart efter kriget. Fortsättning följer …
När farfar byggde ladan tog han ner några träd och bröt upp stubbarna, som hamnade i en hög vid sidan om. De kom väl till pass när veden tog slut ett år, men de var sega och svårhuggna. Farfar, som annars var en ganska förnöjsam person, skrev en klagovisa:
Så här ser det ut idag. Verkstaden är riven, många träd har tillkommit där den stod, till höger i bild. Huset var på farfars tid omringat av potatisland, från vägen ner till sjön.
”På annandagen voro vi till Folkets hus och hörde på Kata Dahlström som höll ett gediget föredrag hufvudsakligen gående ut på att arbetaren bör skaffa sig bildning och söka dana sin karaktär för att med framgång kunna framföra kampen för sina medborgerliga och mänskliga rättigheter. För att kunna få någon tid att skaffa sig denna bildning och kunskap borde arbetstiden afkortas till 8 timmar hvadan alltså normalarbetsdagen vore vårt första mål; vårt andra mål vore gemensam bottenskola för såväl fattigmans som rikemans barn, hvilken skola dock borde höjas öfver nuvarande folkskolas plan till elementarläroverkens.”
Det finns ett beslut om utskänkningstillstånd från 1918 för C. E. Englund, för ”kokadt kaffe samt andra tillagade alkoholfria drycker”. Jag har ingen aning om varför, men en förklaring skulle kunna vara att de olika föreningarna som ibland samlades i Karlshem naturligtvis måste ha kaffe och det hade farmor och farfar inte råd att bjuda på. Men om man ska ta betalt för kaffe ”eller andra tillagade drycker” måste man sannolikt ha tillstånd.
Det finns en hel del teorier om hur dass ska vara beskaffade. Till exempel Chic Sales fina lilla bok Specialisten. Han går igenom allt man behöver veta om dassens konstruktion, funktion och inredning. Det dass som farfar byggde en gång klarar utan vidare en expertgranskning.
avråder från. Men på farfars dass är fönstret så fiffigt placerat att det inte går att kika in, såvida men inte plockar fram en stege, men det gör man ju inte.
Det problemet löste farfar med en fiffig järnpinne, en manöver-ten, som man hakar fast i en ögla i dörren så att man kan dra igen dörren om det skulle behövas.
Nåväl, den gamla ladugården stygga
Men backen den såg ynklig ut
Ja just då uppå Villahed
Men småningom jag tröttnar på
I modellboden jobbade han med modeller i trä för gjutformar till allt som behövdes för brukets järnframställning.
Jag sade upp min plats en dag
”Rekommenderande mig i den ärade allmänhetens benägna hågkomst …” He had a way with words, min farfar.
Den här snyggingen är min farmor Matilda. Hon föddes 1879 och träffade farfar när var hon tonåring. De gifte sig när hon var 19 år.
Bonden som ägde fastigheten, där en bit av den gamla ladan stod, föreslog att farfar skulle köpa till lite mark, så det gjorde han. Men en liten remsa ville bonden behålla som passage ner till en plats vid sjön, på ett ställe där det är lätt att komma åt att tvätta.
Min farfars familj blev kvar i de två hyrda rummen i stugan vid Rossen och kunde efter ett par år köpa huset. Det var många vändor, svårt att få ihop pengarna, det behövdes lite hjälp från släkten, men i februari 1907 blev det klart, på Karldagen, och lantmätaren skrev in Karlshem på kartan, eftersom min farfar hette Karl.
På bilden finns också några äppelträd och ett (av många) potatisland i förgrunden. Hela tomten användes för odling, mest potatis. Förråden var välfyllda med äpplen, äppelmos och potatis för hela vintern.
Så stod jag där då, smått förlägen
De kom från Kloten, som ligger i närheten av Smedjebacken, men hade mellanlandat hos min farmorsmor i Björknäs, vid den översta röda pilen.
