Gnuttan utmanar Fredagstemabloggarna att berätta om de bästa sommartipsen. Mitt är: läs Sommarboken av Tove Jansson. Eller läs om den. Man hittar alltid något nytt i boken om sexåriga Sophie och Farmorn på den där ön långt ut i Finska viken. Långt ut är viktigt. Det är mycket kala skär och det är havet.
Men så en dag börjar någon bygga ännu längre ut, ett alldeles för stort hus med blänkande plåttak. Till sist måste ju Farmorn och Sophie ro dit för att se vad som pågår.
De går i land, de lyckas ta sig in i huset och noterar belåtet att här har det minsann inretts med riktigt dålig smak. Båtdetaljer och knopar.
Men så plötsligt hör de hur en båt angör bryggan och trots att de vet att deras eka redan avslöjat dem gömmer de sig i panik bland de lågväxta granarna. Ägaren nosar upp dem med hjälp av sin hund och han går ner på alla fyra för att se dem bättre där inne bland träden.
Med Tove Janssons utsökta känsla för stil presenterar han sig i den ställningen för Farmorn och Sophie. De kryper då fram ur gömstället och Farmorn lyckas med bibehållen värdighet (medan hon diskret plockar granbarr ur håret) presentera sig och sin sondotter Sophie.
Och så är det ”Katten”. Den fina berättelsen om Sophies katt som inte alls är så där gosig och klappvänlig som man kan kräva av en katt. Den går sina egna vägar. Den älskar att vara ute när det stormar som värst. Farmorn märker hur Sophie förtärs av obesvarad kärlek och menar att Sophie kanske ska strunta i den där katten som inte bryr sig om henne. Men Sophie svarar sammanbitet att hon tänker älska den ”värre och värre”. Jag ska inte avslöja mer än att det kommer en annan katt in i bilden också, åtminstone ett tag. ”Katten” är en berättelse som jag brukar rekommendera till väninnor med kärleksproblem… Och alla andra fina berättelser om Farmorn och Sophie den där sommaren då Farmorn helst inte ville prata med Sophie om när hon ska dö. ”Det angår dig inte det minsta.”
Här finns en uppläsning av Tove Jansson av kapitlet Badmorgon
Sommarboken finns i pocket i Bonniers klassikerserie och den finns översatt till engelska. En väldigt bra present till utländska besökare.
Hur ser en akacia ut undrar Musikanta. Så jag letade lite i min magra bildskörd från åren i Östafrika. Det är väl en av de få saker jag ångrar här i livet, att jag inte skaffade mig en ordentlig kamera och tog lite mer bilder när motiven stod som spön i backen. Här är ett urblekt lejon med bland annat akacior i bakgrunden. Det finns många olika sorter och flöjtakacian är rätt lågväxt. Det höga trädet ser ut att vara en paraplyakacia.
