Inte nog med att man ska oroa sig för dottern som ger sig ut i världen (jo, hon har landat lyckligen i Brasilien nu). Man ska hålla koll på flyttfåglarna också och särskilt förra årets trevliga bekantskap, Katharine/Piret, som drog till Afrika i höstas och som nu är på väg tillbaka till sitt hem i Kalakotkas i Estland. Man har lovar att rigga en kamera i boet så att vi kan följa hennes och familjens liv även i år. Jag som själv är lite kameraskygg undrar ibland vad fåglarna egentligen tycker om det.
Men jag kan ändå inte låta bli att gå in och se hur det går med hennes hemfärd, som man kan följa på kartan, tack vare en liten radiosändare som hon utrustats med.
Allt har gått bra från Södra Sudan, genom Sudan, upp genom Egypten, till Nildeltat. Men där förolyckades hennes reskompis Erika och sedan har Piret inte velat fortsätta. Pirets resväg markeras med ljusrosa och Erikas med mörkrosa.
Sedan den 22 mars har hon bara flugit av och an i området. Ibland har det sett ut som om hon tänker ge sig norrut, men så har hon vänt tillbaka igen. Och värst av allt: sedan den 5 april har hon inte rört sig ur fläcken.
Det kan vara sändarfel, det har hänt förr. Och några av de andra fåglarna som är på väg hemöver har också stannat upp och ligger still.
Deras färdvägar slokar som vårblommor i kylan.
Här är ett par svarta storkar och en mindre skrikörn som stannat till i Ukraina. Kanske har de hört rykten om den kalla våren? Eller kanske har de också…
Nehej. Här ska inte tas ut några katastrofer i förväg.
Bildtipstack till Eva Gozdz Englund!
Här kan man se hur olika fåglar navigerar. Tack vare radiosändare kan man följa deras färd. Fiskgjusen Erika till exempel, en erfaren Afrikaresenär flyger spikrakt dit hon ska.
