Livet är fullt av mysterier. Ta till exempel denna förpackning med toapapper som väcker viss förundran: ”Fyra hundra sheets? Det måste väl betyda fyra hundra skitar?” sa någon.
Nej, sådant kommenterar jag inte överhuvudtaget, men kolla vad som står längst ner. Returfiber. Hur gör man då, undrar jag.
Vi bor i medieskugga, när det gäller prinsessbröllopet. Helgens tidningar kommer först i morgon och några TV-sändningar har inte nått oss. Men jag har kommit över en 16-sidig bröllopsbilaga som Aftonbladet producerade dagen före bröllopet.
Jag tycker lite synd om journalisterna som skickas ut med order att fylla en hel bilaga före evenemanget, särskilt som allt verkar hållas hemligt in i det sista. Men har man inget att skriva om får man vara desto ordrikare om det man kan förmoda och gissa, samt om de gäster som börjar anlända.
Man får läsa att bröllopsmiddagens hemliga meny är hemlig (men sannolikt med svenskt tema) att bröllopstårtans utformning kommer att vara något alldeles extra (”signerad med Stefano Catenaccis signum”) och att gästerna har med sig bröllopspresenter (i form av överraskningar!!). När det gäller talen kan Aftonbladet avslöja att värdfolket tänkte inleda med att hälsa gästerna välkomna. En helgarderad gissning, måste man väl säga.
Mycket glad prinsessa
Men de där gissningarna räcker ju inte till 16 sidor. Därför får vi också veta att miljardärer, jetsettare och kungligheter minglade runt på Grand Hôtel, att de ”var iklädda vackra hattar, små pälsar och fantastiska sidentyger” och att de ”rörde sig ledigt och åt och drack…” Prinsessan Stephanie ”var på glatt humör och vinkade till åskådarna som började samlas utanför hotellet”. Någon celebritet ”verkade vara på väldigt gott humör. Han tänkte gå fram till reportrarna för att snacka men hejdade sig i sista stund. Han pekade, vinkade, skrattade och verkade väldigt avslappnad…”
Det är i stort sett den information man kan utläsa av bilagan. I övrigt har jag fått nöja mig med information från Facebook och där framgår att prinsessan Madeleine är mycket glad.
Samt att det inte gick för sig att busvissla vid kungliga korteger förr i tiden. En Birger Svahn arresterades den 15 juni 1908 för att ha busvisslat åt en kortege med kungafamiljen. Platsen för brottet var hörnet av Hamngatan och Kungsträdgårdsgatan. Svahn fick böta 75 kronor för denna sin ”missfirmliga gerning”. Det blir bortåt fyra tusen kronor i dag.
Sådant kan man få tips om via Facebook och nu är frågan förstås vad som händer om man busvisslar nu för tiden när kungliga korteger drar genom stan. Se där en journalistisk uppgift för alla hovreportrar att ta ett samlat grepp om!
Tre studenter vid Universitet i Saskatchewan har gjort en film som visar hur könsrollerna brukar se ut i reklamen. Och så låter de män och kvinnor byta roller. Så här:
Det har förstås skapat debatt. En invändning mot projektet har varit att deras ”omvända” bilder inte alls placerar männen i en utsatt roll. De gör dem inte till sexobjekt på det sätt som kvinnorna ofta är i reklamen. Det ligger en hel del i det, men studenternas bilder gör något annat som kanske är minst lika effektivt. De uppmärksammar det löjliga inslaget i reklambilderna. Konstigt att vuxna människor överhuvudtaget går med på att delta i detta, kreatörer, fotografer, modeller och varuproducenter som tillsammans gör detta möjligt.
Ketchupmamman är inne på den linjen i sin kommentar till den aktuella bikinireklamen på TV, där kvinnor inte kan få nog av att plaska med vatten. ”Åh, vad härligt, någon sprutar mig i ansiktet så att jag spontant kan kasta huvudet bakåt för att åstadkomma världens våtaste whiplashdans! Och sedan sträcka händerna i luftet och göra höftrullningar! Ja, ja! Och nu kan jag på ett avslappnat sätt kasta mig ner på rygg och svanka mig upp halvvägs i brygga!”
Och apropå kvinnor som med obegriplig glädje och entusiasm kastar sig över tillvaron, finns en samling kvinnor som är väldigt glada åt den sallad de får. Women laughing alone with salad heter sidan och ser man det så blir det ju lite lustigt. Försök att tänka in karlar i den rollen i stället, karlar som är överlyckliga över lite grönfoder. Det är svårt!
Musikanta förser oss med lördagsteman denna månad. I dag var det alltså Reklam. Nästa lördag blir det Minnesvärda födelsedagar. Och här finns de övriga lördagsbloggarna: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
Grönt är skönt är dagens tema för Galleri Fredag enligt Annika. Det kan man hålla med om utan vidare. Och när jag försöker ta bilder av allt det gröna ser jag att femtio nyanser av grönt inte räcker långt. Hundra, eller tusen, räcker inte heller och det gröna är inte bara grönt.
Waldemarsudde ställer ut naturfotografier och målningar av skickliga naturmålare, främst Liljefors. På vägen dit gick jag förbi många fina motiv som jag inte såg. Jag uppfattade dem först när jag promenerade tillbaka in mot stan, efter att jag sett bilderna och Liljefors målningar. Så är det ofta med konsten och litteraturen. Den hjälper oss se sådant som som annars gömmer sig i det vi tar för givet.
Så här skildrar Liljefors sommargrönskan, med mycket sommagrönskekänsla. Men med ganska lite grönt, allt som allt.
Tavlan visar en rävmamma som bjuder sina ungar på picknick i det gröna. Precis så där såg det ut på Djurgården också. Minus rävarna, då. Som så ofta hos Liljefors tycker jag det är den omgivande naturen som är det intressantaste.
Övriga fredagsgallerister hittar man här.
Nationaldag i dag. Trädgården gör vad den kan och prunkar på i gult och blått. Den lyckas på det hela rätt bra, tycker jag.
Men… så var det det där andra problemet från förra året. Och förrförra. Rött och rödlila som inte funkar ihop. Ni ser själva, det går ju inte. Måla om huset? Flytta trädet?
Waldemarsudde är alltid värt ett besök. Om inte annat för de fina blommorna och vackra blomsterarrangemangen. Miljön är pampig och arrangemangen brukar vara av det där slaget som man kan beundra som konstverk, men som man inser att man knappast kommer att ta efter hemmavid. Annat än möjligen en och annan vit blomkruka med vita pelargoner i.
Men nu! Nu skapar Waldemarsudde en ny blomtrend som jag kan haka på hur naturligt som helst. Tyvärr har jag inga bilder på mina egna arrangemang så ni får hålla tillgodo med de här i stället. Men så där ser det ofta ut hos mig också.
Uppdatering: Här är den där trivsamma salongen som ab skriver om i en kommentar. Jodå, det slokas där också!
Fyra intensiva dagar i huvudstaden med en dotter på blixtvisit från Brasilien, barnbarnsövernattning, fyra middagar i olika familjekonstellationer, tre sammanträden, luncher med kompisar, museibesök, teater, Slussendemonstration och så till bilverkstaden med en skruttbil, som kanske, kanske inte, går att rädda.
Det känns som om jag varit med om en mycket trevlig, meningsfull och effektiv speed-dating (nej, speed-dating på riktigt har jag aldrig testat, så jag har inget att jämföra med).
Titta här, en duk till de nya borden utanför tunnelbanan i Bagarmossen! Hela området är uppiffat med nya planteringar och sittmöbler och här har någon piffat vidare. En ovanligt trevlig form av graffiti, tycker jag, garngraffiti, yarnstorm, graffitiknitting.
Någon annan annan har protesterat mot ombyggnadsplanerna vid Slussen.
Luftballongerna börjar slå ut.
Nätterna är ljusa.
Någon har lärt sig cykla.
Sommaren är här, även om den tagit lite ledigt, just idag.
Sommarplaner föreslår Musikanta som första lördagstema för juni (ja, jag är lite sen i starten). Det där med planering är vanskligt, för det verkar finnas en högre makt som ofta griper in och ändrar de planer vi gör upp – vi kallar den ”Ändringskommittén”. Därför planerar vi så lite som möjligt och talar tyst om de planer vi har, för annars sätter Ändringskommittén igång och stökar till det. Men något kan jag i alla fall avslöja.
Jag planerar dagliga cykelturer i sommarlandet, som också är mina barndomstrakter. När andra ser vita plastbollar på fälten vet jag att det egentligen ser ut så här.
Sjön är ett viktigt inslag i sommarplanerna och den ska väl ändå inte Ändringskommittén kunna flytta på. 
Och så räknar jag med att hinna träffa släkt och vänner. (Säg omelett, sa jag ju!)
Det behövs lite bättre skydd om man vill sitta ute även om det börjar regna. Det ska jag kanske försöka fixa i sommar.
Ja det var väl allt. Det kommer att bli jättefint! Glöm inte att kolla fästingar varje kväll!
Pappa Martin tog de flesta bilderna. Övriga lördagsbloggares sommarplaner finns här: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
Galleri Fredag handlar i dag om Just nu. Och just nu stillnar staden. Studenternas vagnarna som hördes långväga omkring under eftermiddagen har lämnat av sin last.
Vi tunnelbanan står cyklarna och väntar på dem ska hemåt till fredagskvällen.
Körsbärsblommorna fäller sina blad i rosa drivor
och rhododendron har slagit ut.
Övriga fredagsgallerister finns hos Annika i Reston.
Ibland kan jag vara lite tankspridd. Särskilt i situationer när jag har mycket att sprida mina tankar på, som min mamma påpekade en gång. Det är i sådana lägen som glasögonen hamnar i besticklådan, i bästa fall, och nycklar förväxlas.
Men nu har jag nog mött min överman i tankspriddhetsväg. En supersmart ung man med många järn i elden. Och – dessvärre – med en mobiltelefon i mikron. 
Om man är mitt uppe i något, med mobilen i handen och bara ska värma på en kopp kaffe, då lägger man ifrån sig mobilen ovanpå mikron, medan man sätter in kaffekoppen och vrider på full effekt i 30 sekunder.
Eller kanske inte. Det kan också råka bli tvärtom och det är inte alls bra. Kallt kaffe är ju en styggelse…
För mobilen är det inte heller något vidare. Det far ut små ploppar som man inte alls visste att de fanns där och det sprakar och blixtrar och mobilen blir sig aldrig lik igen. Till och med SIM-kortet tar så mycket stryk att det inte går att använda i någon annan mobil. Dött och kaputt.
Mikron, däremot, verkar ha överlevt förvånansvärt bra.
