Här skulle man kunna tro att man kan lämna in sin kjol och få den plisserad, eller hur? Eller att man, när man inte själv hinner fålla den där duken med en fin hålsömsfåll, skulle kunna få hjälp med det.
Nej, ack nej, det var länge sedan flitiga plisserare och hålsömssömmerskor arbetade här. Bakom denna fasad döljer sig tydligen något helt annat i dag.
Jag stannade till för att ta en bild av den snygga skylten och inom tre minuter var jag omringad av ivriga tjejer. Är dom här? Kommer dom ut? När KOM dom? Hur sjutton lyckades dom smita in??? Jag förstod absolut ingenting och förklarade för tjejerna att jag bara fotograferade skylten, som jag tyckte var fin. Å dom ba: ”Skylten!!??”
Det visade sig att det är i denna lokal som pojkbandet One direction brukar hålla till på sina Stockholmsbesök. Och eftersom de var i faggorna trodde tjejerna att jag visste något som de inte visste när jag började fotografera. Det var förra gången killarna var i stan som jag fotade. Nu är de här igen, men det missar jag (så gärna).
Och dessutom har körsbärsblommorna i Kungsan slagit ut, såg jag just på nyheterna. Det missar jag ju också (tyvärr) eftersom jag är på annan ort, men så här såg det ut förra gången.
Körsbärsblommorna är två veckor senare i år i Kungsträdgården, de brukar blomma kring 24 april.
Åh varför finns det inte plisserings- och hålsömsateliér kvar? Hålsöm som är så tråkigt att sy. Fin skylt i alla fall.
Ps klart att jag skulle kunna tala om att bilderna inte funkar i Safari men eftersom jag har Crome nu så ska jag inte tjata. Ds
Tack för felanmälan! Jourteamet som jobbar med underhållet på nätterna har fixat dem nu (=fåglarna håller på så jag vaknade). Klart bilderna ska vara synliga!
Man vet att 1D är i stan när man hör skriken ända från korsningen StPauls/Götgatan.
Ja, det är mycket praktiskt, för då är man förvarnad och kan ta en annan väg ner till Götgatan från Mosebacke, för utanför plisseringsateljen kommer man ju inte fram.
Tänk så allmänbildad jag blir här – detta gossband har jag inte heller hört talas om tidigare, fast det verkar inte vara någon större förlust. Skylten däremot är fantastisk. Nej, den sortens ateljé skulle nog inte vara lönsam i dag – i så fall skulle det väl vara en bisyssla inom ramarna för någon annan inrättning.
När jag som barn gick till Medis för att simma, stannade jag alltid utanför en anteljé på
Södermannagatan och tittade på kvinnorna som satt och konststoppade innanför fönstret. Finns det någon som konststoppar i dag?
Margaretha
Jag tror, Margaretha, att vi inte riktigt hör till den fokusgrupp som de där pojkarna riktar sig till.
Jag har också funderat på det där med konststoppning, men det är nog bara museer som har sådan expertis, om ens det. Men strumpor borde man väl kunna stoppa? Jag har köpt oanständigt dyra sportsockor, som nöttes ut på hälen på nolltid. Det borde man väl ändå klara av, tänker jag, som har mammas stoppsvamp liggande någonstans.
Stoppsvampen ligger i syskrinet, den lyxiga varianten med nålhus i skaftet.
Det lär ska finnas en verksamhet i Göteborg där det finns människa som är expert på konststoppning. Jag tror att verksamheten var någon sorts kommunal stödverksamhet och nedläggningshotade, naturligtvis.
Alltså, syskrinet är numera i dotterns ägo, men hon bedömde det som mycket orealistiskt att hon skulle börja stoppa strumpor så hon lämnade tillbaka båda stoppsvamparna, både den lyxiga och den enklare. Och då lade jag dem på en säker plats…
Man kan ersätta stoppsvampen med knytnäven, lite mer girlpower liksom.
AJ!
Här finns en konststopperska
http://www.hf-hantverkstan.se/konststoppning/
Men så utomordentligt bra. Det ser ju ut att vara en nu levande människa. TACK!
Och på Djurgården kan man utbilda sig i bland annat konstsömnad.
http://www.hvskola.se/hem/
Jamen serru det har jag redan gjort! Med HV:s dåvarande rektor (heter det så månne?) och någon HV- styrelseledamot gick jag en veckoslutskurs i pärlstickning och annat spännande. Och nu har vi rekryterat denna sykunniga dam till vår syjunta och plötsligt kan jag få en massa trassliga garner diagnostiserade: silke, konstsilke, moulinegarn, lin, etc. Samt en massa fina konstsömmar utredda.
Jag skulle kunna plantera träd varenda dag! Nu vill jag ha ett sådant där konstkörsbärsträd också, eller Prunus Accolade, som det visst heter på växtspråk. Jag får nog börja plantera lite utanför tomtgränsen …
(Vet inte om ”finlänk” funkar här)
En körsbärsträdgård är aldrig fel. Och finlänken fungerar finfint. Kollade på den och oj vilken prakt (först trodde jag att de lånat min bild, men så såg jag att det var lite gröna blad på deras – well, all körsbärsblomor look alike)! Borde ha satsat på körsbär i stället för detta felköp: https://www.karinenglund.com/2012/06/lite-otur/
Aj då? Hur gick det med trädet? Jag hittade en eventuell lösning på ”problemet”.
Du mig skämta aprillo? Det där är ju ännu illrödlilare. Fast nu verkar rådjuren ha tagit hand om problemet. Undrar om det blir några blommor alls i år. Men körsbär är en väldigt lockande tanke!
Hm. Menar du att du har en annan sort? Ja, det var ju en chansning. Nåja, alla importerade trädgårdsväxter verkar ju ”känsliga” för något, så det ordnar sig säkert. Rådjur om inte annat! Lycka till!
Nu blir jag riktigt upprörd!
Att förra tråden dominerades av kvinliga röster accepterar jag gärna. Stenbumlingar och skottkärror är nu en gång för alla kvinnornas område.
Men att se en tråd om plissering och hålsömnad ockuperad av kvinnor gör mig inte bara upprörd utan även beklämd. Får jag påminna om att så gott som alla tekniska anordningar för spånadsarbeten och vävning konstruerats av män. Det antyds i hävderna att till och med hålet (det så kallade ögat) i synålen är en mans verk.
Som nylig besökare på Tuch und Textilmuseum i Neumünster anser jag att jag har auktoritet att uttala mig i saken. Nu behöver vi flera manliga deltagare i diskussionen. Ska vi behöva kvotera?
Men de där gossarna då? Fem söta skottar i pojkbandet 1D, glöm inte dem!
1. Jag är inte alldeles övertygad om att de faktiskt finns.
2. De har inte deltagit aktivt i diskussionerna om plissering.
3. De har inte nått mans status – du kallar dem ju fortfarande för ”söta gossar”.
Fem söta gossar är inte tillräckligt. Se till att få in riktiga män i samtalet. Sådana som Ricky Bruch, Johnny Weissmüller och Errol Flynn!
Errol kan bli svårt. Vad sägs om Hoa Hoa Dahlgren? Honom stöter jag på alltsomoftast i konsumbutiken och på stan. Kanske ska approchera honom om ditt problem.
Gör det. Han förstår säkert.
Mitt problem? Detta är en diskrimineringsfråga och därmed ett allmänt problem.
Inser att Errol kan bli svårt. Funkar det bättre med Ricky eller Johnny?
Nu får du beundra din favorital i stället i nästa inlägg. Den gamla damen…
Neumünster, fast i plural.
Sådana sötingar! Men hur kan man hålla isär dem? Jag menar hur vet man vem som är vem? Åtta veckors väntan, nu, eller?