Korsikaveckan var solig och varm, men en dag tröttnade vädret tydligen på att vara vackert för det slog om på några minuter och började regna. Precis som här hemma ”blåste det regn” i platanernas kronor (ja här hemma är det björk och lönn och sånt, men det lät som samma regnsus i platanernas löv) en stund innan regnet. Jag hann ta mig till hotellet och från hotellfönstret såg jag hur himlen bokstavligen öppnade sig. 
Det regnade inte på vanligt sätt utan såg ut mer som jättehinkar med vatten som tömdes över stan. Hällregn på riktigt. Eller skyfall.
Jag har aldrig sett något liknande och stan tömdes snabbt på folk. Även efter regnet var det som om ingen bodde i staden, totalt öde. Därför blev jag både lättad och glad när en ensam vandrare dök upp nere på strandpiren. Han måste förstås förevigas.
Det gick lite fort och när jag tittade på det färdiga resultatet såg det ut som om han stod på pirkanten och kissade i havet.
Så kan vi ju inte ha det, tänkte jag och lyckligtvis var han så pass liten att det gick att ”bygga om” honom så att han promenerar i stället.
Annars såg det ut så här om dagarna, som på den vänstra bilden. Svårmålat. Hur jag än försökte var det för plottrigt med en massa människor på stranden.
Lite tråkigt också med alla mörka fasader. Å andra sidan var det väldigt folktomt tidigt på morgonen då solen låg på från andra hållet.
Vad gör man då? Jo, man möblerar om. Jag valde morgonsol och ett par personer ur eftermiddagsvimlet och då blev det så här.
Sista kursdagen var det vernissage med våra alster på hotellet och minsann dök det inte upp en spekulant på min ensamma vandrare efter regnet! Vi var överens att vi skulle ses efter vernissagen men så hamnade jag på annat håll och min spekulant gav antingen upp, eller ångrade sig. Halloj, här är jag. Hör av dig!
Nedanför hotellet ligger stadens torg, med plataner och caféer och på andra sidan torget tar stranden vid. Nära till allt och många lämpliga motiv, alltså.
Precis utanför ingången var det något som rörde sig, storlek och färg som en stor råtta.
Vi försökte hålla distans samtidigt som vi lotsade den så gott det gick och såg till att den inte gick ut i gatan. Den slank runt hörnet som ser ut så här på dagarna.
Sedan läste Lars Hjertner, som sig bör, en Johan-Olov-novell. Novellerna lämpar sig ovanligt bra för högläsning och uppskattades mycket på den tiden då Johan-Olov själv läste dem i radio under 40-talet.
Här sitter den blivande mästersmeden och lyssnar på Lars Hjertners motivering till Årets mästersmed. Möjligen funderar hon på om det kan vara någon hon känner, kanske rentav någon kollega.
Och på nästa bild står en lika glad som överraskad Mästersmed 2024, framför den vedbod som en gång användes av dem som bodde i Tvåbo. Hon heter Maria Backåkers Lee och i motiveringen står bland annat:
Men hur kunde jag missa att dokumentera alla kakfat och tårtor? De var många och det var mycket gott!
Vi var och såg Insidan ut 2, nioåringen, sjuåringen och jag, häromdagen. Det är uppföljaren till den populära filmen Inside out, som kom 2015. Huvudpersonen är Jenny (Riley i originalversionen) och hennes olika känslor, när familjen flyttar till San Francisco. Ny skola, nytt klimat, nya kompisar.
Som när vi firat diverse bemärkelsedagar och det råkade bli ovanligt mycket choklad, lördagsgodis, kladdkaka, födelsedagschokladtårta och fondue med chokladdoppade jordgubbar.
Deras Visby, kanske?
Sedan, troligen nästa vecka, brukar de dra vidare till den magiskt blå alpmartornen som kanske motsvarar Stureplansgängets S:t Tropez.
Uppdatering den 3 augusti:
Vi har för enkelhetens skull Margareta som andranamn, döttrarna och jag, medan barnbarnet Greta har fått sitt namn efter sin mormorsmor. Margaretadagen är alltså ett utmärkt tillfälle för oss att ordna tårtkalas, om vi råkar vara samlade.
Då behövde hon se sig om efter annat jobb. Lösningsorienterad som alltid började hon med att ta körkort, eftersom hon visste att det var glest med arbetstillfällen hemmavid.
Bilden är daterad -81 och föreställer Tvåbo, huset där mina föräldrar bodde och som jag och mina barn sedan har övertagit. Vid husgaveln står mammas Morris!
Nu uppmanas vi i stället att rapportera om det finns almar som klarat sig, eftersom de kan vara motståndskraftiga mot almsjukan och kanske kan användas i förökningsprojekt av friska almar.
Det kan gå mycket fort, på ett par veckor bara. De träd som står nära vägen och huset måste sågas ner. De som finns längre bort från huset faller som plockepinn i oordnade former. Det finns ingen chans att hinna med att såga upp och forsla bort. Mycket skrämmande alltihop.
För ett år sedan utropade jag (möjligen något förhastat) att jag skulle ”
Jag har jobbat idag med att ta bort blomklasarna, men det var nog i senaste laget. De fröar redan av sig och dessutom verkar deras frön vara rena nyspulvret.
