På torsdagarna brukar vi diskutera tålamod, barnbarnet och jag. På väg hem från veckans stund i stallet suckar hon alltid: ”Åååå, nu är det en hel vecka till nästa torsdag! Varför kan det inte vara torsdag jämt?” Jag försöker med att det kan vara bra att ha något att längta till, att se fram emot, men det förstår hon inte alls. ”Det är väl bättre att ha roligt hela tiden.” Jag har ännu inte hittat något resonemang som övertygar henne om att det kan bli tråkigt att ha roligt jämt.
När hon blir äldre kanske jag kan sätta Lasse Erikssons lilla tänkebok i händerna på henne. Jag läste den för några år sedan och fastnade särskilt för resonemanget om tålamod som en form av tajming. Det är bara en aspekt av tålamod, men den tål att tänka på.
Han skriver också om tålamod som en träning i tolerans. Det kan vara särskilt bra i trafiken. I stället för att hetsa upp sig och”…den där jävulen ska inte få tränga sig in här framför mig!”, kan man tagga ner lite, släppa fram någon bil extra, inse att så förtvivlat bråttom har man väl inte. Man kan ju lyssna på radion, fundera på något trevligt, eller prata med medpassagerare om man har några. Att sitta i bilkö och vara otålig gör det ju bara värre. Ska nog sätta upp en lapp i bilen om det där, som påminnelse till mig själv.
Och så har vi det där andra tålamodet, som kan sammanfattas: UNDERARBETE. Förberedelser. Gör om och gör rätt. När man syr, stickar, snickrar, målar eller vad det nu kan vara. Jag VET ju att planering och underarbete är allt. Att det kräver tålamod. Att inget blir klart fortare för att man hoppar över viktiga moment.
Ändå fick jag en tankeställare häromdagen när jag tjuvlyssnade till en konversation på tåget. Två väninnor i mogen ålder avhandlade den enas tämligen nya manliga vän, som verkade vara godkänd på alla sätt. ”Men”, sade kvinnan vars karl det handlade om ”han är liksom alltid så planerande.” Väninnan undrade om hon menade intrigant. ”Nej, för sjutton, men du vet. När han ska klippa gräs, till exempel. Då plockar han undan alla trädgårdsmöblerna först!”
Det är en lysande idé! Jag ska nog börja tillämpa den. Att lyfta bord med ena handen, knuffa undan en hammock med höften och samtidigt försöka komma åt med gräsklipparen med andra handen är varken effektivt eller ergonomiskt. Och resultatet blir mycket, mycket bättre om man plockar undan först. Ja, giv mig tålamod. Fort!
Mer tålamod finns hos de övriga lördagsbloggarna, som är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten. Olgakatt har försett oss med ämnen denna månad, ämnen som verkligen fått mig att fundera en hel del. Tack Olgakatt! Vet vi vem som tar över i Juni?
