När jag för några år sedan återvände till de trakter i östra Kenya, där jag arbetade som ung, var jag förvånad att allt var sig så likt. I byarna, en bit inåt landet från Mombasakusten, såg det ut ungefär som då. Samma slags hus, samma slags kläder, khangas och kitenges, samma fnittriga ungar som kiknade av skratt när jag försökte prata swahili med dem. Men en sak hade tillkommit: mängder med plastpåsar överallt, längs vägarna och i byarna.
Förr bar man hem det man handlat i papperspåsar, eller i tygkassar, ofta sådana där nätkassar som min farmor brukade ha i handväskan. Nu används tunna prassliga plastpåsar till allt, påsar som blåser iväg och samlas i drivor längs vägarna.
På håll kan det se ut som solkiga snödrivor i mars. Eller som lövhögar om det är de bruna och svarta plastpåsarna som dominerar.
Skräpiga vägkanter är ju inte det första man fotograferar när man är ute och reser. Därför hittar jag ingen bättre plastpåsbild än den här. Den här kvinnan har i alla fall lagt det mesta av sina inköp i en tygsäck som hon bär på huvudet och i handen har hon en plastpåse med lite lättare saker.
Hur ska det gå med vår jord om vi inte förbjuder plastpåsar, undrar jag. Eller plast överhuvudtaget, som riskerar att hamna i naturen. Klotet kvävs. I haven driver hela plastkontinenter omkring; fiskar, fåglar, sköldpaddor och andra djur dör av det.
Den här stackars sköldpaddan har jag letat upp på nätet (bilden har cirkulerat lite varstans, bland annat på Facebook). Den fastnade i ölburksförpackningen som unge och så gick det som det gick.
Det finns många fler och väldigt otäcka bilder av olika djur som dött av skräp som tanklösa personer hivat i havet. 
Havet är inte så oändligt som det ser ut som och känns som. I ett fotomontage har fotografen Markus Johansson illustrerat detta. Vid strandkanten sitter ett barn och lyfter upp havsytan så att man ser skräpet inunder. Tankeväckande bild. Min enda invändning är att det egentligen är bra mycket värre än de PET-flaskor som visas på fotot.
Det är förstås inte bara i Östafrika och till havs som det är ett problem. Det slängs för mycket på fel ställen överallt, inte minst här i Stockholm, där vi ännu inte fått igång en ordentlig sopsortering. Man får knalla iväg med det man kan, dit det går. En intressant utveckling är att de stora klädfirmorna börjar inse att det kan vara lönsamt att återanvända gamla kläder. Vi börjar närma oss ”peak cotton”, den punkt där det blir svårt att producera med bomull än idag. Såväl gamla kläder som som lakan är därför inlämningsbara. På H&M (och kanske på andra ställen också, men det har jag inte kollat) får man en rabattkupong när man lämnar in sina gamla kläder. Gör det!
Olgakatt står för lördagsteman i januari och idag är temat alltså Skräp. Här finns övriga lördagstemabloggare: Bildbloggen, Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet Malin musikanta Olgakatt, Pysseliten, Spanaren, Stenstugu, Tove
Återigen: William Turner var inte det groteska bergtroll som Timothy Spall framställer honom som. I intervjuer har Spall fått frågan varför han valt att låta Turner uttrycka sig mest i grymtningar och Spall förklarar att det föll sig naturligt under inspelningens gång. Jag tycker han kunde ha ansträngt sig mer.
