”Hon satt med nedböjt huvud. Hon tänkte: om jag härdar ut lite till, bara en minut till, så tvingar jag honom att gå efter värdehandlingarna. I detta ögonblick ryckte grannen papperet till sig med en mycket talande gest av ilska. Han var förbannad. De voro alla förbannade på fröken Melander. Just i dessa tider var det ju så gräsligt ömtåligt att framställa en sådan begäran som fröken Melander gjort. Hon satt fortfarande stilla, och hukade under den allmänna oviljan som under en hagelskur.” 
Citatet är från Elin Wägners novell Det hemlighetsfulla kuvertet. Hela novellen går att läsa här.
Jag har skrivit tidigare om Elin Wägners novell, om mina illustrationer till novellen, och om hur jag slarvat bort originalen till illustrationerna. Men nu har jag hittat ett av originalen i alla fall och lekt lite med det. Jag testar att göra ett kollage med den, med olika bakgrunder. Egentligen skulle jag vilja ta någon gammal dyster tapet som bakgrund. Ska ge mig ut på jakt efter en sådan. Men tills vidare får det bli boaserade väggar i styrelserummet.
Det är kul att illustrera, men svårt och en helt annan sak än att rita eller måla egna motiv. Det påminner lite om att översätta, men är ännu svårare. När man översätter finns det ju färdiga lösningar som de flesta är överens om, det gäller bara att hitta rätt bland olika tänkbara tonfall och betydelser. När man illustrerar finns det inga överenskommelser, man får försöka övertyga, så gott det går, att de bilder man skapar föreställer det som texten handlar om.
En konstnär som jag gärna återvänder till är (var) Liu Shouxiang, från Wuhan i Hubeiprovinsen i Kina. Han dog för ett par veckor sedan det är så sorgligt att tänka sig att denna makalösa akvarellist och vänlige man (som det verkade av de filmsnuttar jag sett) inte längre finns.
