Kassaförstärkning. Med minusränta

Om man städar hallen på landet kan man göra allehanda fornfynd. Till exempel denna sedel, i en bortglömd liten tygväska, som hängde längst in, bakom alla kläder.

Först blir man ju glad: jippie en femhundring! Sedan tveksam. Ser dom verkligen ut såhär numera; ska det inte vara någon mer samtida kändis? Ingmar Bergman, eller så.

Jag inser att jag inte skulle klara en frågesport om vilka personer som pryder dagens sedlar. En tjugokronorssedel passerar ju ens liv emellanåt, med Astrid Lindgren. Men de andra sedlarna?

Jag har vaga idéer om att det är Ingmar Bergman på någon och troligen Birgit Nilsson på en annan. Men sedan tar det stopp. Kanske Ingrid Bergman också…

Nåväl, det är ju lättkollat och så här ser det ut.

Dag Hammarskjöld! Där ser man. Det är tydligen sällan som jag handskas med tusenkronorssedlar.

Min glädje över fornfyndet blev alltså kortvarig, men jag kollade ändå upp vad som gäller för de gamla sedlarna, som byttes ut för fem år sedan.

Det visade sig att det går bra att skicka in dem till Riksbanken som tar en hundring för att ersätta gamla pengar med nya. Ååååkej. Jag får fyra hundra för min femhundring.

Det är bättre än ingenting, så idag skickar jag in den till Riksbanken, som också kräver en ordentlig redovisning för fyndställe och anledningen till att jag inte gjort av med pengarna tidigare. Hoppas dom godkänner bristande rutiner som ursäkt. Det brukar ju fungera i de mest oväntade sammanhang.

Det här inlägget postades i Livet, otur, Tur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

30 svar på Kassaförstärkning. Med minusränta

  1. margaretha skriver:

    Om de inte är alltför byråkratiska så borde du få dina fyra hundralappar.
    Jag väntar fortfarande på att jag ska hitta en femhundring som försvann för mååånga år sedan – kan inte förstå hur den kunde försvinna ur en korg med böcker.
    Då (för jag hoppas ju på ett då) hoppas jag att de godtar slarv som förklaring!
    Margaretha

    • Karin skriver:

      Har du bläddrat igenom böckerna? Det kan löna sig, för du eller någon annan kanske använde sedeln som bokmärke? Slarv borde vara godkänt som förklaring. Det är väl en form av bristande rutiner, tycker jag.

      Tydligen sammanträder man på Riksbanken om inlösen av äldre sedlar och fattar sedan protokollförda beslut om tillstyrkande eller avslag. Jag är mycket nyfiken på dessa protokoll. VAD skriver folk som plötsligt och oförmodat hittar sisådär en 100 000 kronor som dom glömt att dom hade?

  2. Karin Eklund skriver:

    Du kan ju sända med en kopia åt dem av det här inlägget?
    Även bankmänniskor är människor? och behöver få skratta.
    Undrar om du har en reservplan för sedeln om den inte tas emot med öppen famn?

    • Karin skriver:

      Reservplanen för Riksbankens del verkar vara att skicka in gamla sedlar i papperstuggen, förhoppningsvis för att trycka nya, för de gör MYCKET klart att inskickade sedlar inte returneras.

      Men om de mot förmodan skulle misstänka att det handlar om skumma affärer och pengatvätt och därför säga njet, ja då ska det bli kul att diskutera ärendet med dem! Och be att få ut protokoll från alla tidigare liknande avslag… Nästan så att jag hoppas på ett nej!

  3. Storfiskarn skriver:

    Intressant att se hur det avlöper för jag är i samma situation men lite fler sedlar. Det är sedlar och mynt som vi hittat i lådor av ordeovisade försålda majmärken. Dessa fynd gjordes i slutet av förra året då vi (partiet) flyttade till nya lokaler efter närmare 50 år på samma ställe. Mycket samlande på handlingar och annat under åren. Har också pratat med dem på Riksbanken och tror att det ska gå bra att få sedlarna inlösta. Men jag avvaktar hur det går för dig och tar gärna emot tips på argumentation.

    • Karin skriver:

      Aj, aj, aj, det låter inte bra. Oredovisade majmärken! Bokföringsbrott, trolöshet mot huvudman och jag vet inte vad. Men å andra sidan är det ju inte den sortens brott Riksbankens bord, så en klargörande redogörelse för hur det hela gått till, gärna med lite bakgrundsinformation kommer nog att göra susen. Jag ångrar att jag inte bifogade en bild på den fullhängda hallen i Tvåbo. Ser man den förstår man alltför väl att det kan gömma sig lite av varje där längst inne.

      Jag håller dig (och andra bloggläsare) informerad(e)!

      PS. Har du funderat på hur pengarna ska redovisas om Riksbanken går med på att lösa in dem? Kan bli en knepig fråga!

  4. Paula skriver:

    Där skor dom sig riktigt på Riksbanken! Ujuj, riktigt fräckt, förstår att de vill ha en admininstrationskostnad men 20 procent är väl ganska häftigt! När de nya sedlarna hade kommit var det jobbigt att hålla reda på dem tyckte jag när jag tog emot betalningar på loppis. Framför allt sedan de gamla blivit ogiltiga. Och alla turister! De som kommer varje år till Sverige och har med sig sparade sedlar som plötsligt inte duger som betalningsmedel!
    Angående nylonstrumporna med sömmar på min blogg så kollade jag med tjejerna, och nog var det äkta vara!
    Ha en fin onsdag, vi har köldgrader för första gången på bra länge!

    • Karin skriver:

      Mitt bittraste nya-sedlar-minne är från en skolresa till Danmark. Jag hade fått en stor dansk sedel av min moster, så någon ytterligare reskassa behövdes ju inte, tyckte föräldrarna och jag höll med. Det var bara det att sedeln var från mosterns ungdom och bäst-före-datum var sedan länge passerat. Det blev varken glass eller souvenirer på den resan.

      Fantastiskt att det finns nylonstrumpor med söm fortfarande!

      • Karin skriver:

        PS. Jag tror Riksbanken tar 100 kronor oavsett belopp, så om jag hade hittat en tusenlapp hade deras avgift blivit 10%. Helst hade jag ju hittat en miljon eller så, men då får jag nog leta någon annanstans än i mitt pörte.

  5. Storfiskarn skriver:

    Om det går bra med Riksbanken så är det inget problem med redovisningen. Det får nog bli ett bidrag från Riksbanken eller sålda majmärken. Att det kunnat ske är nog så enkelt att de som sålt majmärken bara ställt in burken med kvarvarande märken och pengar i hyllan eller något skåp för att senare redovisa detta. Sedan har såväl glömska eller flytt från orten av den som ställt undan burkarna gjort att det blivit stående i hyllorna.

  6. Kicki Englund Frost skriver:

    Och så var det den unge mannen som kom instörtande på Uppsala stadsbibliotek och letade efter den bok som han lagt löningen som bokmärke… Jag tror han hittade den.

    När jag jobbade på campingen i byn så kom det ibland turister med sedlar ”från mosters ungdom”. De unga receptionisterna kände inte igen sedlarna och var mycket frågande.

    • Karin skriver:

      Hugaligen vad svettigt att veta att man lämnat löningen på bibblan. Särskilt om det var en populär bok – vad förvånad nästa låntagare skulle bli om låntagare 1 inte hann leta upp pengarna!

  7. Jag har inte riktigt hunnit med att vänja mig vid de nya sedlarna eftersom jag inte är i Sverige så ofta. Använder dock en del pengar istället för kort, om affären tillåter det förstås.
    400 kronor är mycket bättre än 0. Så trots allt fyndade du!

    • Karin skriver:

      Jag har inte heller hunnit vänja mig, för numera använder vi ju nästan aldrig kontanter här i Sverige.

      De 400 är ju inte i hamn är, men jag hoppas på det bästa!

  8. skogsgurra skriver:

    Mina pengaproblem löper längs flera axlar än tidsaxeln. Gamla dolares och HUF (ungerska floriner(?)), finska mark och tyska. Plus en gammal check från Penton Publishing (150 USD – är inget man bara kastar). Den har nog kostat mig mera i parkeringsavgifter vid försök att lösa in den i diverse länder än den var värd under sin giltiga tid. Och, titta där: Tvåhundratrettiofem Zwyzerfranken. Ovanligt tjock papper i dom – så dom måste ju vara värda en del. Och hur är det med Gammgreta och Bergman? Är dom ogiltiga nuförtia?

    Jag tror jag får göra som gränsöverskridande människor gjorde förr. Stjäla lite kronjuveler eller annan grannlåt och kränga av efter hand som jag sipprar från land till land.

    Nån som ska till Svizerra i närtid? I så fall finns det Zwyzerfranken som förstärkning. Men det kan vara med dem som med moster Fridas DKK – utan värde. Det får man upptäcka när man kommer dit.

    • Karin skriver:

      Gammgreta & co är alldeles utmärkt gångbara. Det där gänget (inklusive favoriten Taube) föreställer alltså våra aktuella sedlar. Så släng inte eventuella Hammarskjöldar och annat liknande. Skicka dem inte heller till Riksbanken, inte än.

      • skogsgurra skriver:

        Tackar mjukast!

        Blev lite orolig. Visserligen tar det nyrenoverade biblioteket kort av olika slag. Men vill inte skylta med min slarviga lånebokshantering i spårbara kanaler.

        Då känns det bättre att agera i det fördolda. Det är kanske den typen av lättkriminalitet som Riksbanken är ute efter. Storbyken på Swebank och andra ”klappbryggor” verkar de ju inte bry sig om.

        Har du förresten hört att Guldklappbryggan till Grönköpingsån misstänks vara en simpel stålkonstruktion och inte alls den guldklimp som Åke Schvung och klippadvokaten Baumaré trott sig ha köpt till fyndpris?

        Förseningen ingår troligen i en kompott (troligen bestående av kinesiska krusbär) som kineserna kokat ihop för att dölja svineriet, öh svindleriet.

      • Karin skriver:

        Jag tror kineserna är oskyldiga. Klappbryggeförseningen beror sannolikt på samma felmätning som för Slussens falska guldbro. Den skulle ha skickats för länge sedan, innan den började skvalpa runt på diverse hav, men någon underleverantör till underleverantör osv till byggbolaget råkade mäta fel. Vi får se om den omgjorda bron funkar när den väl landar

  9. Storfiskarn skriver:

    Det där med en miljon är nog inte så bra, det är för mycket pengar för den här typen av transaktioner. Mora-Orsa Röda Korskrets fick tillsammans med fiskevårdsföreningen i Orsa ärva ett äldre par i Orsa. Det gick bra med allt utom de gamla kontanter som de hade haft i madrassen. Det rörde sig om över en halv miljon i sedlar. Eftersom de inte kunde förklara var pengarna kom i från så godtog inte Riksbanken det utan behöll pengarna. Det drevs till domstol och slutade i förvaltningsrätten att Riksbanken hade rätt att behålla pengarna. Vi får hoppas att det går bättre med belopp som är mera måttliga och som man har en rimlig möjlighet att förklara. De verkar ha en gräns vid 20 000 kr för då kan det ju inte vara för mycket att ”tvätta”.

  10. hyttfogden skriver:

    Kunde dom inte ha tage mä madrassen te banken?

  11. Musikanta skriver:

    Jag har en hel cigarrask som är knökfull med 25-öringar. Men dem får man väl inte inlösta förstås. Jag visste faktiskt inte att det gick att lösa in gamla sedlar. Bra att komma ihåg om man skulle hitta några.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Tjugofemöringarna är nog inte riksbanken så intresserad av. En del gamla mynt hade lite silver i sig och i så fall kan en mynthandlare kanske vilja köpa. Men det gäller nog egentligen mest lite äldre kronor och tvåkronor.

      Jag har fått bekräftelse från Riksbanken att de mottagot min femhundring och ärendet bereds. Vi får se hur det går!

Kommentarer inaktiverade.