”Hur var det på blomstermålarkursen?” frågar en kompis. ”Riktigt lärorikt!” svarar jag och tänker samtidigt att javisstja, det var ju blommor vi målade. Mest handlade kursen om tekniker, pigmentegenskaper och vilka konster man kan få det olika färgerna att utföra.
Man gör en pöl, eller våt fläck med vatten på akvarellpappret och duttar i en färg. Sen får den sköta sig på egen hand en stund. Sen duttar man i en färg till och lutar pappret lite och då har man en tulpan, med stjälk. Eller två.
Här har ett par transparenta färger fått jobba: röd alizarin (med lite gult i för att mjuka upp) och gul quinacridon. Så långt är det ju rätt lätt, men sen ska man tillämpa detta i storformat och tänka på hur olika färger trivs med varandra och vilka som är aggressiva och sticker iväg och ockuperar grannfärgerna och vilka som är transparenta och passar till ett extra lager när man vill ha en annan nyans på en del av målningen, eller över hela och hur kompositionen funkar och… Som vanligt alltså, mycket att hålla reda på! 
Metoden med en blöt fläck funkar såklart med nästan alla blommor, utom vita, till exempel margeriter, som jag gick bet på. Där är det bakgrunden och grönskan som ska måla sig själv; blommorna får uppstå genom att man inte målar dem.
Vallmo och pioner är betydligt lättare, även om det känns ovant att måla så stort. Båda målningarna här nedanför är drygt en halvmeter på bredden, respektive höjden.
Pionerna ska jag jobba lite mer på, alternativt börja på en ny målning.
Utsikt från den stora terrassen på kursgården.
Så lyxigt att inte behöva tänka på något annat än att måla hela dagarna och att se till att hinna ta en simtur innan middagen serverades. Vi deltagare var överens om att det var en välbehövlig vila framförallt från ett alltmer deprimerande nyhetsflöde (som vi ändå var tvungna att diskutera mellan varven – något annat är ju inte möjligt). En påminnelse om hur privilegierade vi är som lever i ett fredligt fungerande land, fortfarande med mycket tillit mellan människor.
Fjorton personer, de flesta nya för varandra, kan tillbringa fem dygn tillsammans kring ett gemensamt intresse och samarbeta, uppmuntra varandra och även diskutera politik från olika utgångspunkter utan att bli osams. Det är därför jag alltid hävdar att studiecirklar, kurser och hobbyverksamhet kring vilket intresse som helst är en viktig del av demokratin.
Läraren är från Frankrike och heter Christine Berlinson-Esser. Kursen handlar om att måla blommor, något som jag dragit mig för, eftersom jag tycker att de är så fantastiska som de är. Svårt att nå upp till deras skönhet och uttrycksfullhet.
Det gjorde inte jag, i stället köpte jag en ovanligt bra osthyvel på loppis.
Lysingen kallas också torparglädje och är mycket lättodlad, snudd på invasiv. Å andra sidan är den lätt att rycka upp när den sprider sig för mycket. Den får stå kvar och lysa upp, även om pollinerarna verkar välja de andra blommorna i första hand.
I morse mötte jag en förvirrad fjäril inne på verandan. Dörren till verandan var stängd så den måste ha tillbringar natten där.
För ungefär 100 år sedan, eller kanske mer, hämtade min farmor den här rosen hos min farmorsmor i Björknäs.
Och för tjugofem år sedan planterade Redaktör’n den här vita rosen vid den lilla paviljongen bredvid föräldrarnas hus.
Det är riktigt annandagsväder. Strålande sol en dag och ösregn nästa. Det gäller att ha några bra inomhusaktiviteter på lager. Där tryter min fantasi. Tips?
Och dessutom, strax innan själva midsommaren, en dugnad som heter duga. Dvs en gemensam arbetshelg, som vi inte riktigt har något bra ord för på svenska. Dugnad i Norge, talko i Finland.
I stället för att åka tillbaka till Stockholm idag sitter jag på en bilverkstad och väntar på bilbesked. Spännande!
Jag har varit 
Här har jag skurit ner målningen på högerkanten och nertill från 70×50 till ungefär 50×40. Jag har förstärkt skuggorna, förtydligat kronbladen tagit bort några gröna blad så att det är mindre rörigt och skuggat och definierat andra. Den blev såpass OK att den fick följa med på utställningen. Den heter ”Kanske hibiskus”.
En annan tidig målning som jag också fixade till lite grann har fått namnet ”Ej artbestämd”. Jag minns inte vad det var jag försökte måla och tycker inte att jag känner igen just några av de blommor som omger mig. Kan det eventuellt vara höstanemon?
Så här ser den fina utställningslokalen ut. Gamla sjukstugan säger jag. Rättarbostaden säger andra, eftersom den haft båda funktionerna. Nu renoveras den och två ljusa lokaler är redan klara, med ljusgrå väggar som fungerar bra som bakgrund till målningarna. 
Visakortet finns i ett litet fack i handväskan och det tar jag inte fram i stressiga situationer som när jag försöker hinna med ett tunnel-banetåg. Men, om min väska med Visakortet kommer närmre avläsaren än en decimeter dras en biljett även från det kortet, fullt pris.
