När det är dags att städa plockar jag först undan allt som ligger och dräller.
Just som jag lyfte upp ett pussel och la det överst i plocka-undan-högen som jag balanserade i andra handen, tänkte jag:
Jag borde förstås ta en bild på det här pusslet först, för om jag tappar det eller det kommer i oordning på något sätt kommer jag att ägna resten av sommaren åt att försöka lägga det igen … Men då måste jag hämta mobilen och – äsch, det går nog bra!
Eftersom jag lastat på för mycket på min plocka-undan-hög gick det inte bra. Så nu undrar jag om det går att få hjälp? Och om jag eventuellt ska leta efter en försvunnen bit innan jag dammsuger eller om det här är alla bitar.
Jag kan illustrera svårigheterna med några exempel, men sedan måste jag verkligen komma igång med städandet. Det här går ju inte.
Och inte det här heller.
Här tycker jag det ser ut som om bitarna går för långt ut i kanten, jämfört med när pusslet är riktigt lagd. Jag tror i alla fall att det är är en springa på någon millimeter, kanske två, mellan kant och pusselbitar.
Ramen är 9,5 cm på insidan. Här ser man de olika bitarnas mått och relation till varandra. Rombens kortsida är lika lång som fyrkanternas sida.
Uppdatering: Alla bitar inom ramen! Kanske inte helt enligt regelverket, men de får plats. Tomrummet borde bara flyttas ut i kanterna.
Malin har knäckt koden, och hittat lösningen! Såhär pedagogiskt förklarar hon hur man gör. Nästan som att spela blindschack.
Lägg de stora trianglarnas långsidor mot två kanter som ska vara i rät vinkel med varandra. Lägg den mellersta triangeln i motsatt hörn.
Nu har du fått en tom yta mellan dessa trianglar som har formen av en romboid. En gång kan du kalla den.
Lägg den gula romboiden med vita stjärnor på längs ena ytterkanten. Romboidens ytterkant mot ramens ytterkant. Lägg en av de små trianglarna med sin bas mot romboidens sida. Lägg kvadraten mot lilla triangelns sida och sen ser du hur den sista lilla triangeln ska läggas. Nu finns det mån att ta upp bitarna men ingen yta som ska fyllas.
Tack Malin! Och alla andra för uppmuntrande tillrop och intressanta förslag!
Det måste alltså ha varit från tiden före egen cykel, dvs i sexårsåldern. Nådde jag verkligen upp till styret då?
Nu har den i alla fall återupplivats från de nästan döda och den är lika trevlig att cykla på som alltid.
Nu får ni i stället nöja er med en bild på nittioåtta av målningarna (den nittinionde låg på tork när jag tog bilden). De är i storlek ungefär A3 och några A2 och jag har ingen aning om vad jag ska göra med dem.
Sedan börjar örtkryddorna i det tillfälliga kryddlandet på balkongen protestera: Vi vill inte vara här längre!
Ja, sedan levde de förstås lyckliga i alla sina dagar!
Och så måste det förstås vara en bläckfisk, som ser lite rädd ut. Varför? Jo, för det kommer en haj, såklart. Bläckfisken försöker peka med en av sina alla armar så att fisken ska förstå att den bör simma åt andra hållet.
