Syrenfärgad, gredelin eller violett?

Postat den 26 april, 2011 av Karin

Från andra sidan sundet, dvs södra Frankrike, kommer denna bild, som ett bevis på att det visst kan vara vackert med lila. Den medföljande texter lyder bland annat: ”Vi passerade ett ganska typiskt sydfranskt hus med väggar i en varm ockrafärg och fönsterluckor i en violett ton. Hon (den lokala värdinnan) tvärnitade bilen och skrek ’Hesslich’ och pekade på huset. Själv tyckte jag att det var rätt så lyckat mot grönskan som omgav huset.” Mer om öden och äventyr i södra Frankrike finns under rubriken ”Läget”.

Här på Korsika finns det också ockrafärgade hus med förnsterluckor i en violett ton. Jag vill inte agera smakdomare (jo jag vill, men törs inte!), så här kommer ett jämförelsehus i all enkelhet:

 

 

Publicerat i Att tolka, Livet | 1 kommentar

Tema lila

Postat den 25 april, 2011 av Karin

Veckans tema är lila. Bland molnen, på stranden, blommorna, restaurangmenyerna, caféerna. Det är nog bara att vänja sig och bejaka detta fenomen. Och kanske ta en tur upp i bergen för att se om färgsättningen är annorlunda däruppe på höjderna.

Publicerat i Livet | Kommentarer inaktiverade för Tema lila

Framme

Postat den 24 april, 2011 av Karin

Och bergen som vi landade bland i går var så blå som de ska vara på påskafton, även om de i det här fallet ligger på Korsika.

Och apropå färger fick jag anledning att tänka på den där killen som satt i baren på Titanic och sa:

– Visst bad jag om is, men det här är ju löjligt!

Eller pojken i sagan som önskade sig en gryta som kokade gröt åt honom om han sade ”Koka gryta!” Det var bara det att han glömde fråga hur han skulle få stopp på den och så översvämmades hela trakten av gröten från hans gryta.

Häromdagen skrev jag att jag visst tycker om lila, att alla färger är fina osv.

När jag öppnade dörren till hotellrummet möttes jag av veritabel lilachock, så mycket lila har jag nog aldrig sett samtidigt, så intensiv och så koncentrerad till ett enda rum.

Så nu får jag försöka leva upp till mina bedyranden under den kommande veckan.

Jag börjar med att plocka fram reselektyren, Lila Hibiskus.

Publicerat i Böcker, Livet | 4 kommentarer

Flygtur till blånande berg

Postat den 23 april, 2011 av Karin

Publicerat i Livet | Etiketter | 9 kommentarer

Mera färg

Postat den 22 april, 2011 av Karin

Förlåt! Jag har varit otydlig och slarvig och en uppmärksam läsare har protesterat mot min behandling av färgen lila, eller violett. Ett tidigare inlägg skulle kunna tolkas som om det är just lila jag inte tycker om. Och när denne läsare sedan möter en annan person som ogillar en kombination där lila ingår, protesterar han mot lila-mobbningen:

”Den violetta färgen ska bara inte få finnas. Hon hade troligen protesterat oavsett vilka andra färger som varit inblandade. Jag tror att färgkänslighet (eller färgallergi) är ett inlärt beteende från unga år. Violett är inget man ska använda. Varför? Jag förstår det inte.”

Klart man ska använda lila! Här kommer botgöring i form av en påskkärring som jag tycker har en lyckad färgsättning. Och en försäkran att jag gillar alla färger. Alla. Precis som med musik. Det finns ingen särskild ton som jag tycker illa om. C är fint, H likaså och alla däremellan, till och med Fiss och Ass. Men i vissa kombinationer kan det bli rätt gräsligt.

Jag tyckte det skulle passa extra bra med den röd- och blålila påskkärringen just idag, eftersom jag trodde att dagens liturgiska färg är lila. Men när jag kollade visade det sig att det visserligen är lila som gäller under nästan hela fastan, dock inte på skärtorsdagen (vitt) och långfredagen, då det är svart. Som katten.

 

Publicerat i Att tolka | Etiketter | 3 kommentarer

Glad påsk!

Postat den 21 april, 2011 av Karin

Publicerat i Livet | Etiketter | 2 kommentarer

Rörigt

Postat den 20 april, 2011 av Karin

Det är spännande med gamla hus, ibland på gränsen till gastkramande. En enkel åtgärd som att installera diskmaskin, kan utveckla sig till ett rörigt drama, med inslag av detektivarbete. Rörmokare vidtalas och han undrar var vattenrören finns. Det var precis det jag hade hoppats att han skulle berätta för mig, men å andra sidan, han är ung och när dessa rör drogs var han inte född.

Vi kom överens om att jag på något sätt skulle lokalisera rören och så skulle jag höra av mig när jag hittat dem. Det där ”på något sätt” var ju lite vagt. Jag började hjälplöst knacka här och där på väggen.

Bäst att gå till källan, tänkte jag och spårade vattnets inlopp i huset. Där, i en helt annan del av huset, försvinner rören under golvet och sedan ser man inte skymten av dem förrän de dyker upp ur intet, i köksväggen.

Rev bort ett lager masonit i köket i hopp om att det skulle lösa mysteriet, men det gjorde det inte. Där bakom fanns bara den gamla pärlspontväggen. Beslöt att sova på saken och plötsligt när jag låg och funderade dök ett avlägset minne upp. ”Bakom pärlsponten.” Hade inte pappa sagt något om att rören fanns bakom pärlsponten? Omöjligt är det inte. Där bakom finns det en kraftig timmervägg, med gott om plats att bila ur för rör. Jag hämtade kofoten och satte igång. Lirkade loss spontbräda efter spontbräda, men där fanns inga rör av det slag som rörmokaren ville se. Vattnet kommer liksom rakt ut ur väggen.

På andra sidan väggen ligger badrummet. Det gällde alltså att mäta från någon fast punkt – ytterväggen i detta fall – för att hitta den rätta platsen på andra sidan köksväggen för bestämma var jag skulle börja bryta upp badrumsväggen. Första försöket gav inget napp. Mätningen komplicerades av mellanväggar och olika tjocklek på ytterväggens isolering i olika delar av huset. Men så till sist – där var de!

Så ungefär måste det ha känts för de bergssprängare som jobbade med Simplontunneln från varsitt håll – Italien och Schweiz – när de lyckades träffa rätt under bergsmassiven och kunde foga ihop tunneldelarna. Det sägs att det stämde på någon centimeter när. Och visst låg rören bakom pärlsponten, fast i badrummet, inte i köket.

Publicerat i Livet | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Rörigt

Islossning

Postat den 18 april, 2011 av Karin

Sjön sköljer säger man i södra Dalarna, när isen går upp. Varje vår är det lika spännande. Ska sjön skölja tidigare i år? Det brukar ske i slutet av april. Om man har tur är man i stugan vid sjön just när det händer och då får man se de där första timmarna när vattnet är fritt och okoordinerat. Vågorna hoppar och skvalpar härs och tvärs och hela sjön ser bara uppsluppen och lössläppt ut.

I år ser det lite annorlunda ut än vanligt. Inga tjocka isvallar intill stranden som det brukar vara. I stället är det fritt vatten närmast land. Kanske för att marken aldrig hann frysa till? Snön kom tidigt i höstas med ett tjockt isolerande lager. Trots vinterns kyla har det inte varit tjäle, annat än under de renplogade vägarna. Kan det vara förklaringen till att det inte är sig likt vid sjökanten? För inte är det väl den nya dräneringen som är så effektiv?

Publicerat i Livet | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Islossning

Äntligen!

Postat den 15 april, 2011 av Karin

I kryddlandet har två sorters timjan (tror jag) överlevt och gräslöken börjar titta upp.

Rabarbern är så ivrig att jag måste sätta upp-och-nervända hinkar över knopparna, annars växer de upp för fort och blir träiga till midsommar.

Och alla buskar som tyngts av snön i vinter kommer nog att kunna räta upp sig, med lite hjälp och stöd.

När sedan blåsipporna tittar upp med sina vänliga ansikten frestas man tänka att det kanske ändå var värt det, all denna vintriga väntan, som äntligen verkar vara över.PS. Råkade ta del av brottstycken ur budgetdebatten i riksdagen i förrgår och hajade till när jag tyckte mig höra Anders Borg om ”mullret från cementhäckarnas redskap”. Årets mest misslyckade metafor? Måste illustreras, tänkte jag och gjorde ett försök. Det får ni inte se, men jag kan ju inte hindra någon att använda sin fantasi…

Publicerat i Att odla, Livet, Språkpolisen | Etiketter , | 2 kommentarer

Färglära 4

Postat den 14 april, 2011 av Karin

Jag fick en fråga om färgerna på min blogg. Eller snarare varför jag, som är en sådan färgnörd, inte har mer färger. Så mycket vitt? Jag har aldrig reflekterat över något annat, måste jag medge. Det är väl helt enkelt så att jag gillar vitt. Som färg.

Det kan vara komplicerat att ha starka preferenser och fobier för färger, men det jämnar nog ut sig, skulle jag tro. För om man tycker det är otäckt med färger som skär sig, så är det desto större njutning när de harmonierar.

Tunnelbanan i Stockholms innerstad har vackra väggar i olika färger, tegel eller kakel. Med lite tur kan man få en medpassagerare i synfältet, som matchar de där väggarna på ett trevligt sätt. Det kan vara någon som har samma mörka honungsgula hårfärg som väggarna vid Mariatorget. Eller någon distingerad herre med riktigt blåsvart hår och vita stänk, som Slussen, eller…

Om man har riktig bonntur stöter man på någon som Maj-Lis Lööv vid Hornstull. Vet inte om ni minns, men hon brukade ha en tegelröd kalufs, med vitgrå kant nertill.

För ett tag sedan satt en kvinna med samma färger på tunnelbanan – grå och vita slingor i det röda – och inte nog med det: hon hade en jacka och väska i samma färg. Det är något visst med olika material i exakt samma färg; så vackert! Mörkvit sjal och svarta långbyxor till, perfekt kombination.

Hon gick av vid Hornstull och jag följde efter för att ta en bild, men kamerabatteriet var slut. Innan jag fick upp mobilen i stället hann hon försvinna. Det fick bli en bild av väggen, tagen med mobilkameran.

Lite avvikande beteende, det medger jag. Än har jag dock inte antastat någon för att få en bättre färgupplevelse. När övergår man från att vara färgintresserad till att bli färgmissbrukare?

Publicerat i Livet | Etiketter | 3 kommentarer