Mera färg

Förlåt! Jag har varit otydlig och slarvig och en uppmärksam läsare har protesterat mot min behandling av färgen lila, eller violett. Ett tidigare inlägg skulle kunna tolkas som om det är just lila jag inte tycker om. Och när denne läsare sedan möter en annan person som ogillar en kombination där lila ingår, protesterar han mot lila-mobbningen:

”Den violetta färgen ska bara inte få finnas. Hon hade troligen protesterat oavsett vilka andra färger som varit inblandade. Jag tror att färgkänslighet (eller färgallergi) är ett inlärt beteende från unga år. Violett är inget man ska använda. Varför? Jag förstår det inte.”

Klart man ska använda lila! Här kommer botgöring i form av en påskkärring som jag tycker har en lyckad färgsättning. Och en försäkran att jag gillar alla färger. Alla. Precis som med musik. Det finns ingen särskild ton som jag tycker illa om. C är fint, H likaså och alla däremellan, till och med Fiss och Ass. Men i vissa kombinationer kan det bli rätt gräsligt.

Jag tyckte det skulle passa extra bra med den röd- och blålila påskkärringen just idag, eftersom jag trodde att dagens liturgiska färg är lila. Men när jag kollade visade det sig att det visserligen är lila som gäller under nästan hela fastan, dock inte på skärtorsdagen (vitt) och långfredagen, då det är svart. Som katten.

 

Det här inlägget postades i Att tolka och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 svar på Mera färg

  1. Cecilia N skriver:

    Skärtorsdagen är alldeles jättekonstig.
    Fram till mässan så är det lila. Men när man dukar till mässan så byter man även liturgisk färg till vitt.
    Efter mässan så dukar man inte bara av det vanliga utan tömmer altaret helt: nattvardskärl, blommor, ljus, duk. Rubbet. Då klär även prästen av sig den vita klädnaden. (Inte bara det som har liturgisk färg utan även alban.) Sedan läser man Ps 22 och då har prästen alltså den svarta kaftanen på sig.
    På långfredagen har prästen röcklin (det enklare vita ”nattlinnet”) och svart stola. Altaret är fortfarande tomt. Kanske fem röda rosor. Det är enda kyrkdagen som har svart som färg.

    • Karin skriver:

      Oj, hur kan prästerskapet och andra inblandade hålla reda på allt det där? Det kräver väl egentligen en speciell färgkonsult, särskilt just på skärtorsdagen. Imponerad av dina kunskaper i ämnet!

      • Skogsgurra skriver:

        Skärtorsdagen måste väl vara den enklaste dagen att hålla reda på färgen! Eller betyder namnet nåt annat? Jo, jag har förstått att skärselden inte är skär – men kunde inte låta bli.

        Den urfinska nationaldagen sägs för övrigt vara just skärtorsdagen. Av fördomsfulla och naturliga skäl.

Kommentarer inaktiverade.