Hej då Korsika, för den här gången

Postat den 1 maj, 2011 av Karin

Upp i gryningen, sista frukosten, och så iväg på de slingriga vägarna från Ile Rousse till flygplatsen i Bastia. Kameran hade jag packat i handbagaget, men den åkte fram igen. Alla dessa vyer. Svårt att fotografera från en buss i full fart, men ändå, man kan inte låta bli. När bussen strävar sig uppför bergssidan  ser man färjan till Nice och Marseille och de röda klipporna som gett staden sitt namn, Ile rousse – den röda ön. Ile Rousse byggdes på 1750-talet, som en politisk markering av Pascal Paoli och för att han skulle ha tillgång till en bra hamn, i stället för hamnen i Calvi som kontrollerades av Genua.

Och så vidare upp på berget så att man har en vy över den fina stranden strax utanför staden och vid horisonten skymtar klipporna från första bilden.

Vägen följer långa sträckor järnvägen, som för tillfället inte fungerar och det är svårt att få riktigt bra besked om varför. Stängt för underhåll, säger någon. Strejk säger en annan. Finns inte lok och vagnar som håller längre, säger en tredje, och det där med reservdelar är inte lätt för den här gamla smalspåriga historien. Något för smalspåriga järnvägsentusiaster världen över att engagera sig i? Vore ju väldigt trevligt att kunna ta en tågtur tur i bergen. Nästa gång kanske.

Landskapet är lummigt så här års och kor och får går och betar på de sluttande ängarna. Jag är ingen expert på fåravel, men ser det inte ut att vara ett ovanligt stort inslag av svarta får här på Korsika?

Många byar ligger högt och ensligt och man undrar vad man kan hitta på där om kvällarna. Alla paraboler på taken ger i alla fall delvis besked.

Men några av de där små som man ser från vägen är inga byar utan kyrkogårdar.

Det sägs att korsikaner som återvänder hem från ett långt arbetsliv på fastlandet, använder sina besparingar till att bygga en fin familjegrav, ofta i form av ett litet hus.  På långt håll ser det ut som riktiga små byar. Spökbyar. De känns igen på att de inte har några parabolantenner på taken.

Och när det är dags att checka in på flygplatsen i Bastia får jag syn på en minnestavla över den franske författaren Antoine de Saint-Exupery. Han som skrivit en av de bästa böcker som finns, Lille Prinsen, som ofta sorteras in bland barnböcker, men det räcker ju inte. Han borde finnas både bland barn- och vuxenböckerna, den kloke lille prinsen, som bland annat konstaterar:

”Vuxna förstår ingenting av sig själva och det blir tröttsamt för barn att alltid behöva hålla på och förklara saker för dem.”

Lille Prinsen kom ut 1943. Året därefter startade Saint-Exupery sin sista flygning just från flygplatsen i Bastia. Hans plan försvann i Medelhavet och man har såvitt jag vet ännu inte hittat planet, eller dess pilot. På minnestavlan nämner man inget om hur det gick för honom, av hänsyn till flygrädda, förmodligen.

Men att vara spaningsflygare under andra världskriget var något annat än att ta ett charterplan idag. Så i går kom vi hem igen, efter knappt tre timmars flygresa.

Publicerat i Att tolka, Böcker, Livet | 3 kommentarer

Dessa anglikaner

Postat den 29 april, 2011 av Karin

En dagsutflykt från kusten in till Corte, ger nya perspektiv. Corte var Korsikas huvudstad under den korta period på 1700-talet då Korsika var en självständig stat.

Hjältarna  Jean Pierre Gaffori och Pascal Paoli står staty på var sitt torg. Den korsikanska flaggan syns överallt. Graffiti på murarna talar om att drömmen om självständighet lever vidare.Här finns det enda universitetet på Korsika och inslaget av ungdomar i gatubilden är ovanligt stort.

På den trevliga huvudgatan Cours Paoli hittar jag en bokandel och efter inledande missförstånd kommer vi bra överens, bokhandlerskan och jag. Jag gick in i butiken och frågade henne om hon möjligen hade någon turistguide till salu. Hon tog sig bokstavligen för pannan och utbrast (ungefär i fri översättning): ”Mäh! Alltså, vet du vad!” Vis av erfarenheterna från bageriet häromdagen beslöt jag att ligga lågt. Jag bedyrade att det gick bra ändå, men kanske det fanns någon helt liten karta, eventuellt?

Då ledde hon mig till fram skyltfönstret som jag missat vid min entré. Där hade hon skyltat upp med alla befintliga turistguider, inför den stundande säsongen.  Det blev en Lonely Planet-bok.

Hon ville veta varifrån jag kommer. ”Ah, Suedoise! Underbart.” Hon undrade om hon kunde få ställa några frågor, helt privat: Hur har drottning Silvia det nuförtiden? Är hon fortfarande ledsen? Och vad hände henne i New York? Jagad av gangsters? Och Viktoria, den förtjusande varelsen, hon borde ju ta över snart – eller blir det för svårt med tanke på alla bébés och stackars lilla Madeleine, men hon verkar ju ha repat sig ganska bra.

Damen i bokhandeln var bättre informerad om det svenska kungahuset än jag, men jag förklarade i alla fall att Silvia verkar må bättre och man har vänt blad och allt det där. Och inga gangsters i New York, bara en klantig fotograf.

Hon frågade om jag skulle titta på det engelska bröllopet idag och jag skyllde på dåligt fungerande TV. Men hon skulle väl titta? Hon knep ihop munnen.

”Non. De där anglikanerna. Man ska inte gifta sig på en fredag, det borde de veta. Inte på fredagar och söndagar och inte under september.” Hon skakade bestämt på huvudet och önskade mig en trevlig dag.

Sedan gick jag på museet högst uppe i det gamla citadellet och såg en välkänd installation, Duchamps flasktorkare.  Men jag tror att den här var på allvar, så att säga.

Idag fungerade TV:n på hotellrummet och tack vare damen i bokhandeln visste jag vad det var frågan om när de dök upp, de brittiska kungligheterna.

Det har spekulerats väldeliga om bruden skulle ha burka eller ej. Det hade hon. Hennes far ledde fram henne till altaret, så tog han hennes hand och gav den till biskopen, som i sin tur överlämnade henne till sin nye make. Och hon utrustades med guldboja, men inte han, vad jag kunde se. Men klänningen var snygg, såg man, när hon väl fick av sig de döljande tygsjoken.

Publicerat i Att tolka, Livet | 5 kommentarer

Sista passet

Postat den 29 april, 2011 av Karin

Avslutning i yogaklassen idag på stranden i vackra Ile Rousse och temat är förstås lila, vad annat. På väg till stranden stöter jag på en liten staty som ser ut att göra en solhälsning. Någon har satt på henne en tröja, så att hon inte ska frysa i morgonbrisen. Är det lila tema så är det.

Övriga bilder visar yogamattor i väntan på vår klass, samt den skickliga instruktören Linda, både rättvänd, i krigarposition och  upp-och-ner.

Morgonpassen på stranden innebar att vi bokstavligen fick hälsa på den uppgående solen med våra mer eller mindre fulländade solhälsningar.

 

Publicerat i Livet | 6 kommentarer

Tävling – varför vill hon inte svara?

Postat den 26 april, 2011 av Karin

Vi hade en omskakande bageriupplevelse på Korsika, som Eva skrev om  igår. Den skulle kunna tolkas på olika sätt.

Frågan är om våra språkkunskaper är  tillräckligt bra för att vi  ska kunna uppfatta de finare nyanserna i en förolämpning?

Vi blev  fundersamma när det var omöjligt att få en bra upplysning om vad det var för spännande oformliga bakverk som såg så hembakta och gedigna ut.

Var den ilskna magra kvinnan med det härjade ansikte någon som fått rycka in tillfälligt på annandag påsk och därför allmänt osäker på sin roll? Var hon korsikanska med bristfälliga kunskaper i franska, som trodde att vi var fastlandsfransyskor, som gärna ska sättas på plats. Hatar hon turister?

Vi har sinsemellan diskuterat mysteriet med den ovänliga damen och hennes minst sagt otjänstvilliga attityd. Vi har hittat många fantasifulla förklaringar, men tänkte att ni som läser detta kanske har ännu bättre idéer?

Eva på bilden är fortfarande fundersam. Vad hände?

Skicka en en förklaring på max 1000 tecken. Bästa förklaring vinner en korsikansk väska, med litet fransk-korsikanskt lexikon. Se bild överst! Oväldiga domare är vi två, Eva och Karin. Svar vill vi ha senast måndag. Vill ni inte skriva svar i bloggen går det bra att maila: evapavift[at]hotmail.com eller karin.englund[at]tele2.se

Publicerat i Livet, Tävling | Etiketter , | 2 kommentarer

Syrenfärgad, gredelin eller violett?

Postat den 26 april, 2011 av Karin

Från andra sidan sundet, dvs södra Frankrike, kommer denna bild, som ett bevis på att det visst kan vara vackert med lila. Den medföljande texter lyder bland annat: ”Vi passerade ett ganska typiskt sydfranskt hus med väggar i en varm ockrafärg och fönsterluckor i en violett ton. Hon (den lokala värdinnan) tvärnitade bilen och skrek ’Hesslich’ och pekade på huset. Själv tyckte jag att det var rätt så lyckat mot grönskan som omgav huset.” Mer om öden och äventyr i södra Frankrike finns under rubriken ”Läget”.

Här på Korsika finns det också ockrafärgade hus med förnsterluckor i en violett ton. Jag vill inte agera smakdomare (jo jag vill, men törs inte!), så här kommer ett jämförelsehus i all enkelhet:

 

 

Publicerat i Att tolka, Livet | 1 kommentar

Tema lila

Postat den 25 april, 2011 av Karin

Veckans tema är lila. Bland molnen, på stranden, blommorna, restaurangmenyerna, caféerna. Det är nog bara att vänja sig och bejaka detta fenomen. Och kanske ta en tur upp i bergen för att se om färgsättningen är annorlunda däruppe på höjderna.

Publicerat i Livet | Kommentarer inaktiverade för Tema lila

Framme

Postat den 24 april, 2011 av Karin

Och bergen som vi landade bland i går var så blå som de ska vara på påskafton, även om de i det här fallet ligger på Korsika.

Och apropå färger fick jag anledning att tänka på den där killen som satt i baren på Titanic och sa:

– Visst bad jag om is, men det här är ju löjligt!

Eller pojken i sagan som önskade sig en gryta som kokade gröt åt honom om han sade ”Koka gryta!” Det var bara det att han glömde fråga hur han skulle få stopp på den och så översvämmades hela trakten av gröten från hans gryta.

Häromdagen skrev jag att jag visst tycker om lila, att alla färger är fina osv.

När jag öppnade dörren till hotellrummet möttes jag av veritabel lilachock, så mycket lila har jag nog aldrig sett samtidigt, så intensiv och så koncentrerad till ett enda rum.

Så nu får jag försöka leva upp till mina bedyranden under den kommande veckan.

Jag börjar med att plocka fram reselektyren, Lila Hibiskus.

Publicerat i Böcker, Livet | 4 kommentarer

Flygtur till blånande berg

Postat den 23 april, 2011 av Karin

Publicerat i Livet | Etiketter | 9 kommentarer

Mera färg

Postat den 22 april, 2011 av Karin

Förlåt! Jag har varit otydlig och slarvig och en uppmärksam läsare har protesterat mot min behandling av färgen lila, eller violett. Ett tidigare inlägg skulle kunna tolkas som om det är just lila jag inte tycker om. Och när denne läsare sedan möter en annan person som ogillar en kombination där lila ingår, protesterar han mot lila-mobbningen:

”Den violetta färgen ska bara inte få finnas. Hon hade troligen protesterat oavsett vilka andra färger som varit inblandade. Jag tror att färgkänslighet (eller färgallergi) är ett inlärt beteende från unga år. Violett är inget man ska använda. Varför? Jag förstår det inte.”

Klart man ska använda lila! Här kommer botgöring i form av en påskkärring som jag tycker har en lyckad färgsättning. Och en försäkran att jag gillar alla färger. Alla. Precis som med musik. Det finns ingen särskild ton som jag tycker illa om. C är fint, H likaså och alla däremellan, till och med Fiss och Ass. Men i vissa kombinationer kan det bli rätt gräsligt.

Jag tyckte det skulle passa extra bra med den röd- och blålila påskkärringen just idag, eftersom jag trodde att dagens liturgiska färg är lila. Men när jag kollade visade det sig att det visserligen är lila som gäller under nästan hela fastan, dock inte på skärtorsdagen (vitt) och långfredagen, då det är svart. Som katten.

 

Publicerat i Att tolka | Etiketter | 3 kommentarer

Glad påsk!

Postat den 21 april, 2011 av Karin

Publicerat i Livet | Etiketter | 2 kommentarer