Under den arabiska våren och det senaste året har jag ibland undrat: Oman då? Är allt frid och fröjd nu för tiden, i det där stora, glest befolkade landet på arabiska halvön?
På sextiotalet kämpade rebellstyrkor mot diktatorn Sa’id bin Taymur. Sonen, Quaboos bin Said al Said, kom hem från studier i England i slutet av sextiotalet och tyckte att det var dags att ta itu med en modernisering av landet. Då fanns ett sjukhus, tre skolor, någon enstaka bil och ett par kilometer asfalterad väg. Samt förbud mot cyklar, glasögon och radioapparater.
”Kom igen, farsan”, sade Quaboos, fast på arabiska då, ”så här kan vi ju inte ha det!”
Det skulle han inte sagt, för pappa Sa’id satte honom omedelbart i husarrest. Med hjälp av sina kusiner rymde han och avsatte pappan, som deporterades till London.
Och så inledde Qaboos en intensiv reformperiod. Skolor och sjukhus i hela landet, universitet, infrastruktur. Levnadsstandarden höjdes, revolten kom av sig och det sägs att många av de tidigare rebellerna i Omans befrielsefront idag har en statlig pension.
När man nu kollar Oman Daily Observer får man information om lokala nyheter, affärsnyheter, grönsakspriser och ett nytt vattenprojekt i Buraimi. Sultanen Qaboos intervjuas om läget i regionen och han önskar sig mest av allt att man ska söka fredliga lösningar på olika problem i närområdet:
– Undvik en blockad av Hormuz-sundet
– Förhoppningsvis kommer Yemen nu att stabiliseras
– Damaskus borde lyssna på Arabförbundet.
– USA måste fortsätta samtal med Iran, tillsammans med Storbritannien, Frankrike, Ryssland, Kina och Tyskland.
Han låter ju nästan som Hans Blix. Oman har Jemen som närmste granne och Iran ligger några kilometer bort, på andra sidan Hormuz-sundet. Landet är en monarki, det finns ett slags parlament med begränsade befogenheter, man har dödsstraff, även om det inte använts på länge, tryckfriheten är halvbra och sammantaget menar bedömare att det finns 
mer att önska när det gäller yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
Men levnadsstandarden är hyfsat bra, utbildningsnivån hög, andelen kvinnliga studenter på universitetsnivå ligger kring 50%, utbildning och sjukvård är gratis.
Quaboos på en omansk sedel. Oljeinkomsterna gör det möjligt att satsa på välfärd och infrastruktur utan att ta ut skatter.
Quaboos är fortfarande sultan i Oman och har inga barn, så man undrar vad som händer när han beslutar sig för att lämna jobbet. Och hur är det egentligen i landet. Kommer vi att få se en protestvåg även där, eller är det någorlunda hyggliga levnadsförhållanden?
Jag har varit i Oman ett par gånger och det är ju omöjligt att bedöma hur folk har det ”egentligen”, men för en tillfällig besökare förefaller det i alla fall vara ett vänligt och välfungerande land.
Något förbud mot cyklar finns inte längre, men på många håll i det glesbefolkade landet fungerar det bättre med kameler. En lite udda inslag i lagstiftningen handlar om att man måste se till att hålla bilen ren. Smutsiga bilar bötfälls, men för ensamstående mödrar lär straffet vara mildare. De kan ju inte hinna med allt!
Uppdatering 14 februari. Tack Malin för intressanta länkar om Oman. En går till finska UD och är huvudsakligen positiv. En annan går till The Guardian och är mer kritisk, framförallt när det gäller yttrandefriheten.
några dagar sedan, fast på svenska. Ett medel-ålders par stod och valde glass i frysdisken och han fiskade upp en förpackning och läste på den: ”Gute glass, men det låter väl bra! Det är tyska förstår du och betyder god glass. Den testar vi.” Och så lade han den i varukorgen och de gick vidare. Jag lät mig luras av hans översättning en liten stund, men så hann mina gamla tysk- kunskaper ikapp mig. Glass heter ju inte alls glass på tyska utan Eis. Så jag kollade lite till på glassförpackningen och då såg jag att den kommer från Roma. Guteglass, alltså gotländsk glass.
