I ett radioprogram nyligen (kanske Kropp och själ?) fick jag veta att man kan bli deprimerad av våren. Det beror, enligt den läkare som intervjuades, på att dagslängden ändras så snabbt. Lyckligtvis är det fler som inte bli deprimerad av våren och turligt nog hör jag till den kategorin (det räcker så bra med den årliga januariletargin).
Vårtecknen piggar upp och våren är den mest optimistiska av alla årstider. Även om det kommer bakslag, som till exempel snö i maj, så vinner ljuset och värmen till slut.
Inte så konstigt att alla kulturer och väderstreck har sina sätt att markera när det vänder. På Yukatan-halvön vallfärdar man till Kukulcán-templet, byggt från 700-talet till ormgudens ära. Där har man lyckats bygga så att solen faller i ett ormliknande mönster längs pyramidens sida, just vid vårdagjämningen.
Och Stonehenge, förstås. Där fångas solen i fördelaktiga vinklar vid alla viktiga övergångar mellan årstiderna.
Till och med New York, med sina rutnätsgator har speciella datum då Manhattan omvandlas till Manhattanhenge, men då handlar det om sommar -och vintersolstånden. Solen går ner i gatunätens öppningar kring sommarsolståndet och vintersolståndet. Breda gator som fjortonde, trettiofjärde, fyrtioandra och femtiosjunde är bäst. Det verkar som om New York-borna är sugna på kollektiva upplevelser, för då flockas de i massor på de bästa gatorna.
Själv är jag nöjd bara jag hittar några små krokusar, snödroppar och vintergäck. Och det gör man ju så här års.
Stonehenge har jag besökt. En magisk stensättningen som väl ingen riktigt har förstått meningen med.
Apropå vårdepression… Den är ingenting i jämförelse med den som alla borde känna i november. Först så alla inser att denna månad är ett stort fel finns möjligheten att få den struken ur almanackan.
En häftig konstruktion, dock, med sina sinnrika IKEA-liknande lösningar. Och något slags solur, modell större, verkar det vara. Men riktigt varför man byggde Stonehenge en gång i tiden får vi nog aldrig riktigt veta.
Jag har nog förtalat november rätt ofta, men den kan få finnas tycker jag, eftersom det ändå är en månad som bjuder till lite. Mildare väder, vackra solnedgångar. Lite mysigt att ställa i ordning inför vintern.
Det gick så bra att läsa det du skriver om Stonehenge, men när jag försökte tyda dina ord om november blev det alldeles svart för ögonen. Gjorde nytt försök men då började det ”snöa”; kunde inte läsa ett ord. Men det var säkert intressant.
Om några år kommer du att förstå. Då har klimatförändringarna omvandlat november till en sensommarmånad.
Fina bilder du valt ut. Alla vårtecken är välkomna. Det känns som längtan efter dem blir större ju äldre jag blir.
Vårkramar från Ystad
Tack! Ja, visst tilltar ens behov av vår och sommar med åren; mest av allt kanske jag uppskattar att det blir ljusare vartefter!
Detsamma från huvudkommunen!
I november är det utmärkt att gå i ide bland garner och allehanda slöjd. Man bör inte gå ut för det är kallt, blött och halt och djefligt i största allmänhet.
November funkar hyfsat, kanske för att man fortfarande har lite sommarork kvar. Och novembermörkret inbjuder till allehanda pyssel. I januari är det mest bara tråk-mörkt och håglöst. Halka och kyla beror ju lite på breddgrad och jag gissar att det är lite bistrare i dina trakter.
Betr Stonehenge rekommenderar den historiskt intresserade att ta del av Ken Folletts bok Stencirkeln.
Och det är mycket trevligt att gräva ner sig i garn och annat hantverk i november,
tycker jag.
Tack för Stonehenge-tips! När jag jobbade på Riksantikvarieämbetet träffade jag brittiska kolleger som försökte förklara bygget för mig, men eftersom de representerade olika Stonehenge-skolor blev jag bara mer förvirrad av deras förklaringar…
November är en bra månad för att (i mitt fall) utforska lite nya akvarellfärger, testa papperskvalitéer, kanske fundera på bra pysselgrejer till barnbarnen inför advent. En stillsam månad, utan att vara januaritråkig.
Jag tillhör dem som ofta i livet drabbats av vårdepression. Precis då livet liksom återvänder så har jag deppat ihop utan att ha kunnat förklara varför. Tack o lov har det inte varit så allvarligt, bara såpass att jag h ar noterat att nu ärdet dags igen…
Men oj, vad jobbigt! Jag hoppas verkligen att du lyckats njuta lite av våren ändå, så småningom. Skönt ändå att kunna förstå vad det handlar om. Jag har ju min januarihåglöshet och numera känner jag igen den och gör just inget annat än tittar på skräp-TV tills det går över!