Anna Leporskaya är en sovjetisk konstnär från Ukraina. Hon var elev till den mer kände Kazimir Malevich.
Malevich var från Kiev, verkade i Ryssland och i Sovjetunionen under den första avantgardistiska perioden. Han var påverkad av allt som hände i Europa under årtiondena kring förra sekelskiftet: impressionism, expressionism, fauvism, konkretism och kubism. Hans slutsats blev Suprematism, som innebar att det är färg, linje och form som är själva motivet. Den mest extrema av hans målningar är Vitt på vitt, som idag hänger på Moma, Museum of Modern Art, i New York.
Anna Leporskaya, verkade i samma anda, om än inte lika extremt. På trettiotalet påbjöd Stalin den socialistiska realismen, där konstens roll var att bygga upp det kommunistiska samhället (vilket på sätt och vis är motsatsen till socialrealism). Leporskaya målade allt mindre och övergick i stället till att jobba på porslinsfabriken Lomonosov i en godkänd modernistisk stil. Så här ser en av hennes tekannor ut i serien ”Geometri”.
Hennes oljemålningar verkar dock ha varit accepterade för hon har fått utmärkelser som ”Honoured Artist of the Russian Soviet Federative Socialist Republic”.
En av hennes målningar heter ”Tre figurer” och föreställer tre personer med tomma ansikten. Kanske helt okej om konstens roll skulle vara att tjäna massan, inte individen?
Men sett på ett annat sätt kan den ju också uttrycka alienation och vilsenhet i verkligheten.
Så tolkade i alla fall museivakten Alexander Vasilyev tavlan, när den var utlånad från Moskva till Jeltsinmuseet i Yekaterinburg. Han tyckte den var otäck. Han noterade att besökarna på museet reagerade på samma sätt. Några tonårsflickor protesterade mot de tomma ansiktena och bad honom rita dit ögon. ”Gör det! Du jobbar ju här!”
Så då gjorde han det, den nyanställde vaktmästaren, första dagen på jobbet. Han tog fram sin kulspetspenna och ritade dit ögon på två av figurerna.
Längre hann han inte innan han blev stoppad. Det hela har valsat runt som en skandalhistoria i hela världen. Tyvärr sällan med någon som helst bakgrund eller information om konstnären. Värst var TV4 som hade en flabbig stund om ”En dålig första dag på jobbet”. 
Inte ens radions P1 kunde göra ett vettigt inslag på detta. En en lång stund fick man lyssna till ett krafsande ljud och sedan kom förklaringen att det nog var så det lät när den där korkade vaktmästaren ritade dit ögon på tavlan. Det enda man fick veta om konstverket var att det är värt nio miljoner kronor.
Trist med den taffliga medierapporteringen i svenska medier, tycker jag. Men jag är övertygad om att Anna Leporskaya skulle vara mycket nöjd med vaktmästarens reaktion och aktion.
Jag håller helt med dig! Jag såg inte inslaget och hörde inte radions inslag utan såg bara alla hahahaha-flabbande reaktioner.
Ett bra tillfälle att sätta in ett konstverk i sitt sammanhang, kan man tycka. Men lusten att göra allt till någon slags fånig underhållning tar ju oftast över, tyvärr.
tack Karin för den intressanta informationen om en konstnär under Stalin-tiden.
Håller helt med dig om att det var torftigt och märkligt rapporterat!
Hej Ulla, kul att du hittat hit!
Visst är det synd att många massmedier verkar så rädda för att de ska skrämma bort sina tittare/lyssnare om de fördjupar lite.
Intressant att läsa ditt inlägg. Jag ser aldrig på TV4 (avskyr reklamen) så det missade jag. Kanske var det lika bra :-). KM är väl han som målade ett svart plustecken på en vit bakgrund?
Tack Ingrid! Ja, jag håller mig också vanligtvis till reklamfria kanaler, men jag blev lite nyfiken på om det fanns någon vettig information om Leporskaya på någon av kanalerna; det verkar inte så, inte som jag hittade i alla fall.
Och visst har du rätt i att det var Malevich som målade plustecken. Och svart fyrkant på vit botten, mm. När han blev tvungen att måla mer traditionellt, under Stalintiden, signerade han med en liten, liten svart fyrkant på vit botten.
Kommer på mig med att undra vad Lars Vilks hade sagt om ögonadditionen.
Läste om det men har inte sett på TV4. Jämförelsen med ”apjesus” är ju absurd.
Jag tycker man ska låta ögonen vara kvar och diskussionen om konstens betydelse fortsätta.
Vilks hade gillat vaktmästarens tillägg, skulle jag tro. (Jag hade nog själv haft svårt att hålla fingrarna i styr om jag sett den målningen i verkliga livet.) Och att jämföra den med en misslyckad restaurering är ju rätt galet och ytterligare ett exempel på hö-hö-journalistik.
Dessvärre verkar man nu vara inne på att retuschera bort ögonen igen.
Oh, vad intressant att få veta lite mer om konstnären.
Jag såg inslaget på TV och reagerade också. Det var ett känt konstverk som saboterats som det gällde. Konstig reaktion.
Tack för ett bra inlägg!
Tack, Lena. Om man kollar rapporteringen om diverse saboterade konstverk de senaste åren framstår det som ännu märkligare att själva konstverket fått så lite uppmärksamhet i fallet Leporskaya. Vanligtvis får man veta en hel del om verket och konstnären och verkets relation till sin plats.
Malewich kommer jag alltid ihåg förnamnet på även om inte barnbarnet stavar namnet likadant. Det var väl han (inte barnbarnet) som målade ett svart kors med lika långa armar på vit botten? Det var väl ganska roligt med ögonen och inte speciellt svårt att måla över, antar jag. Så varför denna uppståndelse undrar
Ingrid
Casimir:) Då förstår jag att du kommer ihåg vad Malevich heter i förnamn, samma som ditt duktiga barnbarn, proffs på orgel.